Gottebord

Julgodis har funnits med som tradition under hela mitt liv. När jag var liten gjorde mamma och jag marsipangrisar med rumpor doppade i choklad Eller "mandelmassenassar" som vi kallade dem lite så där på låtsasdanska. Mina farföräldrar brukade alltid skicka med farmors hemmagjorda knäck, brända mandlar och ischoklad i sina julklappslådor, och hemma hos mormor och morfar fanns det också alltid mängder av godsaker att stoppa i munnen till jul. Begreppet "gottebord" tillkom dock först när jag träffade min man, som har växt upp i Skåne och Småland. Det verkar vara en mer sydsvensk benämning på företeelsen att samla allt julgodis på ett och samma ställe. Här hemma flyttar gottebordet runt på lite olika ställen år från år, men ofta tjänstgör det lilla vita bordet i gröna rummet. Så även den här julen. 

Vi har faktiskt inte gjort något hemmagjort julgodis i år. Det blev bortrationaliserat till förmån för mindre stress och färre måsten under dagarna fram till julafton. Istället köpte vi diverse färdiga godsaker, som vi sedan lade upp i ett stort trätråg. Maken är diabetiker, så han har eget godis i en egen skål i tråget. Märken som Tweek och Pandy fungerar bra och smakar riktigt gott. 

Gästerna som var här på julafton fick varsin liten papperspåse att fylla med färdkost inför hemfärden, men det finns mängder av snask kvar ändå. Jag gör mitt bästa för att se till att det försvinner till nyår, för då ska man ju börja sitt nya hälsosamma liv. Eller får man lov att vänta med det till efter trettonhelgen?