Januaris sista dag

Idag får man fira lite extra. Det är ju januaris sista dag, och därmed kan vi lägga ytterligare en vintermånad bakom oss för den här gången. Ingen är gladare än jag. Jag förberedde mitt firande redan i tisdags, då jag svängde inom byns finaste lilla blomsteraffär för att köpa snittblommor. "En knippe vår, tack." Det blev ljuvligt tvåfärgade tulpaner, som nästan ser ut som näckrosor nu när de har slagit ut lite grann. De har sällskap i buketten av blåbärsris, småbladig eukalyptus och violettfärgad risp. Alldeles, alldeles underbart. Och jag älskar fortfarande min fina Kähler-vas. Den passar till allt. 

Idag har jag inte jobbat hemma, för jag hade arbetsuppgifter som krävde att jag var på plats på jobbet. Det innebar en tidigare morgon, eftersom jag var tvungen att göra mig iordning och köra iväg. Fast fredagskänslan var onekligen ett snäpp starkare, när jag kunde göra den omvända resan hem vid halv fyra-snåret. Den första timmen hemma kombinerade jag en sen tupplur på soffan med true crime- dokumentären "What Jennifer did" på Netflix. Ett härligt sätt att varva ner efter ännu en intensiv jobbvecka.

Imorgon blir det inte heller någon sovmorgon, för då ska jag ju till Malmö och leka med mina kompisar. Det ska bli riktigt kul att få gå på stan en sväng, luncha och shoppa lite. Jag ställer bilen i Hässleholm och tar tåget resten av vägen, för det är både smidigare, mer avkopplande och tidsmässigt smartare. Och miljövänligare, naturligtvis. Bra på alla sätt och vis, med andra ord. 

Kök 2008, 2014 och 2024

Jag hittade en suddig bild på köket, som jag tog med en traditionell digitalkamera den allra första gången vi besökte Solhäll. Det var när vi var här på visning en helg i början av januari 2008 tillsammans med en lokal mäklare. Då hade huset stått obebott i över 1,5 år, och med facit i hand kan man ju verkligen fundera över vad det var vi föll för. Jag minns inte om det stod "Något för den händige" eller "Oslipad diamant" i mäklarannonsen, men det gjorde det säkert. I köket hängde kakelplattorna på trekvart, väggarna var smutsiga, takpappen hängde i revor och köksluckorna var smurfblåa. På golvet låg det en sprucken och torr gammal linoleummatta, som var bortom all räddning. Allt var rejält sunkigt, kan man nog lätt säga.

Tanken var hela tiden att Solhäll skulle vara ett feriehus, och de första åren bodde vi bara här på helger och lov. Då gjorde det inte så himla mycket att det mesta var slitet. Efter köpet målade vi iallafall ganska omgående om väggar och luckor i köket, och på golvet dristade vi oss till att leka golvläggare och lägga in en grå plastmatta ovanpå de befintliga spånskivorna som kom fram när vi tog bort linoleummattan. Vi tänkte nog redan då att vi skulle titta vad som fanns under de där skivorna en vacker dag, men det skulle dröja hela 13 år innan vi kom till skott och tog fram originalträgolvet. Till min stora sorg dog den härliga gamla Ankarsrum-spisen 2014 och blev ersatt av en trist men funktionsduglig modern spis. Där förlorade köket onekligen lite i charm, och tanken på en riktig köksrenovering började vakna till liv så smått. 

Efter att ha bott på Solhäll permanent i mer än ett decennium började vi ge vika för insikten att det gamla köket både var opraktiskt och slitet bortom all räddning. I februari 2021, mitt under brinnande pandemi, drog så renoveringen igång. Våra ständigt anlitade hantverkare renoverade ytskikten, och snickeriet i Åraslöv levererade ett platsbyggt kök efter våra önskemål. I maj stod köket version 3.0 klart, och både maken och jag klappar fortfarande händerna av förtjusning över resultatet. Det nya köket är inte helt olikt det gamla, men hundra gånger mer gediget och praktiskt, och inte minst bra mycket fräschare och lättare att hålla rent.

