Nyårshälsning

Så här på årets allra sista dag vill jag passa på att tacka alla er som har tittat in här under året som gått. Det är allt bra fint att veta att ni finns där ute och gör cyberrymden till en trevligare plats. Hoppas ni vill slå följe med mig även under året som kommer. 

Gott slut på 2025 och gott nytt 2026! 💚

Bokslut 2025

Så börjar det bli dags att summera ännu ett år. Hur kommer man att minnas 2025 när man tittar tillbaka? Kanske som ett år av krig och konflikt. Ett år då demokratin sakta men säkert har börjat nedmonteras i länder vi never in a million years hade förutspått. Ett år av klimatkris och extremväder. Som året då Ozzy Osbourne dog och Sverige fick en kulturkanon. Vill man ens minnas allt det där? Nja... Jag navelskådar lite istället och tittar på saker jag personligen kommer förknippa det här året med. 

Jag kommer minnas 2025 som året då vi äntligen gjorde slag i saken och tog tag i det stora och kostsamma projektet med att byta tak, isolera vinden och plocka ner eterniten från gavlarna. Projektet påbörjades egentligen först i september, men upptog även större delen av sommaren, då vi ägnade åtskilliga timmar av semestern åt att tömma vinden, rensa, slänga, sälja, skänka och stuva undan grejer. Sen levde vi instängda av byggställningar i över en månad, och periodvis hade vi varken tak eller gavelväggar, men allt det där har vi redan glömt. Nu när allt är klart njuter vi av resultatet, både praktiskt och estetiskt. Och framförallt njuter vi av att värmen stannar inne i huset och inte går rakt ut genom ett oisolerat tak. 

2025 var året då jag äntligen fick tillfälle att besöka Island. Det var precis lika magiskt som jag hade föreställt mig och lite till. Jag reste tillsammans med tre kollegor, och under sex dagar upplevde vi både samhällsliv, kultur och storslagna naturupplevelser. Jag kan bara hoppas att jag får komma tillbaka hit någon gång. 

2025 var också året då jag kunde bocka av ett besök på Norrvikens Trädgårdar på min bucket list. Jag slutade helt enkelt att vänta på ett bra tillfälle, tog en spontan semesterdag när augusti var som allra varmast och åkte dit ensam. Och vet ni, jag tror att just den där ensamgrejen var en riktig fullträff, för jag kunde verkligen fokusera på min egen upplevelse till 100%. Från och med nu ska jag göra minst en sådan utflykt varje år. Och till Norrviken återvänder jag gärna igen. Det är den hittills vackraste trädgården jag har besökt i Sverige. 

2025 bjöd på ett bröllop och en begravning. Mötas och skiljas är livets gång. 💚

Vi har ju mest rensat och gjort oss av med grejer det här året, men en sak som fick komma hem var ett målat allmogeskåp. Jag har letat ganska länge efter ett lagom stort väggskåp till hallen innanför glasverandan, och under tidig vår sprang jag plötsligt på ett i en vintagebutik i Karlskrona. Att det var grönt gjorde ju inte saken sämre, så jag slog till direkt. Nu kan jag till och med bortse från det faktum att det mesta i den här hallen är i skriande behov av renovering. Iallafall för en stund. 

Summa summarum ger jag faktiskt 2025 mer än godkänt. På det stora hela har det varit ett bra år. Det gick lite snabbt bara, men åren gör ju det nuförtiden. Kan man få önska att 2026 tar lite längre tid på sig? 

Bok nummer fjorton

2025 blev det första året på länge då jag faktiskt uppfyllde mitt nyårslöfte: Att läsa minst tolv böcker. Lösningen för mig blev att lära mig lyssna på ljudböcker, något jag tidigare var av den fasta övertygelsen att jag inte klarade av. Jag insåg dock den enorma vinsten i att kunna läsa samtidigt som jag jobbade i trädgården, och att de två sysslorna faktisk inte behövde konkurrera med varandra om min lediga tid. Det krävdes en del träning med lite mer lättsmält litteratur i början, men innan sommaren var slut hade jag redan uppnått de där tolv böckerna. Under hösten har jag inte hunnit läsa med samma frekvens, men två böcker till har det iallafall blivit. Här är hela listan, varav de grönmarkerade var titlar jag fann extra läsvärda: 

1. ”När du dör morfar, så dör jag också” - Amanda Fors & Leone Milton (BB)
2. ”När stjärnorna faller” - Mari Jungstedt (BB)
3. ”Följeslagaren” - Sofie Sarenbrant (BB)
4. ”Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött” - Alex Schulman (BB)
5. ”Skynda att älska” - Alex Schulman (BB)
6. ”Sommaren jag blev vacker” - Jenny Han
7. ”Ingen sommar utan dig” - Jenny Han
8. ”Sommar för evigt” - Jenny Han
9. ”In i labyrinten” - Sigge Eklund (BB)
10. ”Nora eller Brinn Oslo brinn” - Johanna Frid (BB)
11. ”17 juni” - Alex Schulman (BB)
12. ”Gråterskan” - Camilla Läckberg (BB)
13. ”Expeditionen - min kärlekshistoria” - Bea Uusma (BB)
14. ”Vitön” - Bea Uusma

