Monogram och mamelucker

Gamla linnehanddukar med monogram kan ju vara något av det finaste som finns. Jag spanar alltid efter det på loppisar, och när jag hittar bokstäver som passar in på någon av oss här hemma slår jag alltid till. Igår stannade vi till på Erikshjälpen i Vrigstad (av alla ställen), och där hittade jag ett helt gäng som funkar alldeles utmärkt. 

Sen hörde jag en knarrig liten röst från hyllan baktom mig. "Hallå, du där med handdukarna! Ta med mig också!" Gömd bland virkade smådukar och blommiga gardinlängder satt en liten gumma med mamelucker och silverblått hår i knut och tittade på mig med plirig blick bakom sina små glasögon. Självklart hade jag inte hjärta att lämna henne kvar där. 

Sen fick hon åka med maken och mig på stort kalas i Linköping. Först tjurade hon lite över att hon fick övernatta i baksätet på bilen och inte i ett eget hotellrum, men på vägen hem idag bjöd jag henne på glass till lunch i Ljungby, så nu har vi blivit di goaste vänner. Vad hon heter och varifrån hon kommer har hon dock inte berättat än, men det kommer säkert vad det lider. Hon säger iallafall att Solhäll redan känns som hemma.