Blomsterkavalkad i november

Nä vet ni vad, nu får det nog ändå bli en liten blomsterkavalkad, så här i novembermörkret. Jag frossar bland sommarens bilder i datorns fotobibliotek och lyfter ut några blommande favoritperenner. 

Stjärnflocka upptäckte jag så sent som härom året, då jag planterade in mängder av dem i rabatten bakom växthuset. Jag älskar den i alla tänkbara varianter, och samplanterar gärna ljusrosa, ceriserött och vitt. Att de skira små blommorna även kallas Linnés döttrar tycker jag är så rart.

Salvia är nog nästan min absoluta favorit. Det har jag i mer eller mindre i ALLA rabatter, och även i kruka. Favoriten bland favoriter är för tillfället salvia caradonna, som utöver blommorna även stoltserar med mörklila stjälkar. Så ljuvlig! 

Akleja frösår sig och ploppar upp på alla möjliga och omöjliga ställen och i flera olika färger i min trädgård. Jag älskar den totala anarkin och det faktum att den gör precis som den själv vill! Hos mig är den välkommen att dyka upp varhelst den känner för. 

Nävor skulle jag kunna fylla precis HELA trädgården med! De fyller ut så bra i rabatter och under rosor och buskar, blommar hela sommaren och blir MYCKET väldigt snabbt. Lilablommande Rozanne är drottningen av dem alla, men jag är även svag för de ljusrosa sorterna.

Hyacintvivan förälskade jag mig i på Chelsea Garden Show i våras, och lyckan var stor när jag hittade den på en plantskola i Blekinge. Färgkombinationen rött och lilarosa är verkligen helt galen, men sååå läcker! Nu håller jag tummarna för att rötterna ska överleva en vinter i jorden, så att den kommer tillbaka.  

 

Iris i ljuvligt blålila blommar vid snäckdammen tidigt på säsongen. Jag fick några små rötter av go'a grannen i norr för ett par somrar sen, och de återkommer snällt varje år. Blommorna är nästan utomjordiska på nära håll, som små färgglada aliens som svävar runt i luften på tunna gröna stjälkar.

Solhattar var årets måste-ha-mer-perenn här hemma. Magnus är ju rasande grann, men det finns ju så många fler sorter man vill ha. Än så länge håller jag mig till rosa toner, men kanske vågar jag mig även på lite andra färger framöver.

Astilbe var en av mina allra tidigaste favoriter. En del tycker att den är trist, men jag älskar både bladverket och de skira blomsterkaskaderna. Här hemma finns den i många färger. Rosa och rött är onekligen en vinnande kombination!

Lupiner kan man ha många åsikter om, men för mig är den helt klart en favorit. Jag har tillräckligt mycket outnyttjad plats i min trädgård där den kan få härja precis hur fritt den vill!

Nu vaknade min trädgårdslängtan till liv, kan jag säga. Och jag som inte ens har städat bort sommaren 2017 än. Suck, den som väntar på något gott får vänta alldeles för länge...