Årets fjortonde (och förmodligen sista) bok blev August-prisvinnande "Vitön" av Bea Uusma. Jag hade egentligen tänkt vänta tills ljudboken kommer ut i slutet av januari, men jag kunde inte hålla mig så länge, utan köpte boken under ett besök på C4 Shopping häromdagen. Precis som den första boken om ingenjör Andrées polarexpedition ("Expeditionen - min kärlekshistoria") visade sig "Vitön" vara en riktig bladvändare. Jag läste ut hela boken mer eller mindre i ett enda svep under gårdagen, med enstaka pauser för mat och toalettbesök. Läsupplevelsen förstärktes av de många foton, diagram, tabeller och illustrationer som finns i boken. Formgivningen är gjord av Lotta Kühlhorn, och hela konceptet är enormt aptitligt för ögat. När jag lyssnade på "Expeditionen" på BookBeat fanns det en länk till en hemsida med liknande illustrationer, men eftersom jag körde bil större delen av tiden kunde jag inte ta del av detta förrän efteråt, och då var det inte riktigt samma sak. 

Vad nyårslöftet inför 2026 blir känns givet. Jag satsar på tolv nya böcker, och har redan flera titlar på lut. Och ett annat nyårslöfte blir att besöka Grenna Museum och titta på Andrée-utställningen. Den känner man ju absolut att man vill se nu. 

Vackra hängen

Ni minns säkert adventskalendern, som min snälla hemliga tomte smög hit och lämnade strax före 1 december. Fram till julafton har jag haft glädjen att få öppna ett litet paket varje morgon, och de har innehållit så mycket roligt. Allt från godsaker till strumpor till servetter. Tänk så bortskämd man kan bli. I flera av paketen har det varit vackra mässingshängen i mörkröda band, så nu har jag en hel liten samling. 

De kanske är tänkta att vara julgransdekorationer, men jag har valt att hänga dem en och en som dekoration på våra skåp här hemma. Tänk att så lite kan göra så mycket. 

Mindre hängen på de mindre skåpen, och större hängen på de större. 

När julen är slut ska jag samla ihop alla hängen och lägga dem i jullådan. Nästa år hänger jag upp dem redan till första advent. Det får definitivt bli en årlig tradition. Tack, du kära lilla tomte! 💚

Gottebord

Julgodis har funnits med som tradition under hela mitt liv. När jag var liten gjorde mamma och jag marsipangrisar med rumpor doppade i choklad Eller "mandelmassenassar" som vi kallade dem lite så där på låtsasdanska. Mina farföräldrar brukade alltid skicka med farmors hemmagjorda knäck, brända mandlar och ischoklad i sina julklappslådor, och hemma hos mormor och morfar fanns det också alltid mängder av godsaker att stoppa i munnen till jul. Begreppet "gottebord" tillkom dock först när jag träffade min man, som har växt upp i Skåne och Småland. Det verkar vara en mer sydsvensk benämning på företeelsen att samla allt julgodis på ett och samma ställe. Här hemma flyttar gottebordet runt på lite olika ställen år från år, men ofta tjänstgör det lilla vita bordet i gröna rummet. Så även den här julen. 

Vi har faktiskt inte gjort något hemmagjort julgodis i år. Det blev bortrationaliserat till förmån för mindre stress och färre måsten under dagarna fram till julafton. Istället köpte vi diverse färdiga godsaker, som vi sedan lade upp i ett stort trätråg. Maken är diabetiker, så han har eget godis i en egen skål i tråget. Märken som Tweek och Pandy fungerar bra och smakar riktigt gott. 

Gästerna som var här på julafton fick varsin liten papperspåse att fylla med färdkost inför hemfärden, men det finns mängder av snask kvar ändå. Jag gör mitt bästa för att se till att det försvinner till nyår, för då ska man ju börja sitt nya hälsosamma liv. Eller får man lov att vänta med det till efter trettonhelgen?

Juldukning

Det har blivit en vana att duka julaftonsbordet på lillejulaftons kväll. När julaftonsmorgonen väl kommer är det så mycket annat som ska förberedas, så det är skönt att ha dukningen klar. Sen är det ju en himla rolig aktivitet också. I år var det nio personer som skulle rymmas runt ett bord som i bästa fall rymmer åtta. Men finns det hjärterum, så finns det som bekant stjärterum. (Eller "Asarum" som vi sa när vi körde förbi där igår. Jisses, sicket avdankat gammalt skämt...) Två av de yngre förmågorna fick helt sonika klämma ihop sig på den ena kortändan, och det gick ju bra det med. Vi satte fram en extra stol, när det var dags att sätta sig till bords för att äta. 