Med facit i hand tänker jag att det förmodligen var mindre stressande att genomföra en stor renovering under en pandemi, för man kunde ju inte direkt åka runt och titta på saker. De flesta materialvalen begränsades till stor del till sådant som gick att beställa via nätbutiker. Det var bara att gilla läget, helt enkelt. Och tänk, idag finns det faktiskt inga val jag ångrar. Den enda baksidan jag kan komma på som köksrenoveringen har medfört är att det ser vansinnigt slitet ut i de övriga rummen i huset...

Hej!

Idag kikar jag mest in och säger hej. Bloggtorkan är total. Det har varit en helt vanlig onsdag med gråväder, jobbmöten och korv stroganoff. Glamouröst så det förslår. Ni får scrolla snabbt förbi det här inlägget och hitta något intressantare. 

Något som däremot är intressant är "Rättegången" med Jens Lapidus, som sänds på SVT1 klockan 21:00 på onsdagkvällar. Det är lite som "Rättegångspodden" fast på TV. Lagom långt är det också. Redan 21:45 kan man gå och lägga sig, hihi!

Vänta ut vintern

Nja, inspirationen är ju inte direkt på topp så här års. Jag gör inte direkt någonting värt att berätta om. Jag har inga som helst förväntningar på någonting. Jag fotograferar nästan ingenting, för det är alltid så mörkt. Jag är utomhus alldeles för lite. Jag rör mig alldeles för lite. Jag vill mest bara sitta under en filt och vänta ut vintern. Låta batterierna ligga på långsam laddning, medan hela jag går på sparlåga. Lite grann som att gå i ide. Det låter ju rejält dystert kan man tycka, men man står ut för att man vet att det går över. Man har gjort det förr.  

På lördag ska jag iallafall rycka upp mig lite grann. Då går vi in i februari, och jag ska träffa mina väninnor i Malmö. Vi ska shoppa, luncha och gå på Frida Kahlo-utställningen på Amiralen, där det utlovas en sinnlig explosion av färg och omvälvande livskraft som inte lämnar någon oberörd. Se där! Precis vad den här vinterglåmiga tanten behöver.

Husmorstips

Härom veckan tog en kollega på jobbet med en citron, som hon halverade och stoppade in i vår sunkiga diskmaskin i personalköket. En diskomgång senare var den trista doften i maskinen som bortblåst och allt luktade rent och fräscht. Det där var jag ju tvungen att prova här hemma också, så det gjorde jag i helgen. Det gäller att trycka fast halvorna på pinnarna, så att de inte far runt när diskmaskinen drar igång. Innanmätet ska liksom bara "smälta" under diskprogrammets gång. Utöver den goda doften har citron antibakteriella egenskaper och är effektiv mot kalk. Det kändes dessutom som att glas och porslin blev extra blanka. 

Tänk, så enkelt. Det där ska jag absolut göra fler gånger. 

Ett litet besök i köksträdgården

Min trädgårdssäsong brukar alltid börja nere i köksträdgården. Den här delen är som en trädgård i trädgården, och för mig som gillar snabba resultat är det en smart mental strategi att starta säsongens arbete i ett avgränsat område. Jag låtsas att jag har en liten koloniträdgård, och det är det ju nästan också. 

Vi har många träd mot den norra tomtgränsen, så det blir alltid mängder av löv att kratta upp i köksträdgården. Jag brukar vara extremt lat på hösten och lämna allt det där till våren, men i höstas var jag faktiskt ovanligt duktig och krattade upp flera säckar. Mindre jobb i vår, alltså. Tack för det. 

Jag är den första att erkänna att jag inte är någon vidare grönsaksodlare. Det känns dumt att säga det, men den typen av trädgårdsarbete intresserar mig helt enkelt inte. Det brukar bara bli enkla grödor i pallkragarna, som spenat, sallat och sockerärter, och lite tomatplantor i växthuset. Det är tillräckligt mycket för mig att hålla reda på. 

Förra året grävde jag upp två gamla blåbärsbuskar, som aldrig riktigt har gillat läget här. Istället planterade jag en krusvinbärsbuske av sorten 'Jogusto'. Det blev inga bär alls på den första året, men jag håller tummarna för kommande säsong. Vi har krusbärsbuskar, en vinbärsbuske och ett par hallonbuskar på andra ställen här nere, så lite ätbart blir det iallafall. Fast hallonen jag planterade för två år sedan har inte riktigt levererat som jag hade hoppats. Jag har säkert klippt dem på helt fel sätt, för jag kommer inte ens ihåg om det är hösthallon eller sommarhallon. 

