torsdag 7 juli 2022

Nytt i köksträdgården

Mina föräldrar har sålt sin sommarstuga, så vi var där häromdagen och hjälpte dem att få undan en del grejer. Några av sakerna som fanns i trädgården där fick följa med hem till Solhäll istället, bland annat ett par trädgårdsredskap och ett litet grönt planteringsbord, som jag har ställt utanför växthuset nere i köksträdgården. Tidigare hade jag ett annat bord där, men på det hade min egentillverkade bordsskiva ruttnat, så det passade jättebra att få hem ett nytt. Jag ändrade om lite grann och ställde det nya planteringsbordet mot häcken istället för mot "planket", vilket gjorde så att det blev luftigare utanför ingången till växthuset. 

Jag har även fått adoptera mammas tre små trädgårdsgäss. Det får gärna vara lite kul i köksträdgården, så de passar bra där. Pippifåglarna var lite solblekta om näbbarna, så idag gav jag dem ett nose job i form av lite ny gul färg. De fick en fotmanikyr också, när jag ändå var i farten. Den stora lövkorgen fick också följa med hem, för höstlöv finns det ju gott om, när den dagen väl kommer. 


Pappas Kronblom-regnmätare bor numera i vårt jordgubbsland. Min far säger att vi får hålla efter honom, för han är visst allmänt lat, fast idag var han iallafall duktig och talade om för oss att det har regnat fyra millimeter under dagen. Inte mycket, men bättre än inget. Kan det vara så att det egentligen har regnat mer, medan gubben tog en eftermiddagslur när ingen såg på? Hmmm...

För stunden har jag ställt en kruka med blommor på planteringsbordet, men tanken är att det ska användas som just planteringsbord för mindre krukor. I zinktunnan som skymtar nere till höger har jag planteringsjord och en skopa, så det är bara att lyfta på locket och sätta igång.


Vinbärsbusken som skymtar bakom Kronblom ser lite lagom tufsig ut idag. Medan jag höll på och flytta runt grejer för att få in det nya planteringsbordet igår snubblade jag nämligen och föll som en fura sidledes rakt över den där busken. Tur för mig att den dämpade fallet lite grann, men resultatet blev ändå att flera av grenarna knäcktes och att jag fick ett skrapsår på benet och ett rejält blåmärke på sidan av ryggen. 50-åriga tanter faller inte så graciöst, om man säger så. I synnerhet inte den här tanten... Min man har föreslagit införskaffande av kevlarväst och hjälm för framtida trädgårdsarbete.

2 kommentarer:

  1. Är inte riktigt 50 än men snubblar runt bra ändå. Jag tror att det beror på att jag alltid redan är på nästa steg/ställe/aktivitet i tanken och inte där jag faktiskt är. Ont gör det oavsett, så hoppas det onda går över fort!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den där förklaringen köper jag. Det låter bättre att vara för snabb i tanken än att vara klumpig som en elefant. ;-)

      Radera

Jag blir så glad för att du vill lämna en kommentar!