Jag körde en favorit i repris på förra årets dukning med röd enfärgad underduk och den härligt broderade julduken ovanpå. Den sistnämnda var förra årets i särklass bästa loppisfynd, och jag tänker att den nog kommer att bli ett återkommande inslag även kommande jular. På bordet ställdes sedan finservis, silverbestick, tunna gamla grogglas, tygservetter i servettringar och de handstöpta ljusen från julmarknaden i Förslöv tidigare i december. 

Buketten består av varmröda jultulpaner, tallris och någon slags bäriga kvistar i gammelrosa. Den hämtade jag på byns finaste lilla blomsteraffär redan i måndags, men den fick stå ute i kylan på glasverandan till julaftons morgon. Tulpanerna öppnade sig snabbt, när de kom in i värmen. Jag var sparsam med dekorationer i övrigt, men lade ut några paradisäpplen lite här och där. Som en extra liten välkomstpresent satte vi sedan ut en liten chokladtomte från Lindt vid varje tallrik. 

Bordet är en av få möbler som vi flyttade med oss från lägenheten i Malmö för 15 år sedan. Det är ett ganska modernt ekbord, men rejält och fullt funktionsdugligt. Vi har en iläggsskiva som alltid sitter i på ena kortsidan och ångrar lite så här i efterhand att vi inte köpte en skiva till andra kortsidan också. Det hade inte funkat i lägenheten, men hade gått alldeles utmärkt nu. Då hade vi lätt kunnat få plats med tio personer runt bordet. Man kanske kan kolla med möbelaffären om det fortfarande finns sådana att köpa. Jag tvivlar dock på att bordet fortfarande är i produktion, för det är över 20 år gammalt. Å andra sidan är drömmen att vi ska hitta ett riktigt gammalt lantbord att sätta här. Fast det har vi ju inte gjort på 15 år... Vi får väl leta lite mer aktivt under året som kommer. 

Det bästa med julen är att finporslinet blir använt och diskat, hihi! Nu står det fortfarande kvar ute på köksbordet och väntar på att bli instoppat i det gråa skåpet. Det får bli morgondagens projekt, för idag gör jag som tidigare annonserats ingenting. Och det gör jag jättebra!

Två fina juldagar

Nu har vi julat i dagarna två. Igår här hemma på Solhäll med makens sida av familjen och idag i Karlskrona med mina föräldrar. Det har ätits god mat, pratats, fikats, lekts en och annan lek, skrattats och gåtts åtskilliga rundor fram och tillbaks till gottebordet. Nu är glasverandan fylld av julbordsrester, så någon "Vad ska vi äta idag?"-diskussion behöver maken och jag inte ha under resten av året. Var och en kan äta vad den vill, helt enkelt. Tänk så praktiskt. Och så skönt, för nu vill man ha så lite planerad tid som möjligt i mellandagarna. 

Imorgon ska jag ha en heldag i pyjamas. En sådan där dag som är en av de skönaste på året, när man kan stanna tiden för en stund och låtsas att man inte finns. Som av ett härligt sammanträffande släpps nya avsnitt av "Stranger Things" i natt. Tack för det Netflix, där hade ni tur när ni tänkte. 

Dan före dopparedan

Idag har det stökats, städats och lagats mat i stugan. Julköttbullarna är provsmakade, skinkan är griljerad, och middagsbordet är dukat för oss och ytterligare sju personer som kommer hit på jullunch imorgon. Det kan även vara så att jag redan har gått loss på gottebordet nu under kvällen. Man måste ju provsmaka allt, så att man inte bjuder på något som inte är gott, hihi!

Någon snö till jul ser det tyvärr inte ut att bli här nere i Skåne, men nu ikväll är det minusgrader ute så jag hoppas iallafall på lite frost imorgon. Glasverandan fungerar som ett utmärkt extrakylskåp när det är kallt ute. Bra det, för vi köpte hem femton 1,5-litersflaskor julmust igår. Den sockerfria varianten brukar ta slut i vår affär innan julen är slut, så vi tänkte att det var bäst att bunkra. För iskall julmust vill man ju ha ett bra tag till.

Imorgon förmiddag återstår att göra Janssons frestelse. Kanske det godaste av allt på hela julbordet, in my opinion. Fast bara när den är helt nygjord. Uppvärmd Jansson är inget vidare, så jag brukar bara göra precis så mycket som vi äter upp under julafton. Tidigare i höst såg det ut att bli ytterligare en jul med ansjoviskris, för den var tillsynes helt slut överallt redan i oktober. Jag snubblade över några burkar på vår lokala mataffär och kände mig lite smånöjd med det, men sen såg jag att det kom nya leveranser i början av december. Lång näsa på alla giriga typer som har lagt ut burkar för tusentals kronor på Tradera...