I större delen av pallkragarna brukar jag ha blommor, som rosenskära, zinnia, ringblommor och inte minst luktärter. De sistnämna vill jag absolut inte vara utan, men sedan några år tillbaka fuskar jag och köper färdiga plantor. Jag betalar mer än gärna för att låta någon annan göra det tråkiga jobbet först, så kan jag ta över när det roliga börjar, hihi!

De senaste två åren har jag även börjat gräva ner dahliaknölar i pallkragarna. Jag förodlar knölarna i hinkar i växthuset först, och sen planterar jag ut dem när frostrisken är över. De är otroligt mycket mer växtvilliga i pallkragarna än i krukor, fast vissa sorter växte nästan lite för bra i somras. 

Min samling zinkvattenkannor bor permanent i köksträdgården. Ett par av dem är funktionsdugliga, men jag har dem mest till lyst. Baktill har jag satt upp träkonstruktionen till en gammal nätdörr, som jag hittade ute i ladan för länge sen. Det blir en lagom avgränsning mot hasselbuskaget som bildar tomtgräns i öster. Träsektionen till vänster på bilden här nedanför är en träpall som vår duschvägg kom på 2018. Man tager vad man haver. 

Det känns härligt att få möta en ny säsong med ett plank på plats, som gömmer "fulhörnan". Så skönt att kunna gömma undan redskap, skottkärror, eldningstunna och alla andra pinaler man har dragit ut. Till höger på bilden här nedanför tornar en gigantisk "möghög" upp sig. Det var början på en kompost en gång i tiden, men jag har inte skött den alls, och nu är det en jordhög överväxt med ogräs. Att gräva om den där högen kan nog få bli ett tidigt vårprojekt. Bäst att passa på, innan kirskålen kommer upp på allvar. 

Jag behöver bygga på någon slags kant på kortsidan av den där högen. Just nu står det två klena stolpar med hönsnät mellan som håller emot, men jag tänker att det behövs en stadigare konstruktion. Det bästa är nog att bygga ut något direkt från portalstolpen. Förhoppningen är att kunna påbörja en ny komposthög, när den gamla är urgrävd och upprensad. Då behöver jag även någon form av framkant mot gruset och stenplattorna som går in bakom planket. Där kuskbänken står på bilden här nedanför var planen först att ställa en smal och grund redskapsbod, men vi får se hur det blir med det. Kanske snickrar jag ihop ett rejält planteringsbord och ställer här istället. 

Jag bytte ut flera av pallkragarna förra året, för de gamla hade börjat murkna ihop rejält. I år kommer jag att behöva byta ut ännu flera. Ska man våga sig på att snickra egna odlingslådor, tro? Som är mer hållbara? Fast pallkragar är ju så otroligt smidigt. Jag staplar dem alltid "åt fel håll" med metallklämmorna uppåt, för då kan man använda dem som fästen om man till exempel vill luta gamla fönster över som drivhus. 

Vid sidan av växthuset har jag en tom grusad yta, där jag inte har ställt några pallkragar. Vissa år har jag någon form av sittgrupp här. Jag är himla dålig på att sitta ner, men det är ju bra att ha någonstans att ställa kaffemuggen. 

Blir det soliga helger i februari-mars, kan det nog bli tid till att komma igång med vårstädningen redan då. Tänk, det är ju faktiskt snart. Jag längtar!

"Trädgårdsmästarna"

I veckan upptäckte jag att hela säsong 7 av "Trädgårdsmästarna" ligger ute på TV4 Play. Vilken lycka! Charlie Dimmock är kvar sedan förra säsongen, men bröderna Rich och Arit Anderson är ersatta av tre nya ansikten: Lee Burkhill, Flo Headlam och Chris Hill. Jag har redan krängt sex avsnitt av härlig inspiration och känner hur det börjar klia i fingrarna att få sätta igång med lite eget trädgårdsarbete. 

Drömmar om ett återbesök på Chelsea Flower Show har också börjat vakna, men det får vänta till tidigast nästa år. Tänk om man kunde kombinera det med en liten rundresa på engelska landsbygden, för att besöka vackra trädgårdar. Vore inte det förträffligt, så säg? Jag ska nog börja värma upp mina trädgårdsintresserade väninnor redan nu.

