Min bästa adventstradition är adventsträdet, som står ute på glasverandan. Eftersom det inte är en gran, känns det som att den funkar från slutet av november ända fram till tjugondagen. Det lyser alldeles lagom mycket, men tillräckligt för att skapa mysig stämning både från insidan och utsidan av huset. Vi har ju som bekant fönster i pardörrarna som leder in till hallen också, och om kvällarna står jag ofta där inne och tittar ut. Verandan blir som ett litet tittskåp, helt enkelt.
Trädet står på en stor platt plastfot som är mindre estetisk, fast den är lätt att gömma under ett lager grön mossa. De små domherrarna som sitter på grenarna tillkom efter förra årets julrunda på Bjärehalvön till andra advent. Jag älskar domherrar! Ibland har vi verkliga sådana vid fågelbordet, om vintern har varit kall och lång. I karmstolen har den lilla Maileg-nissen slagit sig ner. Han är mer som en gårdstomte än en jultomte, så han är välkommen att stanna kvar.
Ikväll klämmer vi det fjärde avsnittet på säsong fem av Netflix-serien "Stranger Things". Den är säkert underhållande för alla åldrar, men för oss som faktiskt var tonåringar på 80-talet är den nog extra charmig. Fyra nya avsnitt släpps på annandagen, så vi vet redan vad vi gör i mellandagarna. På nyårsdagen sänds det allra sista avsnittet, som ska knyta ihop historien för gott. Ett klokt beslut att sluta på topp och inte mjölka ut konceptet för länge. Det borde fler TV-serier se och lära av. Jag har fortfarande inte kommit över vad de gjorde med "Lost"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir så glad för att du vill lämna en kommentar!