En tur till civilisationen

Imorse när jag kom upp för att hämta mitt morgonkaffe badade hela köket i sol. Så ljuvligt! Det var verkligen inte igår. Det blåste dock som attan ute, så någon promenadlängtan drabbades jag inte av. Jag tog min kopp och återvände en stund till sängen istället. Det gör jag å andra sidan varje lördag. 

Sen tänkte jag att det ändå vore trevligt med en liten tur till civilisationen, så jag tog mig en runda till  C4 Shopping i Kristianstad. Jag behövde fylla på både det ena och det andra både i sminkväskan och badrumsskåpet, och där finns allt man behöver samlat på ett och samma ställe. Jag passade också på att bunkra saltskrubb till bastun på Rituals, och sen slog jag till på en chokladbrun "mammakorv" som var nedsatt med 50%. Den blir varm och skön i den skånska snålblåsten. Jag passade på att handla mat och tulpaner på CityGross innan hemfärd. Kvistarna i förra veckans bukett får hänga med en vecka till. 

Ikväll gör vi som alla (?) andra och tittar på Mello. Om sanningen ska fram är vi inte superengagerade, men vi slötittar iallafall lite. Man kan ju alltid bläddra i en tidning och slöscrolla lite samtidigt. Och äta dipp och grönsaksstavar, mums!

Körsbärsblom och snö i sidled

För ett par veckor sedan satte jag ett knippe körsbärskvistar i vatten i mitt gröna krus i hallen, och nu har knopparna slagit ut. Utomhus kommer det ju att dröja flera månader än, men inomhus blev det verkligen omedelbar vårkänsla. I södra Japan börjar sakura-säsogen redan i januari, så lite på riktigt är det ju ändå. Vore det inte en dröm att uppleva den japanska körsbärsblomningen på plats någon gång i livet? Men det tycker väl miljontals andra människor också, så man kanske ändå gör bäst i att hålla sig därifrån på våren. 

Jag hade hemmakontor fram till strax efter klockan 15, men den flexade jag ut och tog helg. Maken handlade på vägen hem från jobbet, så jag har faktiskt inte varit utanför dörren på hela dagen. Det har blåst och yrt snö i sidled, så jag är faktiskt glad att jag slapp gå ut. 

Ikväll tittar vi på finalen av "På spåret" och kanske något avnitt av andra säsongen av "A Thousand Blows" på Disney+. Vad som händer eller inte händer imorgon återstår att se. Känner jag inte en liten aning loppissug komma krypande? Eller kanske sug efter en liten sväng till Kristianstad? Eller kanske en kombination av dem båda? Det är verkligen rafflande dagar jag bjudet på här på bloggen, hihi! To be continued...

Att gå i ide för en stund

December var en intensiv månad både arbetsmässigt och socialt, så i januari har jag medvetet försökt planera in så lite aktiviteter som möjligt. Det är skönt att få rejält med egentid hemma om kvällar och helger. Tid både att fixa småprojekt och att vila hjärnan lite grann. Göra IQ-befriade grejer som att ligga i soffan och klämma alla tre avsnitten av Take That-dokumentären på Netflix i ett enda svep eller att lyssna på Alex&Sigge-poddar från 2018. Det är lite som att unna sig att gå i mentalt ide för en stund, och det är himla skönt. 

Imorgon väntar hemmakontor, och efter det ännu en oplanerad helg. Den sista i januari. Orkar jag bli mer aktiv i februari, tro? Nja... Det vågar jag inte lova. 

En tamarind och några nya ord

En av de nya krukväxter som har hittat hem till Solhäll under januari är en liten tamarind. Det är egentligen ett träd, vars frukter pressas och bland annat används till HP-sås, Worcestershiresås och som smaksättare i pad thai. Spännade! Fast nu köpte jag den inte av några kulinariska anledningar, utan för att jag tyckte den var så himla fin. Bladverket är så skirt och fint. Bladen är pinnata, vilket betyder att varje blad består av många små bladpar längs en mittnerv. Kul med nya ord. 

Det står på etiketten att plantan kan bli ett 20 meter högt träd med åren, men det tror jag nog inte att jag förväntar mig. Som planta lär den ändå vara hyfsat lättskött. Den tycker om att få dagsljus minst 6-8 timmar per dag och jämn bevattning, och det ska jag nog kunna ombesörja. En rolig egenskap är att den "stänger" sina blad på kvällen. Det gör den som skydd mot vätskeförlust och kyla, och ute i det fria är det också ett försvar mot växtätande insekter och djur. Det är ett naturligt beteende som kallas nyktiasti. Se där, ett nytt ord till. 

