Hasse Alfredsson var en hyvens påg. Att han och jag hade samma smak när det gäller loppisprylar står iallafall helt klart. En lördagmorgon på Suckarnas gång i Simrishamn för många många år sedan var vi nämligen spekulanter på samma föremål: Den här norrländska trägubben.
Hasse hade nyss pillat på den i valet och kvalet, men lagt ner den igen för att gå ett varv och fundera på saken, när jag och min svärmor kom förbi och snuvade honom på konfekten. Vi köpte trägubben utan längre betänketid, och idag står den i fönstret i gröna rummet här hemma på Solhäll.
Ett par gånger sedan dess har jag faktiskt undrat om Hasse kom tillbaka till det där loppisståndet, bara för att upptäcka att gubben redan var såld till någon annan. Det lär jag aldrig få veta...
Din samling träfigurer är härlig och Hasse blev säkert bitter när den inte fanns kvar!
SvaraRaderaKram Eva
Vilken härlig trio och så kul anekdot om Hasse! Ja, det lär du aldrig få veta, men gubben kommer säkert alltid att påminna dej om Hasse!
SvaraRaderaKram
Lisa