tisdag 29 oktober 2019

Historien om en murspis

När vi köpte Solhäll 2008 och rev bort den intorkade linoleummattan i det som nu är "gröna rummet", upptäckte vi att det fanns brännmärken efter någon form av värmekälla i det ena hörnet. Den gamla placeringen verkade förvisso lite opraktisk av märkena att döma, men vi började redan då drömma om att återinstallera en kamin av något slag. Att murstocken var i gott skick fick vi veta när sotaren var på besök. Den ena rökkanalen användes av oljepannan i källaren, men den andra var ledig och fullt fungerande.


2009 kom och gick, och vi hade fortfarande inte gjort något åt planerna på en kamin. När vi flyttade hit permanent 2010 prioriterade vi istället att först byta ut den gamla oljepannan mot en värmepump. Min gamla gungstol (som jag köpte på auktion redan när jag fortfarande bodde hemma hos mina föräldrar) passade fint där i hörnet så länge. 


Våren 2011 kontaktade vi en firma ett par byar bort, som jobbade med värmeprodukter. Då var vi fortfarande helt inne på att sätta in en fristående gjutjärnskamin, men det visade sig att en sådan skulle behöva stå väldigt långt ut från väggen för att inte vara brandfarlig. Vi hann bli lite modfällda, men sen föreslog firman istället att vi skulle låta dem mura upp en hel spis i hörnet. När vi åkte till deras showroom och tittade på ett livs levande exemplar på just en sådan, så höll jag nästan på att dö av lycka. Den var ju så himla fin! Tänk att vi inte hade övervägt det redan från början.



Det dröjde inte länge förrän bygget kom igång hemma. Brandsäkra skivor sattes upp på väggarna i hörnet, och på golvet byggdes det upp ett litet "podium". För att komma fram till murstocken på enklaste sätt, tog man upp ett hål i väggen och drog ett rör genom ett litet städskåp i hallen. En braskassett av hörnmodell placerades mitt på det lilla podiet, och sedan murades det upp väggar av något slags värmesäkert lecamaterial.



Innan vi visste ordet av, hade vi plötsligt en murspis i hörnet! Smidesdetaljerna som murades in fyller egentligen ingen större funktion, mer än att de är dekorativa och skapar en gammaldags känsla över hela bygget. Och vilken dröm att få en liten spishylla!  


Sen följde en ganska lång period av väntan på att murbruket skulle torka tillräckligt för att vi skulle kunna premiärelda i spisen. Medan jag väntade, tapetserade jag in brandskivorna på väggen och målade hela spisen med kalkvit silikatfärg.


Nu har spisen stått där i all sin glans i 8 år, men den ser ut som om den har stått där i 100 år eller mer. På bara ett par vedträn värmer den upp vår lilla stuga i ett nafs, och den där lilla hyllan är ju som gjord för att pyntas till jul. 


Drömmen om en gjutjärnskamin resulterade alltså i en hel murspis istället. Och tur var väl det, för den gör liksom allt för känslan i hela huset. Att få tassa upp i pyjamas på julaftons morgon och tända en brasa i spisen, vill man ju aldrig mer vara utan!

4 kommentarer:

  1. Intressant att följa tillblivelsen och höra berättelsen. Så himla snyggt! Haft samma tapet men i blått en gång, älskar den... också.

    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
  2. Mysigt, värmande och den passar som en smäck där i hörnet :)
    Kram i frosten från Titti

    SvaraRadera
  3. Så vackert det blev! Att sätta in en braskassett i vår öppenspis är något jag längre funderat på, nu blev jag än mer taggad:)
    Skorpan

    SvaraRadera
  4. Så otroligt vacker den blev och visst ser den ut att ha stått där hur länge som helst. Så roligt att du har tagit bilder från allra första början, med ursprungstapet och märke i golvet. Älskar att följa projekt på det sättet. Och det där att tassa upp på julafton och tända en brasa i spisen låter ju bara så mysigt! Dessutom, vilken vacker tapet!

    Ha en fortsatt skön vecka!
    Anita

    SvaraRadera

Jag blir så glad för att du vill lämna en kommentar!