"All is quiet on New Year's Day" sjöng U2 i början av 80-talet, och så här över 40 år senare får man väl säga att beskrivningen fortfarande stämmer ganska bra. (Fast på den tiden lär låten ha handlat om Solidaritet-rörelsen i Polen, och fullt så politiska har vi inte varit på Solhäll idag...) Även om vi båda höll oss till alkoholfria dryckesalternativ hela nyårsaftonen, så har vi varit ganska sega idag. Vi firade med våra vänner i Åkarp och hade en bra bit att köra hem efter tolvslaget, så klockan hann bli närmare 2 innan vi kom hem. Det kan också vara så att vi tittade på sista perioden av juniorhockey-VW innan vi kom i säng. Så sent kan jag inte ens minnas när jag var uppe. Man är ju inte direkt någon nattsuddare längre.
På bordet i gröna rummet står det en riktig trädgårdsbukett med bland annat klematis och riddarsporre. Den har jag fått av förträffliga floristfröken F nere på byns finaste lilla blomsteraffär i utbyte mot att hon fick komma hit och knipsa av lite buxbom till Lucia. Byteshandel när den är som bäst.
Jag passade på att byta duk och sätta fram andra ljusstakar, för de röda inslagen kändes plötsligt väldigt 2025. Jag knöt guldbeiga sidenband på ljusen och kände mig väldigt Billgren-Woodsk, men min ganska omedelbara utvärdering är att den rådande rosettrenden inte riktigt är min grej. Det blir alldeles för pluttinuttigt.
Med det nya året kommer alltid en plötslig trädgårdslängtan, och så även i år. Efter att ha haft noll intresse för trädgården i ett par månader, känner jag nu hur drömmar och grävlust börjar vakna till liv. Blir 2026 året då jag äntligen får riddarsporrar att trivas i vår trädgård? Man kan iallafall hoppas.
Om det är plusgrader ute imorgon ska jag nog ta på mig trädgårdshandskarna och pilla ner några bortglömda lökar. Jag har faktiskt en del "bortglömda" grejer kvar ute att ställa undan också. Bättre sent än aldrig, eller hur? Det är ju tyvärr ganska mycket vinter kvar...
