Granen står så grön och grann

Nu står granen grön och grann i stugan. Granförsäljaren vi brukar handla hos hade ingen försäljning i år, så vi fick köra runt och letade lite innan vi hittade en som sålde vanliga rödgranar. För det vill man ju alldeles bestämt ha. Doften vi har i stugan nu är helt obetalbar. Exemplaret vi köpte hade fyra olika toppar och var egentligen lite för hög för vår takhöjd, men vi klippte bort tre av topparna och kapade den fjärde, så nu går den in precis. Den lilla tjockisen är nästan lika bred som den är hög.

Medan maken tittade på skidskytte i soffan intill, klädde jag granen med varendaste liten antik julgranskula som jag kunde hitta i mina gömmor. Först tänkte jag köpa riktiga polkagriskäppar och hänga upp, men jag hittade en påse med fuskpolkagrisar i jullådan som faktiskt är mycket finare. De riktiga är lite för rosa i färgen, tycker jag. I toppen sitter som vanligt min barndoms julängel, inköpt på Wessels i Uppsala julen 1976. Hon blir gulare och gulare för varje år, fast det gör henne mer och mer antik på något sätt. Fast något från 70-talet kan nog knappast kallas antikt. Iallafall inte än. (Och det är bloggerskan tacksam för, hihi!)

Som vanligt sitter julugglan under granen och ruggar. Det är vår alldeles egna tradition sedan många år tillbaka, då maken hade med sig den hem efter en dagstur till Malmö i juletid. Han hade spontanköpt den på en inredningsaffär, och sedan dess får den pryda sin plats under granen. Den är gjord av något halmliknande material med fjädrar ovanpå. Resten av året hänger jag den alltid i en påse i taket på vinden, för jag är så rädd att mössen ska festa loss på den. Det vore ju för ledsamt. 

Med granen infann sig äntligen lite riktig julstämning. Imorgon ska jag nog ta fram mormors tyska tomtar och lite annat smått och gott ur jullådan på vinden. Bäst att maxa julpyntandet nu, för snart ska det ju bort igen, hihi!