Idag jobbar jag som röstmottagare i samband med EU-valet. Det är ett enkelt och fint sätt att få vara med och stödja upprätthållandet av den demokratiska processen. Uppslutningen i vallokalen är dock inte överväldigande direkt, och det gör mig lite ledsen. Om man inte gör sin röst hörd, talar någon annan för en. Vill man verkligen det?
Nu har jag tre timmars rast innan jag ska tillbaka igen. Ute är det regnigt och småkallt, så jag håller mig inomhus och kurar. Jag redigerar lite trädgårdsbilder som jag tog häromdagen. Pioner kan man verkligen fotografera hur mycket som helst. Bilden här ovanför visar årets enda blomma på 'Coral Charm', vilket ändå är en ökning med 100% jämfört med förra året, då den var nyplanterad. Det går framåt, hihi! Tre rejäla plantor av 'Edulis Superba' blommar desto mer villigt, men de har å andra sidan haft några fler år på sig att etablera sig.
Ute på gräsmattan står blomsterkornellen 'China Girl', som jag hade i kruka på uteplatsen i tre år och planterade i jord så sent som i höstas. Den har haft en riktigt tuff tillvaro under värmeböljan i maj och ser inte jätteglad ut. Rötterna har nog helt enkelt inte hunnit etablera sig så bra, och dessutom kan det vara så att den står lite för utsatt för vind där den står. (Jag har läst att sorten inte gillar det.) Nu har jag iallafall stödvattnat den rejält och slängt på lite kogödsel och ny jord, så får vi se hur det går.
Nu blommar 'Alchymist'-rosen. Den hade nog också mått bättre av att få lite mer vatten i maj, men jag försöker att inte skämma bort mina växter för mycket. De blir så diviga då och lägger sig till med en massa olater som man får äta upp sen. Bladen är angripna av någon skadeinsekt, men blommorna är desto vackrare och får mitt hjärta att slå volter av kärlek. Färgen är verkligen ljuvlig.
En vacker liten akleja tittar upp i rabatten vid uteplatsen. Den är ensam i sitt slag, och jag har inte riktigt något minne av om jag har planterat den eller om den bara har ploppat upp. Jag ska alldeles bestämt smula sönder frökapslarna när de har torkat och hoppas på fler exemplar nästa år.
Nu bjuder maken på spaghetti bolognese, innan det är dags för mig att ta mig tillbaka till vallokalen. Mums, så gott! Söndagar är som gjorda för spaghetti. Det fanns en tid när det var en stående tradition. Den får vi nog alldeles bestämt återuppta igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir så glad för att du vill lämna en kommentar!