Nytt hallbord

Eftersom min Malmö-väninna redan i höstas insåg vilken guldgruva "Glesbygds" loppisar utgör, så tog vi oss en liten sväng efter frukostföreläsningen igår. Bara här i byn finns det ju tre ställen inom gångavstånd från Solhäll som håller öppet om lördagarna, så det blev en liten lagom runda. Bästa fyndet gjorde jag själv faktiskt. På Erikshjälpen stod nämligen ett litet grått bord med svängda ben och "fotklackar" och fullkomligt ropade mitt namn. Ännu ett sånt där fynd som jag släpar hem utan att ha den minsta plan för vart det ska ta vägen, men för 70 (ja, SJUTTIO!!!) kronor vore det ju nästan kriminellt att inte slå till. 

Väl hemma med mitt fynd konstaterade maken ganska snart att det där lilla bordet nog minsann skulle passa bra i hallen innanför glasverandan (som vi lite halvt på skoj kallar biblioteket, eftersom den fram till nu har inrymt husets enda bokhyllor). Och tänk, det gjorde det ju också! Alldeles helt perfekt!

Lådan har fantastiskt fina snickrade fack och rymmer redan mitt måttband och lite annat sånt där som man vill ha nära till hands, och färgen är ju redan som klippt och skuren. Hur i allsindar kan man sälja ett sånt gediget hantverk, som faktiskt känns antikt på riktigt, så billigt?? Och vem skänker bort sådana här grejer överhuvudtaget??? Det övergår mitt förstånd. Fast glad för det är ju jag, som nu har ett helt perfekt nytt gammalt bord i hallen!