Petit chou-semlor

Till eftermiddagskaffet idag blev det semmelpremiär på Solhäll. Vi köpte sådana där färdiga minibullar från Pågens och mandelmassefyllning på burk, och med en rejäl klick grädde på blev det faktiskt riktigt gott. Jag tycker storleken är förträfflig, när man kan sluka en hel semla i ett par tuggor. Som en liten petit chou. Och det bästa är ju att man kan äta två utan att skämmas. Det kan vara så att jag åt tre, faktiskt... 

Petit chou lär för övrigt betyda "litet kålhuvud". Rena rama bantningsmaten, ju. Tänk, så bra!

Veta var men inte vad

I mitt favoritprogram "Trädgårdsmästarna" börjar varje nytt trädgårdsprojekt med en genomtänkt ritning. Tänk om jag också kunde vara så strukturerad med min trädgård. Då skulle jag ägna de trista vintermånaderna åt att rita upp mina kommande grävprojekt och planera allt minutiöst in i minsta näva. Jag vet ju VAR jag vill göra om. Jag vet bara inte VAD jag vill göra. Som i hörnan av vår tomt, snett bakom uteplatsen. Där vill jag runda av, så att gräsmattan bildar en tydligare rundel runt den stenlagda uteplatsen. Men vad ska jag plantera?

Sedan bilden här ovanför tog har jag ju redan fixat till en ny plantering ner mot grusrundeln och bänken. Det är alltså den högra delen av gräslinjen som är kvar. I bakkant växer det en gigantisk gammal buxbom, som säkert är fyra-fem meter hög. På den bortre kortsidan (bilden nedan) är det också redan ganska tillsnyggat, med ormbunkar och en ljuvligt mörkröd japansk lönn, som är planterade framför buskaget in mot grannen i söder. Jag gillar den här ganska naturliga looken, och kanske är det samma stil jag ska fortsätta på även i hörnet. 

Ytterligare en perennrabatt ska jag nog ändå försöka undvika, för nu har jag nog tillräckligt med rabatter att sköta. Istället får det nog bli fokus på buskar och/eller träd, som sköter sig själva lite mer. Vad det blir återstår att se. Jag känner mig själv och vet att det inte är lönt att planera. Jag bestämmer mig ändå aldrig förrän jag står där med spaden och har grävt färdigt. Den oplanerade trädgårdsmästaren, det är jag det. 

Mormorsstång

Min egenhändigt ihopknåpade mormorsstång kom upp i helgen. Delarna är införskaffade vid tre olika tillfällen: Knoppar från loppis, väggfästen från en nätshop och rundstav från vår lokala bygghandel. I lördags betsade jag allt i en egen blandning av linoljefärg i nyansen "Bränd umbra", mellanbrun bets och olivolja. Det sistnämnda blev lite av en nödlösning i brist på annan olja, men jag har provat det förr och det funkar faktiskt alldeles utmärkt. Det blev en budgetlösning för cirka 200 kronor, att jämföra med 1200 kronor för en gammaldags mormorsstång på byggvårdsbutiker. Stången är fortfarande aningens lite för lång och behöver sågas av lite till, men i övrigt är jag nöjd. En liten förvandling, men trevlig. 

Den här genomgångshallen är liten. När jag tog bilden här ovanför fick jag backa in i garderoben, hihi! Det är dessutom ett rejält skruttigt rum med gamla fuktfläckar och revor i takpappen, buckliga masonitskivor (eller tretex?) på väggarna och två olika sorters golvplank. Sedan 2008 har vi inte gjort något mer än att måla om väggar och golv, men någon gång i framtiden får vi förhoppningsvis till en riktig renovering av ytskikten här. På Solhäll kör vi med "slow cooking"...

Tulpaner, körsång och lampjakt

Helgbuketten blev ännu en tulpanbukett. Den här gången valde jag en färdigbunden sådan från blomsterkylen på byns finaste lilla blomsteraffär. Jag brukar inte välja mixade färger, men den här kombinationen var så mustigt läcker att jag inte kunde motstå den. Som ett knippe skimrande juveler. Tulpanerna har sällskap av något som jag tror är riktiga olivkvistar. Det ser iallafall så ut, eller så är det ovanligt knotig eukalyptus. Jag ställer alltid ut vasen på glasverandan om nätterna, om det inte är alltför många minusgrader. Det är lite som att ha en egen blomsterkyl, och det gör så att blommorna står längre. 

