Tur och retur med skåpbilen

Igår körde skåpbilen och jag till Sturkö för att hjälpa min far att köra skräp från sommarstugan till tippen. Han hade städat ut rejält med grejer från både förrådsboden och jordkällaren, och vi fyllde skåpbilen två gånger om, innan vi var klara. Det kan dock hända att en och annan pinal fanns kvar i bilen, när jag körde hem på eftermiddagen idag, hrmmm...

Det är rena rama skådespelet att sitta på mina föräldrars balkong inne i stan och skåda ut över inloppet till Karlskrona. Lite som att titta på en tavla under ständig förändring. Igår kväll var bilfärjan till Aspö det enda som rörde stillheten, och på förmiddagen idag skjutsades omgång efter omgång av tyska turister in till kajen i småbåtar från ett kryssningsfartyg, som låg för ankar ute på redden. De blev visst snabbtestade för Covid-19 innan de fick kliva i land, men de slapp iallafall bli avlusade på Lusasken (a.k.a. Smörasken), som är den lilla befästningen som syns i bild. 

Och nu är jag hemma i "Glesbygd" igen, försedd med veckotidningar och ännu en helt fantastisk uppsättning chokladpraliner, handgjorda av en kvinna i Karlskrona. Jag lovar att de är lika goda som de är vackra, med smaker som kladdkaka, prinsesstårta, ägglikör, hallonlakrits, persika, Baileys och annat gott. Jag äter dem med stor andakt, kan jag lova. 

På vägen hem blev det ett stopp på Blekingeplantan i Nättraby, där det alltid finns mycket fint att titta på. Jag köpte en Eklaholm-kruka och några växter, men dem får jag visa en annan dag. Nu ska jag lägga mig i soffan och äta chokladpraliner.