Vi bytte ut julbadet mot en julbastu tidigare ikväll, och nu sitter jag i nystruken pyjamas och slötittar på TV. En härligt slapp uppesittarkväll, med andra ord. Jag passar på att önska er alla en riktigt god jul. ❤️

Tomtar

Sober och naturlig jul i all ära, men på Solhäll blir det ingen riktig jul förrän tomtarna kommer på plats. Gamla tomtar ska det vara, och det har jag samlat på mig flera stycken under åren. Vilka som får komma fram till jul skiftar lite från år till år, men ovanpå det vita vitrinskåpet står alltid mormors tyska terracottatomtar på rad. Två av dem är tvillingpar, men de är olika ändå på något sätt. Jag blir glad när jag ser dem, och så tänker jag på min mormor som älskade tomtar. När jag var liten var det alltid lite sport att räkna hur många hon hade julpyntat med. Jag vill minnas att det närmade sig tresiffrigt. 

På en av hyllorna i smatten ställde jag en ljustomte i år. Batteriljus så klart, för ett levande ljus törs man ju verkligen inte ställa direkt under ett hyllplan av trä. Dessutom är det trevligt att det lyser när man kommer ut för att kika i kylskåpet. (Och det gör man ju ofta på julen, hrmmm...) Hyllorna har fått förbli trärena sedan jag satte upp dem tidigare i höst. Ett tag funderade jag ju på att måla dem, men nu tror jag att jag låter dem vara. Jag gillar dem faktiskt som de är, i all sin enkelhet. 

Jag ställde till och med in en porslinstomte i glasskåpet i badrummet. Den är ett loppisfynd från förra året och kanske inte så gammal, men han har ett så fint ansiktsuttryck. Jag tror att den här handmålad av någon som håller på med porslinsmålning, för det är en handmålad signatur i botten på den. Jag nallade några grankvistar på baksidan av julgranen och stoppade ner i säcken. 

Jag har fler tomtar kvar i lådan på vinden. Kanske någon mer smyger sig ner innan jul.

Vi firar vintersolståndet

Idag inträffade årets mörkaste dag, men 16:03 vände det och nu går vi mot ljusare tider igen. Det där är ju ändå en vansinnigt hoppfull tanke. Helt klart värd att fira, och här hemma på Solhäll har det blivit något av en tradition. Vi börjar mer en bastu, tänder marschaller, lyktor och ljus och sedan lagar vi en god middag och dukar upp fint i gröna rummet. Och så blev det även i år.

Runt den här tiden på året har människor här uppe i Norden firat ljusets återkomst sedan århundraden tillbaka. Kanske rentav årtusenden. Midvinterblot var en fornnordisk midvinterfest som enligt traditionen hölls under årets mörkaste tid. Högtiden var både en tacksägelse och en bön om att solen skulle återvända och att det kommande året skulle ge god skörd och lycka. Precis som idag. Vi skålade för ljuset med ett litet glas isländskt brennivin och kände historiens vingslag. 

Jag har inte varit utanför grindstolparna idag. Dagen startade med ännu en härlig sovmorgon med kaffe i sängen, och sen har jag mest gått och småpysslat hela dagen. Plockat fram mormors tyska tomtar, tvättat sängkläder och bäddat rent i sängen. Druckit kaffe, strukit tygservetter och julpiffat lite i badrummet. En härlig hemmadag, helt enkelt. 

Nu avslutar vi kvällen i TV-soffan med en klassisk pusseldeckare i form av den senaste "Knives out"-filmen på Netflix. En bra avslutning på en härlig dag. Skål för ljuset! 

Granen står så grön och grann

Nu står granen grön och grann i stugan. Granförsäljaren vi brukar handla hos hade ingen försäljning i år, så vi fick köra runt och letade lite innan vi hittade en som sålde vanliga rödgranar. För det vill man ju alldeles bestämt ha. Doften vi har i stugan nu är helt obetalbar. Exemplaret vi köpte hade fyra olika toppar och var egentligen lite för hög för vår takhöjd, men vi klippte bort tre av topparna och kapade den fjärde, så nu går den in precis. Den lilla tjockisen är nästan lika bred som den är hög.

Medan maken tittade på skidskytte i soffan intill, klädde jag granen med varendaste liten antik julgranskula som jag kunde hitta i mina gömmor. Först tänkte jag köpa riktiga polkagriskäppar och hänga upp, men jag hittade en påse med fuskpolkagrisar i jullådan som faktiskt är mycket finare. De riktiga är lite för rosa i färgen, tycker jag. I toppen sitter som vanligt min barndoms julängel, inköpt på Wessels i Uppsala julen 1976. Hon blir gulare och gulare för varje år, fast det gör henne mer och mer antik på något sätt. Fast något från 70-talet kan nog knappast kallas antikt. Iallafall inte än. (Och det är bloggerskan tacksam för, hihi!)