Igår var det äntligen dags för årets första körövning. Jag har fortfarande en rejäl kråka i halsen efter dunderförkylningen som hoppade på mig i förra veckan, men jag gick iallafall och hummade på så gott jag kunde. Körsång är ju så himla roligt, och det är en sådan härlig kickstart på veckan. Vår repertoar är väldigt varierande, och det är kul. Igår lekte vi mest med något som kallas quodlibet. Det innebär att de olika stämmorna sjunger flera helt olika låtar samtidigt. Ett av arrangemangen var till exempel en mix av "Den blomstertid nu kommer", "Ack Värmeland du sköna", "Solveigs sang" och två olika Stevie Wonder-låtar. Riktigt läckert.

Idag svängde jag inom lampaffären på min jobbort för att se om jag kunde hitta en nätt liten lampa att ha på fönsterbrädan i köket. Det gjorde jag inte, så jag får väl kika vidare. Kanske det dyker upp något bra på loppis framöver. Fast när det riktiga vårljuset kommer vill jag förmodligen inte ha något alls där, så jag kanske bara ska ha is i magen och vänta. 

Ommålad förbandslåda

First aid-låda, första-hjälpen-låda, förbandslåda eller medicinlåda. Ja, man kan kalla det vad man vill. Nu är den vi har iallafall ommålad. Inte för att det var nödvändigt på något sätt, för den står undanställd på en avsats i källartrappan, utan mest för att det var kul för mig med ett litet målarprojekt. Ni minns kanske hur lådan såg ut från början: Knallgul i fejkad retrostil, eller shabby fake som maken säger som en pastisch på shabby chic. Gult är förvisso en av mina favoritfärger, men kanske inte just den här gula färgen. 

Jag målade om utsidan på lådan och locket i två lager gräddvit linoljefärg, som torkade förvånansvärt snabbt på plåtunderlaget. Jag tömde inte ens lådan innan målning, för det orkade jag inte. Det röda korset målade jag först också med linoljefärg, men det läckte in så himla mycket under maskeringstejpen, så jag torkade av färgen med lite linoljesåpa medan den fortfarande var fuktig. Istället provade jag att skära ut en schablon i tjockt papper, som jag sedan tejpade fast på lådan och stöpplade med röd lackfärg med en liten bit tvättsvamp. Kanterna blev inte superjämna nu heller, men det blev good enough. 

Jag älskar sådana här små opretentiösa pysselprojekt, som man kan påbörja och avsluta på en dag eller två. De fyller inte alltid någon nödvändig praktisk funktion, men för mig är det rena rama terapin att få greja med något kreativt när jag är ledig. Och visst blev resultatet lite kul ändå? Om inte annat framgår det med tydlighet vad lådan innehåller. Eller vad den borde innehålla. Jag har redan lagt in en beställning på en av de digitala apotekssidorna för att fylla på sådant som saknas.

Krukväxter och kryddväxter

Min teori om att det brukar vara 50% rabatt på gröna växter på Blomsterlandet så här års visade sig stämma. Därför blev det en liten tur in till Hässleholm idag. Jag köpte både det ena och det andra att fylla blomkrukorna med här hemma, bland annat vippjasmin på båge. Den är full med rosa små knoppar, så den slår förhoppningsvis ut i blom vilken dag som helst. Fast jag har för mig att blommorna blir vita, inte rosa. 

Till fullpris köpte jag också färska kryddor att sätta i köket. Timjan och rosmarin har man alltid användning för i matlagningen, men mest vill jag åt den goda doften som sprider sig i köket. Och så älskar man ju grönskan. 

Först stoppade jag även ner ett par nya fina blomkrukor i kundvagnen, men sen hiade jag mig och tänkte att jag faktiskt redan har en hel hylla full av krukor ute i ladan. Fast det där med blomkrukor är ju lite som kläder i en garderob. Det är fullt på hyllorna, men man hittar ändå aldrig något som man vill använda, hihi!

