Kök 2008, 2014 och 2024

Jag hittade en suddig bild på köket, som jag tog med en traditionell digitalkamera den allra första gången vi besökte Solhäll. Det var när vi var här på visning en helg i början av januari 2008 tillsammans med en lokal mäklare. Då hade huset stått obebott i över 1,5 år, och med facit i hand kan man ju verkligen fundera över vad det var vi föll för. Jag minns inte om det stod "Något för den händige" eller "Oslipad diamant" i mäklarannonsen, men det gjorde det säkert. I köket hängde kakelplattorna på trekvart, väggarna var smutsiga, takpappen hängde i revor och köksluckorna var smurfblåa. På golvet låg det en sprucken och torr gammal linoleummatta, som var bortom all räddning. Allt var rejält sunkigt, kan man nog lätt säga.

Tanken var hela tiden att Solhäll skulle vara ett feriehus, och de första åren bodde vi bara här på helger och lov. Då gjorde det inte så himla mycket att det mesta var slitet. Efter köpet målade vi iallafall ganska omgående om väggar och luckor i köket, och på golvet dristade vi oss till att leka golvläggare och lägga in en grå plastmatta ovanpå de befintliga spånskivorna som kom fram när vi tog bort linoleummattan. Vi tänkte nog redan då att vi skulle titta vad som fanns under de där skivorna en vacker dag, men det skulle dröja hela 13 år innan vi kom till skott och tog fram originalträgolvet. Till min stora sorg dog den härliga gamla Ankarsrum-spisen 2014 och blev ersatt av en trist men funktionsduglig modern spis. Där förlorade köket onekligen lite i charm, och tanken på en riktig köksrenovering började vakna till liv så smått. 

Efter att ha bott på Solhäll permanent i mer än ett decennium började vi ge vika för insikten att det gamla köket både var opraktiskt och slitet bortom all räddning. I februari 2021, mitt under brinnande pandemi, drog så renoveringen igång. Våra ständigt anlitade hantverkare renoverade ytskikten, och snickeriet i Åraslöv levererade ett platsbyggt kök efter våra önskemål. I maj stod köket version 3.0 klart, och både maken och jag klappar fortfarande händerna av förtjusning över resultatet. Det nya köket är inte helt olikt det gamla, men hundra gånger mer gediget och praktiskt, och inte minst bra mycket fräschare och lättare att hålla rent.

Med facit i hand tänker jag att det förmodligen var mindre stressande att genomföra en stor renovering under en pandemi, för man kunde ju inte direkt åka runt och titta på saker. De flesta materialvalen begränsades till stor del till sådant som gick att beställa via nätbutiker. Det var bara att gilla läget, helt enkelt. Och tänk, idag finns det faktiskt inga val jag ångrar. Den enda baksidan jag kan komma på som köksrenoveringen har medfört är att det ser vansinnigt slitet ut i de övriga rummen i huset...