Mer från smatten

Varför smatten kallas för smatten förstår ni om ni tittar på bilden här nedanför. Det är nämligen inte mer än ett påbyggt prång på baksidan av vårt hus. Det är inte något stort utrymme alls, utan mer som en liten inbyggd farstu. En stor del av golvytan upptas av vårt kylskåp, och till råga på allt öppnas ytterdörren inåt. Om den hade öppnats utåt, skulle man nämligen behöva backa nerför trappan på utsidan för att komma in i huset. Ja, det är inte mycket som följer gängse byggnorm på Solhäll, hihi!

En av de saker jag gillar bäst med smatten är det välvda trätaket, och att vägg- och träpanel är måttade så att linjerna möts. Jag älskar också den gröna färgen, som heter "Degebergagrön" och är ett samarbete mellan Ottossons Linoljefärg och Byggfabriken. Vi har samma färg på dörrarna till källaren och till städskåpet i den större hallen innanför smatten, men här ute i ljuset från fönstret (och på somaren från den öppna ytterdörren) ter den sig ännu bättre. Vi har ett litet avlastningsbord under fönstret att ställa matkassarna på, så att man kan packa upp matvarorna och sätta in dem direkt i kylen eller frysen. I trätråget på bordet brukar vi förvara frukt, och i trälådan på golvet under bordet förvarar vi papperskassar. 

I en korg i hörnet har vi glasåtervinning, och det gamla pottskåpet fungerar som förråd för konservburkar, servetter och havremjölk. Jag rensade ut rejält många gamla konservburkar här i lördags, kan ni tro. Vem kunde ana att aprikoshalvor i sockerlag och vita bönor i tomatsås hade ett bäst-före-datum, hihi!

Det lilla väggskåpet fyller ingen som helst praktisk funktion, utan är mest till lyst. Det har hängt med mig sedan början av 90-talet, när jag precis hade flyttat till min första egna lägenhet i Malmö. På den tiden var det ockragult, som så mycket annat i mitt hem på 90-talet. De gula gubbarna kommer från min farmors kök och är ett fint minne från min barndom. Den större gubben i mitten var lite läskig, tyckte jag då. Det blev kanske inte bättre av att hela huvudet på honom är limmat, vilket gör att han ser lite ärrad ut i ansiktet. Jag vill minnas att min mor är orsaken till det. 

Smatten, ja. Som en farstu och ett skafferi på samma gång. Förvisso bara en liten vrå, men faktiskt en av mina favoritplatser i vårt hem.