Det var onekligen en rätt mosig Fröken Grön som vaknade när klockan ringde vid 6-snåret imorse. Så tidigt har jag inte varit uppe på nästan två veckor. Jag hann knappt svinga benen över sängkanten förrän jag upptäckte att det var iskallt i huset. Nästan så där så att jag började undra om vi hade glömt ett fönster öppet någonstans. Jag konstaterade ganska omgående att elementen var iskalla och fattade att det var något med värmepumpen. Jodå, mycket riktigt. Pannan nere i källaren var helt död. Så typiskt att det dessutom hade blivit minusgrader ute över natten. Jag hann tänka minst tio katastroftankar, innan jag konstaterade att det "bara" var en säkring som hade gått i proppskåpet. Efter att jag hade flippat upp säkringsknappen igen, så gick det att starta pannan utan problem. Puh!
Jag misstänker faktiskt att jag själv kan ha kommit åt den där säkringsknappen, när jag stökade i källaren igår. Kistan med mina trädgårdskläder står nämligen direkt under, och fäller man upp locket (vilket jag gjorde flera gånger igår) så tar det emot precis vid den där säkringen. Vi får hålla tummarna för att det inte var mer än så.
För övrigt börjar julen mest kännas avlägsen och skräpig här hemma. Jag har fortfarande nästan allt julpynt kvar framme, men till helgen ska jag börja plocka bort, packa ner och städa upp. (Partikelverb är en underbar del av det svenska språket!) Större delen av Sverige verkar redan ligga steget före när det gäller att sopa ut julen, men jag har faktiskt tyckt att det har varit mysigt ända fram till nu. Jag har aldrig riktigt lyckats sätta fingret på när pendeln slår över från det ena stadiet till det andra. Det finns liksom inget mellanläge. Ena sekunden är det stämningsfullt med ett julpyntat hem, andra sekunden är det inte det.
Det återstår att se om jag gör som jag skrev i ett tidigare inlägg och passar på att sortera ut grejer från alla mina jullådor. Jag skulle lätt kunna göra mig av med minst 25%. Jag vet ju att jag ändå kommer hem med nya loppisfynd till nästa jul, hihi!
