Den bästa stunden

Undrar just om inte den är tiden på året är den bästa ändå. Tiden då trädgården fullkomligt exploderar och bjuder på nya upplevelser varje dag. Man hinner ju nästan inte med att njuta av allt. I synnerhet inte när man är hemifrån tio vakna timmar varje vardag. Men ack så ljuvliga kvällarna blir, när man får gå en runda runt huset och bara stänga av omvärlden och varva ner för en stund. Det är den bästa stunden på dagen! 

Pionerna på framsidan blommar nu. Jag vet inte vad sorten heter, men den är verkligen färgstark så det förslår. Kantnepeta och hosta blir fint sällskap och tar sedan över hörnan, när pionen har blommat klart. Den där hostan trivs förvånansvärt bra, den soliga placeringen till trots.

Vår tomt sluttar precis på den här hörnan, och eftersom huset ligger i en nerförsbacke både i sidled och i breddled, blir det som är bottenvåning på framsidan plötsligt en våning upp på södersidan. Som ett sutteränghus, fast från slutet på 1800-talet. Stenröset vid stupröret gjorde jag för att vattnet som rinner ut där holkar ur jorden. Innan drömde jag om rosor på södersidan, men de gillar inte riktigt det gassande och lite instängda läget. Fast jag kanske ska prova någon tåligare sort. Röda vore ju himla fint. Tills vidare har jag grävt upp några självsådda stockrosplantor från framsidan och stoppat ner dem här. Om de tar sig, får de nog stanna kvar där, fast man vet ju aldrig helt säkert vilken färg det blir på dem.

Stenkant mot gräsmatta är ju inte det mest lättskötta precis, men jag brukar kantskära en bit ut på gräsmattan, så blir det lättare att köra med gräsklipparen sen. Gräsklipparen, ja. Den är fortfarande på lagning, men jag hoppas att den går att fixa och att den återvänder hem redan till helgen. Gräset tar ju inte ledigt, precis...