Juldukning

Det har blivit en vana att duka julaftonsbordet på lillejulaftons kväll. När julaftonsmorgonen väl kommer är det så mycket annat som ska förberedas, så det är skönt att ha dukningen klar. Sen är det ju en himla rolig aktivitet också. I år var det nio personer som skulle rymmas runt ett bord som i bästa fall rymmer åtta. Men finns det hjärterum, så finns det som bekant stjärterum. (Eller "Asarum" som vi sa när vi körde förbi där igår. Jisses, sicket avdankat gammalt skämt...) Två av de yngre förmågorna fick helt sonika klämma ihop sig på den ena kortändan, och det gick ju bra det med. Vi satte fram en extra stol, när det var dags att sätta sig till bords för att äta. 

Jag körde en favorit i repris på förra årets dukning med röd enfärgad underduk och den härligt broderade julduken ovanpå. Den sistnämnda var förra årets i särklass bästa loppisfynd, och jag tänker att den nog kommer att bli ett återkommande inslag även kommande jular. På bordet ställdes sedan finservis, silverbestick, tunna gamla grogglas, tygservetter i servettringar och de handstöpta ljusen från julmarknaden i Förslöv tidigare i december. 

Buketten består av varmröda jultulpaner, tallris och någon slags bäriga kvistar i gammelrosa. Den hämtade jag på byns finaste lilla blomsteraffär redan i måndags, men den fick stå ute i kylan på glasverandan till julaftons morgon. Tulpanerna öppnade sig snabbt, när de kom in i värmen. Jag var sparsam med dekorationer i övrigt, men lade ut några paradisäpplen lite här och där. Som en extra liten välkomstpresent satte vi sedan ut en liten chokladtomte från Lindt vid varje tallrik. 

Bordet är en av få möbler som vi flyttade med oss från lägenheten i Malmö för 15 år sedan. Det är ett ganska modernt ekbord, men rejält och fullt funktionsdugligt. Vi har en iläggsskiva som alltid sitter i på ena kortsidan och ångrar lite så här i efterhand att vi inte köpte en skiva till andra kortsidan också. Det hade inte funkat i lägenheten, men hade gått alldeles utmärkt nu. Då hade vi lätt kunnat få plats med tio personer runt bordet. Man kanske kan kolla med möbelaffären om det fortfarande finns sådana att köpa. Jag tvivlar dock på att bordet fortfarande är i produktion, för det är över 20 år gammalt. Å andra sidan är drömmen att vi ska hitta ett riktigt gammalt lantbord att sätta här. Fast det har vi ju inte gjort på 15 år... Vi får väl leta lite mer aktivt under året som kommer. 

Det bästa med julen är att finporslinet blir använt och diskat, hihi! Nu står det fortfarande kvar ute på köksbordet och väntar på att bli instoppat i det gråa skåpet. Det får bli morgondagens projekt, för idag gör jag som tidigare annonserats ingenting. Och det gör jag jättebra!