Som vanligt sitter julugglan under granen och ruggar. Det är vår alldeles egna tradition sedan många år tillbaka, då maken hade med sig den hem efter en dagstur till Malmö i juletid. Han hade spontanköpt den på en inredningsaffär, och sedan dess får den pryda sin plats under granen. Den är gjord av något halmliknande material med fjädrar ovanpå. Resten av året hänger jag den alltid i en påse i taket på vinden, för jag är så rädd att mössen ska festa loss på den. Det vore ju för ledsamt. 

Med granen infann sig äntligen lite riktig julstämning. Imorgon ska jag nog ta fram mormors tyska tomtar och lite annat smått och gott ur jullådan på vinden. Bäst att maxa julpyntandet nu, för snart ska det ju bort igen, hihi!

Att träda in i 16 dagars julledighet

Ganska exakt klockan 12:00 stängde jag locket på min jobbdator och trädde in i den stora julledigheten. Nu väntar hela 16 dagars ledighet, och det känns som en hel härlig evighet. Det blir både tid för välbehövlig vila, julfirande, nyårsfirande, hemmaprojekt och kanske till och med någon liten spontanutflykt. Så himla skönt det ska bli. Spontanutflykter blev det redan under eftermiddagen idag. Två stycken närmare bestämt, för jag hann både med en sväng till Oppmanna plantskola efter lunch och sedan en tur till Hässleholm för sen lunch/tidig middag med maken på Linnea & Basilika. Nu slipper vi laga mat idag. Bra tänkt, där. 

Imorgon har vi bestämt att vi ska börja med att unna oss en riktigt lång sovmorgon. Sen får vi se vad vi hittar på, men att införskaffa en gran står högt upp på önskelistan för den ena av oss. Den andre av oss ska bara flytta undan sina gitarrer i hörnet vid soffan först. Vem som är vem kan ni nog lista ut utan större betänketid.

Seg som en skumtomte

Torsdagkväll i med morgonrock i soffan, flera gamla avsnitt i rad av "Big Bang Theory" på Kanal 9, iskall julmust och en påse skumtomtar som har blivit precis så där härligt sega som man vill ha dem. Ja, något bättre kan jag faktiskt inte tänka mig just nu. Min hjärna är lika seg som skumtomtarna...

Har ni förresten provat årets nyhet med skumtomtar i fyra olika smaker i samma påse? Blåbär, polkagris, vanilj och apelsin tror jag bestämt att det är. De är inte så tokiga, faktiskt. Men nu är de snart slut, så jag får se till att bunkra nya imorgon. 

Två morgnar till...

Nu känns det i både kropp och knopp att julledigheten närmar sig. Det blir tidig uppstigning två morgnar till, men sen väntar 16 dagars ledighet på raken. Jisses, så skönt det ska bli. Och så himla skönt att ha rejält med ledig tid före juldagarna, så att man både hinner greja och slappa. Jag vill ordna hem lite mer växtlighet att pynta med både ute och inne. Inte minst en julgran. En sådan får vi nog se till att införskaffa redan på lördag, tror jag bestämt. Att få klä granen och sedan sätta sig i soffan och bara njuta är en av de absolut mysigaste stunderna på året.

Apropå julgran, så får jag nog börja med att ta en titt i ladan igen. Jag har redan tagit in lådan med julgranspynt, men vart julgransfoten och slingan med ljus har tagit vägen är något av ett mysterium. De är kvar där inne någonstans. Så även ugglan, som brukar sitta under granen. En del betalar dyra pengar för att lösa mysterier i ett så kallat escape room, men det där kan jag göra helt gratis i vår egen lada...

Glimra

Jag kikade förbi Gudrun Sjödén-butiken på Lilla Torg, när jag var i Malmö i lördags. Jag är svagt förtjust i den modernare tolkningen av folklore-stilen som finns på många av kläderna där. För att inte tala om alla stickade långkoftor. Och alla långärmade toppar som har den goda smaken att täcka rumpan. Ja, bara det faktum att någon begriper att man vill ha fickor på sina klänningar och tunikor. Redan när vinterkatalogen kom fastnade jag för klänningen 'Glimra', som jag tänkte att jag skulle passa på att prova när jag ändå var i krokarna. Den visade sig vara väldans trevlig även i verkligheten, så jag slog till. "God jul till Fröken Grön från Fröken Grön," tänkte jag. De bästa julklapparna får man alltid av sig själv. 