Årets första loppisrunda

I förmiddags avverkade jag årets första runda på två av våra lokala loppisar. Det var fler än jag som var sugna, för båda butikerna var välbesökta. Precis som jag trodde var julen bortstädad och nyinkomna grejer hade plockats upp i hyllorna. Det är så himla kul att bara gå runt och titta och pilla. Jag låtsades som vanligt att jag var uppköpare och gick runt och tänkte på allt jag skulle kunna sälja i min butik, om jag hade någon. På min runda stötte jag faktiskt på en och annan riktig antikhandlare. Man har lärt sig känna igen flera av dem under åren. Det mesta är himla billigt på välgörenhetsloppisarna i "Glesbygd", och man kan hitta riktigt fina gamla saker där, så jag förstår dem. Jag går ju själv där och låtsasshoppar.

Idag spenderade jag 65 kronor, och för det fick jag tre saker: Två kemiflaskor i glas och en grå porslinskanna. Kannan slank med av bara farten, för kannor har jag egentligen redan alldeles för många. Men jag gillade färgen, och jag tänker att den kan bli fin med luktärter i i sommar. Flaskorna är amerikanska, för de är märkta med "USA" i botten på glaset. Om de är gamla eller i nyproduktion vet jag inte, men jag gillar ju som bekant grejer med medicinskåpstema och tänker att de kan passa fint i min samling i vitrinskåpet i badrummet. Fast man undrar ju om flaskorna kommer från någon som har tillverkat hemmagjorda bomber, med tanke på det tidigare innehållet...

I övrigt har jag helt enligt plan fixat färdigt målningen av min first-aid-låda, och en ny draperistång är både införskaffad, betsad och uppsatt över verandadörrarna. Ingetdera har torkat färdigt än, men det där är ju en världslig sak. Jag känner mig iallafall nöjd, både med resultatet och att jag äntligen är klar. Bilder kommer en annan dag. 

Redan helg igen

Dagarna går snabbt nu. Det är ju redan helg igen. Jag har inget alls vettigt att komma med idag heller. Kikar mest in för att säga hej och önska trevlig helg. Mina planer för lördag-söndag är som vanligt odefinierade, och det känns riktigt skönt. Jag har inte energi för några större äventyr så här års. Jag är mest sugen på två rejäla sovmorgnar. Sen ska jag nog ändå försöka köra en snabb runda till bygghandeln för att se om den har rundstav till min tänkta draperistång. Och tänk om jag också skulle passa på att slinka inom någon av byns loppisbutiker. De har säkert mängder av nya grejer framplockade nu, när julen är bortstädad. Måla färdigt den där first aid-lådan jag började på förra helgen ska jag också försöka göra. Se där, det blir ju en aktiv helg trots allt. Jag får nog planera in ett par middagslurar också, om jag ska orka göra allt det där, hihi!

Och hur i hela friden passar dagens bild in på inlägget, undrar ni säkert nu. Det gör den inte. Jag visar den bara i brist på annat. Dagsljuset och jag har inte varit synkade alls den senaste veckan, så någon fotografering har jag inte ägnat mig åt alls. Men till helgen kanske det kan bli lite nya bilder tagna. Happy Friday, allihopa everybody!

Fotoroulette

Så har jag äntligen börjat ta tag i det där med att flytta över bilder till min externa hårddisk. Det rör sig om tusentals bilder. (Jisses...) Jag sorterar dem årsvis i mappar, och ibland gör jag särskilda undermappar för speciella händelser det året. Det tar sin lilla tid, och min stackars dator päftar betänkligt. I dagens blogginlägg roar jag mig med att köra en fotoroulette från några av de senaste åren. Slumpen får välja bilder från hårddisken, helt enkelt. Jag blundar, scrollar, klickar och ser vad det blir.

Bild nummer 1 är från sommaren 2020 och är tagen från norra kortsidan på bastustugan, bort mot växthuset. I slänten till vänster var det omgrävt, planterat och fint, men det hade inte växt till sig så mycket än. Längs högersidan av gången hade jag bara börjat så smått, men det var mest ogräs och gullris där då. 

Bild nummer 2 är från november 2021. Grönt krus och gröna ljus prydde bordet i gröna rummet. Tänk att jag aldrig tröttnar på grönt. Det har varit min favoritfärg i över 50 år nu. 

Bild nummer tre är uppenbarligen från påsken 2022. Då var glasverandan fortfarande solblekt och orenoverad, men jag hade ju piffat till det lite på trappan iallafall. Körsbärsträd i kruka är ljuvligt, men överlever tyvärr inte hur länge som helst. Jag minns att jag försökte rädda det genom att plantera det på riktigt efter två år, men det klarade sig inte. 

Bild nummer 4 är från sommaren 2023. En trädgårdsbukett bestående av luktärter och lavendel. Mmmmmm... Känner ni doften? Snart är vi där. 💚

Man borde bli duktigare på att titta på sina gamla bilder. Jag är faktiskt ganska dålig på det, om det inte är så att jag letar efter något speciellt. Jag har en ännu äldre hårddisk med bilder tagna före 2020, och dem tittar jag på ännu mer sällan. Ibland tänker jag att det var roligare förr, när man tog färre bilder som man sedan framkallade med andakt och satte i fotoalbum. Kommer allt digitalt material man producerar ens finnas kvar i framtiden? Jag tror nästan inte det. 

Tulpaner, tulpaner, tulpaner, tulpaner, tulpaner

Idag är det visst tulpanens dag. Det har jag nästan missat helt, men jag råkar ju faktiskt redan ha en bukett tulpaner hemma. Ibland har man tur. Årets första tulpanbukett på Solhäll blev lilarosa, när maken fick välja. Den känner ni igen från ett inlägg häromdagen, men dagens tema till ära så får jag väl visa den igen. 

De senaste veckorna har jag fått x antal meddelanden om att mitt iCloud-utrymme börjar bli fullt, så jag borde nog ta tag i att överföra bilder från datorns bildbibliotek till min externa hårddisk. Jag är urdålig på det där. Jag gör det max en gång om året och knappt ens det. Usch, vad trist. Jag skjuter nog upp det där ett tag till. Vi kan väl roa oss med att scrolla igenom bildarkivet från 2024 och titta på tulpanbilder istället. Fem tulpanbuketter hann det bli under våren. Den första var karamellrosa och hade kvistar av brudspirea och eukalyptus, - lite samma tema som den jag har hemma nu. 

Sen hann jag sticka emellan med ranunkelbuketter, men tulpanbukett nummer två blev en tvåfärgad variant med krämfärgad bas. Och se där, spireakvistar och eukalyptus igen. Varför ändra på ett vinnande koncept, liksom.

I tulpanbukett nummer tre lyxade jag till det och valde franska tulpaner i en ljuvlig laxrosa färg. De säljs ju styckvis och är ganska dyra, så man får se till att fylla på med annat. Här blev det visst vit vaxblomma och något grönt rufs. Jag älskar rufs, och inte sällan börjar jag med att välja utfyllnaden för att sedan fylla på med snittblommor på slutet. 

I bukett nummer fyra var tulpanerna också tvåfärgade, fast tvärtom i färgsättningen mot förra gången. Och ja, spireakvistar blev det visst den här gången också, hihi!

Orange är kanske inte den färg man förknippar med Fröken Grön, men franska tulpaner i en nästan självlysande orangerosa färg kunde jag bara inte motstå. Det blev tulpanbukett nummer fem förra våren. Inga spireakvistar, hör och häpna. Men några andra knoppiga grenar tillsammans med småbladig eukalyptus, eller pistage som man också kan säga. Det låter härligt märkvärdigt, så det ska jag nog säga i fortsättningen. 

Sen kan jag inte hitta fler bilder på tulpanbuketter i mitt bildarkiv från 2024. Å andra sidan tog mina egna rabatter över tulpanleveransen sen, men det räcker nog med tulpanbilder för en dag. Men tulpaner, ändå. Är inte det en av de allra vackraste blommorna, så säg?

Vem är mest vissen?

Undrar vem som är mest vissen. De torra bruna hortensiabollarna i trädgården, eller den megaförkylda bloggerskan i huset? Nåväl, vi kan väl kalla det oavgjort. Ingen av oss är direkt överraskad över tillståndet, för det är ju något man får räkna med så här års. Men vi kommer igen, både hortensian och jag. Snart blommar vi för fullt igen, och då är vi lite trevligare att ha att göra med. Tack och hej från mig och hortensian. 💚

Att måla om en förbandslåda

Jag kände att jag behövde ett litet projekt att pyssla med bara för nöjes skull, och som så många gånger förr såg jag mig omkring efter något att måla om. Valet föll på en plåtlåda i shabby fake-stil (som maken säger), som vi förvarar bandage, plåster, sårtvätt och annat första hjälpen-material i. Den står vanligtvis parkerad på en avsats i källartrappan, och jag tänker att det vore smidigt om det blev tydligare vad den faktiskt innehåller. I skrivande stund står den på tork på köksbordet, ommålad i gräddvit linoljefärg. På sikt ska jag även måla dit ett rött plustecken på långsidan. Förhoppningen är att det ska se ut som en gammal förbandslåda. Det kan väl bli lite kul ändå?