Bild lånad från Gudrun Sjödén

Jag valde varianten med sobert svart botten, men färgen på randmönstret och de broderade blommorna på bröstkorgen känns ju ändå rimligt juliga. Det finns även några små paljetter i broderiet, så jag tänker att klänningen kan komma till användning även på nyårsafton. (Efter 50 kan man ju unna sig att se lite hemvävd ut, hihi!) Samtidigt är klänningstyget tillräckligt tunt för att fungera även på sommaren. Ja, ni hör ju att jag kan legitimera mitt inköp på alla sätt och vis. Den blommiga polon som modellen har på bilden tittade jag inte ens på, men nu tänker jag att den faktiskt är ganska kul. Kanske borde jag ha köpt en sådan också. Fast det är kanske lite too much med blommigt på blommigt. 

Bild lånad från Gudrun Sjödén

För tillfället hänger klänningen på en galge på dörren i hallen, så att jag kan gå förbi och titta på den. Där blir den nästan som en liten fondvägg. Vem behöver snirkliga William Morris-tapeter, när man kan hänga upp en Gudrun Sjödén-klänning? Och tänk, i jämförelse kom jag nog rentav billigt undan, hihi! 

Lisa Larson-tomte och körfika

Med tio dagar tillgodo till julafton smög det sig in en liten tomte i röda rummet igår kväll. Lisa Larsons ljustomte är en av mina absoluta favoriter. Den finns i flera olika färger, ja till och med i grönt, men den gråa är faktiskt finast. Det ser ut som om hans rock är gjord av fårskinnspäls, och den är så lagom julig på något sätt. Mest bara härligt vintrig. Nu får han hålla oss sällskap om kvällarna resten av året, när vi sitter i soffan och tittar på TV. Visst ser han snäll ut?

Ikväll hade vi julavslutning med traditionsenlig knytisfika på kören, så nu är jag både proppmätt och sockerstinn. Men jag drack iallafall sockerfri julmust, hihi!

Julgardiner, julgris och sockerbagare

Åh, vilken härligt långsam dag jag har haft idag. Lång sovmorgon, kaffe i sängen och mysbrallor resten av dagen. En runda ut till soptunnan blev dagens enda utomhusaktivitet. Fast jag har pysslat lite inomhus, så helt på latsidan har jag inte legat. Julgardiner och julduk pryder numera köket, och vips så blev det genast lite juligare i stugan.  

Några tomtar har inte tittat fram här än, men på hyllan ovanför kökssoffan har jag ställt den lilla julgrisen som jag köpte på julloppisen i Kvistalånga för två veckor sedan. Det blev riktigt mysigt med ett ljus där uppe. (Batteridrivet, så klart.) Tallriken kommer också från samma loppis. Kaj Boyesens lilla kock har förvandlats till sockerbagare nu i december och passar därmed fint in i jultemat. 

Bilderna är tagna mitt på dagen, men dagsljuset har verkligen lyst med sin frånvaro idag. Det har mest varit blött och grått ute. December kan verkligen vara en dyster månad i Skåne... Imorgon börjar året sista arbetsvecka. Nog längtar man efter lite ledighet nu, men det är inte läge att börja slappna av än. Vi tutar och kör fem dagar till. 

Luciadag i Malmö

Idag tog vi oss en sväng ner till Malmö. Vi körde som vanligt till Hässleholm och tog sedan tåg resten av vägen. Det är så otroligt smidigt, och när man kliver av är man liksom mitt i smeten direkt. Vi hade stämt träff med svärmor på Triangeln och började med lunch på Rosegarden, och sen blev det nästan två timmars fri lek. Jag passade på att ta mig en rejäl runda på stan, hela vägen från Triangeln och ner till Lilla Torg. Det kanske inte ser så trångt ut på bilden, men jag kan garantera att det rådde full julrusch överallt. Jag tackar min lyckliga stjärna att vi sedan några år tillbaka har slutat köpa julklappar. Nu kunde jag strosa runt och bara titta på sådant jag själv tycker är roligt. Det blev besök på både AB Småland och Gudrun Sjödén och lite andra ställen. 

Det är ändå något romantiskt över en storstad på julen. Julbelysning över gatorna, julgranar på torgen, julmusik i butikerna, doften av brända mandlar från marknadsstånden och torgstånd med vackra julväxter. Finast julskyltning hade som vanligt den lilla tehandeln på Skomakaregatan. Där är det alltid rörliga figurer i fönstret, i år i form av sötnosarna på bilden här nedanför. Vad heter sådana djur? Det kommer jag inte på.

Vi avslutade eftermiddagen med glöggfest hemma hos goda vänner. Där bjöds det på en massa gott, både sött och salt, och vi var proppmätta när vi tog tåget hemåt igen några timmar senare. 

Det var fint med en dag i storstan, men som vanligt är det skönt att vara hemma i lugnet igen. En gång i tiden var jag också stadsbo, men tempot och intensiteten som råder där har jag helt kommit ifrån. Imorgon får det alldeles bestämt bli en hemmadag. Tant måste vila sig...