Så typiskt mig att lägga tid på något som egentligen inte alls behövs. Men nu får jag ju iallafall måla om något. Fint ändå att jag är så lättroad, hihi!

Fransk löksoppa och planer för draperistång

Januari har varit en väldigt passiv månad för mig så här långt, iallafall när man summerar vad jag har gjort när jag har varit ledig. Jag har nämligen inte gjort något alls mer än att gå hemma i mysbrallor och dra. På sin höjd har jag ägnat mig åt någon liten hushållssyssla, men jag har nästan inte varit utanför tomtgränsen. Kanske behöver jag sådan tid just nu. Jag kan iallafall säga att jag inte direkt lider av det. Idag har jag haft ännu en sådan dag. Dagens höjdpunkt har varit att maken bjöd på fransk löksoppa gratinerad med riktliga mängder smakrik ost och rostade krutonger av surdegsbröd. Slurp, så gott. 

Jag går och stör mig på gardinstången över pardörrarna ut mot glasverandan. Dels för att den saknar en knopp i ena änden, så den åker ner i tid och otid när jag drar för det vänstra draperiet. Dels för att jag har tänkt att jag ska skaffa en fin trästång i över ett år nu. Jag har spanat in en jättefin sådan på nätet, men den kostar mer än vad jag är redo att punga ut med för en gardinstång. Och nej, angående bilden här nedanför så jag har inte påskpyntat än. Bilden är från i påskas. 

I ett helt år har jag gått och tänkt att det kommer dyka upp en fin gammal gardinstång i trä på loppis, men det har det faktiskt inte gjort. Däremot hittade jag fina gardinstångsknoppar i trä för en spottstyver på en idrottsplatsloppis i somras, så man kan ju säga att jag iallafall har hittat en tredjedel av vad jag behöver. 

Igår tröttnade jag på att vänta på framtida loppisfynd och klickade hem vägghållare i obehandlat trä från Kirsch. De var på rea och går ju utmärkt att betsa i en mörkare brun färg. Vanlig rundstav i trä kan jag köpa på vårt lokala byggvaruhus, och då kan jag ju dessutom såga till den i precis den längden jag behöver. Jag hoppas att min dumsnåla lösning blir bra. Om det funkar, har jag sparat nästan 1000 kronor. 

Nu är jag nybastad och så redo man kan bli för årets första hela arbetsvecka. Kanske den kan ge mig lite energi att orka hitta på något mer än att gå i mysbrallor nästa helg. Fast jag skulle inte sätta mina pengar på det, hihi!

Krispiga tulpaner och frasigt pain au chocolat

Maken hade ärende in till Hässleholm tidigare idag och passade på att svänga inom en av de stora matbutikerna och storhandla. Jag smög in "tulpaner" på shoppinglistan, och han kom hem med tjugo krispigt rosa sådana. Knoppig spirea och silvergrön eukalyptus kunde jag återanvända från förra helgens bukett. Lovely!

Man ser på stjälkarna genom glaset på vasen att jag inte är florist. Ingen spiralbindning här inte. Flera av tulpanerna stack jag istället ner direkt i vasen, så att det skulle bli lite jämnt fördelat. Efter alla dessa år älskar jag fortfarande eukalyptus. Den passar i alla typer av buketter. Är inte den med små bär den allra vackraste sorten, så säg? 

Själv har jag inte varit utanför dörren idag. Det har varit blåsigt och strax under nollan, så det har känts mest lockande att bara vara inomhus och skrota. Jag har bäddat rent i sängen, kört ett par tvättmaskiner och städat av i badrummet. Förutom tulpaner blev belöningen ett frasigt pain au chocolat till eftermiddagskaffet. Jag ska nog skicka maken ensam och storhandla fler gånger, hihi!