Fredagsbastu

När maken kom hem och föreslog en fredagsbastu, så lät det som en alldeles förträfflig idé. Vanligtvis bastar vi på söndagar, men det händer att det blir andra veckodagar också. Och en fredagsbastu behöver inte utesluta att det kan bli en bastu på söndag också. Idag spetsade jag ritualen med flera härliga produkter från min Rituals-adventskalender. Nu är jag len som en sten och doftar så gott så gott. 

Innan den här höstens renovering var bastustugan vårt enskilt största och mest kostsamma projekt. Maken brukar fortfarande skoja när han träffar byggaren och redovisa hur många tusenlappar varje enskilt bastubad är nere i nu. Vi är dock rörande överens om att det är vår bästa investering hittills. Att ha en bastu har verkligen höjt vår livskvalitet med 100%. För min del är jag också lycklig över vilken gårdskänsla den lilla stugan skapar, och vilka möjligheter den har öppnat upp när det gäller trädgårdens utformning. Och så blir det ju ännu ett fönster att kunna ställa en adventsstjärna i, hihi!

Batteridrivna ljus

Batteridrivna ljus är ju ändå en himla bra uppfinning. Speciellt om de har tajmer. På glasverandan är ljusen redan tända när jag kommer hemkörandes i mörkret, och det ser så himla välkomnande och mysigt ut. Storleksmässigt gillar jag den lägre varianten bäst. Jag ska nog köpa hem fler sådana redan imorgon, när jag kör förbi den fina lampaffären på min jobbort efter arbetsdagens slut. 

Det trista med batteridrivna ljus är att kanten nertill sticker upp ovanför kanten på ljuskoppen på vissa ljusstakar. På bilden här ovanför ser man det ganska tydligt. Men man kan ju alltid fixa till någon liten ljusmanschett för att kamouflera det. Kanske små minikransar av buxbom från trädgården.

Det blir inget hemmakontor imorgon, för jag behöver vara på plats på jobbet, iallafall på förmiddagen. Fast hinner jag bli klar tidigt kanske det rentav kan bli tid för en halv semesterdag. Eller iallafall ett par timmars flextid, så att man hinner hem och greja lite i dagsljus. Den varan är man ju inte direkt bortskämd med så här års...

Julkonsert och mordmysterier

Jag är nyss hemkommen från julkonserten som min fina kör hade på Kulturhuset här i vår lilla by. Det var väldigt stämningsfullt och fint på alla sätt och vis. Tidigare deltog vi alltid som en av många körer i ett jättearrangemang med luciatåg i kyrkan, men den traditionen dog tyvärr ut i samband med pandemin. Dessutom blev alla ungdomar i ungdomskören som utgjorde själva luciatåget vuxna, och flera av dem flyttade från byn för studier och arbete. Ikväll kuppade vi dock och bjöd på ett litet överraskningsluciatåg bestående av fyra "inhyrda" ungdomar mitt i konserten. Vad gör man inte för att få sjunga alla vackra luciasånger, hihi!

På jobbet idag hade vi en tidig jullunch med gemensam eftermiddagsaktivitet. Vi delade in oss i grupper, stängde in oss i separata rum och löste mordmysterier i form av spelet "Hidden Reality". Onekligen en alldeles utmärkt team building-aktivitet, och så vansinnigt kul och uppslukande att vi nästan glömde bort att dricka eftermiddagskaffe och äta prinsesstårtan som stod och väntade i kylen. Om vi löste mordgåtan? Självklart! Nu är jag sugen på att sadla om och bli kriminalkommissarie.

Pyssel inför Nobeldagen

Ikväll hade vi en kort pysselstund vid matbordet i gröna rummet. Maken och hans NO-kollegor ska uppmärksamma Nobeldagen på sina lektioner imorgon, så vi tillverkade knappar med nobelmedaljmotiv. Vi (läs: maken) har nämligen både en manick som stansar ut runda pappersmotiv och en mackapär som stansar metallknappar med plasthölje och nål på baksidan. De är rätt poppis i bekantskapskretsen och har lånats ut både för tillverkning av knappar med politiskt motiv och knappar att ha som bytesvara på K-pop-konserter. Nu blev det alltså nobelmedaljer. 

Själv missar jag nobelfestligheterna imorgon, för då har jag julkonsert tillsammans med min härliga kör på kvällen. Jag får väl piffa till mig lite extra och sätta en nobelmedalj på kavajslaget. 

"Expeditionen - min kärlekshistoria"

Bea Uusma är namnet på allas läppar just nu. Ja, på allas tangentbord också för den delen. 2013 vann hon Augustpriset i fackboksklassen med boken "Expeditionen - min kärlekshistoria", och i år upprepade hon bedriften med uppföljaren "Vitön". Båda böckerna handlar om hennes besatthet kring Andrées polarexpedition och gåtan kring vad som föranledde de tre deltagande männens död på en isig ö norr om Spetsbergen (numera Svalbard) 1897. Det är inte bara historien i sig som är spännande; författaren själv är väldigt karismatisk på ett väldigt äkta sätt i alla TV-intervjuer. Och som tittare blir man så himla nyfiken på att få veta mer. Vad i hela friden är det som driver henne i denna udda passion? Jag blev sugen på att läsa böckerna för att försöka förstå. För att få lite förkunskap om ämnet började jag med att titta på den utmärkta SVT-dokumentären "Döden på Vitön", som kom ut tidigare i år. Det gjorde mig ännu mer sugen på att läsa böckerna.

Bild lånad från Nordsteds. 

I samband med helgens resa till Hallandsåsen började jag lyssna på den första boken på Bookbeat. Inläsningen är bara lite över 3,5 timmar lång, så jag hann klämma nästan hela boken innan jag var hemma igen. Den sista snutten lyssnade jag färdigt på igår. Det är författaren själv som läser, vilket verkligen förstärker upplevelsen med 100%. Bea Uusma berättar både historien om Salomon August Andrée, Nils Strindberg och Knut Frænkel och deras strapatser och vedermödor på den arktiska isen, men också historien om hur hon själv halkade in på ämnet på ett bananskal och frenetiskt har jagat sanningen sedan dess. Det blir nästan lite som att lyssna på en deckare, och man blir rejält uppslukad av att få veta var allt ska landa. Det ÄR en fascinerande historia; både den som utspelar sig i dåtid och den som utspelar sig i nutid. 

Bild lånad från Norsteds.

På Bookbeat finns inte uppföljaren "Vitön" tillgänglig än, och det verkar som att den inte ska komma förrän 30 januari 2026. Så nu är frågan om jag klarar att vänta tills den kommer eller om jag måste införskaffa boken. Det sista låter som en lockande plan för jullovet. 

Adventsträff på Hallandsåsen

För andra året i rad stämde jag träff med två kära vänner för en liten julrunda på Hallandsåsen. Förra året körde vi runt lite planlöst och hamnade på flera trevliga ställen, så dem hade vi som referensram för årets runda. Vi vände på ordningen och stämde träff i Förslöv, som ligger på den södra sidan av åsen, strax norr om Ängelholm. Där var det maxad julaktivitet i hela byn och dubbelt upp av det mesta. 

Vi kikade in på Heberleins Delikatess, som är ett väldigt trevligt hemcharkuteri som även saluför andra godsaker från hela världen. Vi handlade god mat att äta senare på kvällen, och jag passade på att bunkra upp lite olika goda alkoholfria drycker till helgerna i december. Ginger beer, bellini och cherry soda. Jag tror bestämt att allt är till mig själv, hihi!

I bygdegården var det årlig julmarknad, och det var egentligen den som var den stora anledningen för oss att åka hit. Det är trevligt med riktigt hantverk och lokaltillverkat, och det är precis vad den här julmarknaden erbjuder. Precis som förra året köpte jag vackra handstöpta ljus för en riktigt billig penning. Utöver det ni ser på bilden här nedanför köpte jag ett tregrenat ljus, som jag dessvärre lyckades slå av en arm på i hemtransporten. Nu ligger det på lagning i köket, och det går nog faktiskt att fixa till med lite smält stearin. 

Sedan styrde vi kosan norrut och hamnade på ett spontant stopp på en stor loppisbutik i Grevie, och därefter ett planerat stopp på julmarknaden och loppisbutiken i Västra Karup. På det första stället köpte jag en julbock storlek mindre, och på det andra stället blev det lite allt möjligt. Där kunde man fylla en plastkasse med julpynt för bara 20 kronor, och fördelat på oss tre fyllde vi en kasse med lite allt möjligt. Min del av innehållet blev en glasburk som någon gjort om till en frostad ljuslykta, en liten tomte i porslin, ljusmanschetter, en gammal julgransängel och en hög med ljusklämmor för ljus i storlek med tårtljus. 

Jag donerade tre nutcracker-gubbar till en av väninnorna förra året, och som tack fick jag fina presenter i år i form av två pepparkakshus i porslin. Så söta! Man kan pilla in en ljusslinga i dem undertill, om man vill att det ska lysa i fönstren. Det kanske jag gör sen, men jag tycker de är fina som de är också. 

Det blev även några stopp på butiker i Båstad, innan vi körde till den andra väninnans stuga i Skummeslövsstrand för att äta årets första julmat. Där passade vi också på att provtända dagens bästa loppisfynd: En träljusstake med stalledrängsfålar på rad. Tyvärr var det inte mitt fynd, utan en av de andra tjejernas. Nu ska den få förgylla decembermörkret i Östergötland. 

Vilken härlig dag det blev. Vid 21-snåret var jag hemma i min egen lilla stuga igen, fulltankad med nya fina minnen. Jag har redan skrivit in "Adventsträff på Hallandsåsen" i kalendern för 2026.