"Syrligt," sa räven om tamarinden. 

En annan sak som gör tamarinden speciell, är att den är den enda arten i sitt släkte. Monotypisk heter det. Oj! Triss i nya ord. Visst är det härligt att man kan lära sig något nytt varje dag?

Barfota fötter i fårskinnstofflor

350 dagar om året lever jag i mina fårskinnstofflor. Höst, vinter, vår och sommar. Jag nöter på samma par i två år, men sen brukar de vara så slitna och spruckna i sömmarna att de fullkomligt faller isär. För att inte tala om hur nedtrampat och tufsigt fårskinnet på insidan brukar vara. I lördags var det definitivt dags att beställa hem ett par nya, för de gamla var verkligen inte roliga. Jag köper alltid samma modell med höga vikbara skaft, mockasinsömmar på ovanfoten och halkfria sulor. (Man vill ju inte stå på huvudet i källartrappan...) Finns det någon trevlig färg tar jag det, men den här gången blev det ett par mer neutrala i en färg som heter "Stone" på kartongen. De är inte det minsta trendiga, men sköna så det förslår. Jag vet, för de kom redan idag. Det är baske mig inte mycket som slår känslan av barfota fötter i sprillans nya fårskinnstofflor. 

Av snösmockan som förutspåddes igår blev det inte så farligt mycket, iallafall inte värre än tidigare snöfall i vinter. Jag hävdar fortfarande att det är trevligt med snö, om det ändå ska vara vinter. Det blir ljusare ute om dagarna, och omgivningen i januari känns bra mycket fräschare med snö än utan. Vi får väl se hur länge den blir kvar den här gången. 

Historien om ett hörn

Vi väntar på snön som ska komma in över södra Sverige ikväll. SMHI har utfärdat en gul varning över vårt område, men vi har inga planer på några kvällsutflykter, så vi oroar oss inte så mycket. Jag har just tänt en brasa i spisen i gröna rummet och njuter av värmen som sprids i stugan. Vi har så lågt i tak, så det krävs inte många vedträn för att det ska bli varmt. Himla ekonomiskt, får man säga. 

Den uppmurade spisen ser ut som den alltid har stått där, men så är inte fallet. När vi tog över Solhäll i januari 2008 fanns det ingenting i det där hörnet mer än märkliga märken i golvet. Nog såg det ut som att det hade stått något där tidigare, men är det inte en lite konstig form på en kamin eller spis? Och var det inte en konstig placering att den i så fall nästan hade stuckit ut framför dörröppningen in till köket?

Vi slipade golvplanken och tapetserade väggarna, och de två första åren fick hörnet härbärgera min gamla gungstol. Det var i och för sig mysigt det med, men en gungstol tar oändligt mycket plats om man ska kunna gunga i den, och den platsen har vi inte riktigt i det här lilla huset. Dessutom drömde vi om möjligheten att sätta in en kamin i huset, och det här hörnet kändes bäst lämpat för det. 

Våren 2010 kom vi i kontakt med en lokal firma som installerade olika typer av eldstäder. Tillsammans med dem kom vi fram till att det mest lämpliga var att mura upp en murspis och sätta in en braskassett. Lycklig blev jag, som inte ens hade fattat att man kunde få en sådan. Eldsäkra skivor sattes upp på väggarna, ett hål togs upp för en rökgång via en städskrubb in till murstocken och själva spisen murades upp av lecablock. 

Det tog bara några dagar, och vips så hade vi en öppen spis. Ett av våra bättre projekt, om ni frågar mig. Den passar in i huset som handen i handsken, och som pricken över i fick jag en spiselkrans att dekorera efter årstid. Det känns också tryggt och bra att veta att man kan värma upp hela huset även om strömmen går. Vedförvaring har vi i kallfarstun under smatten och den når vi inifrån källaren, så vi behöver inte klä på oss och gå ut för att hämta ved. 

"När vi blir gamla och frusna får vi göra om gröna rummet till sovrum," säger maken, fast där är vi inte riktigt än. Men det händer ganska ofta att jag drar fram en pall och sätter mig framför glasrutan och håller elden sällskap. Inte för att jag fryser alla gånger, utan för att det är så mysigt. 

Källarstädning och kakor till kaffet

En källarhylla med färgburkar, spackel och T-sprit är kanske inte det mest pittoreska man kan visa upp i sociala medier, men det här är vad jag har ägnat flera timmar åt under helgen. Någon före-bild har jag inte att bjuda på, men jag kan intyga att det har rensats, sorterats och kastats rejält. Vi hade en gammal badrumshylla från IKEA, som jag ställde in i hörnet bredvid den redan befintliga lagerhyllan, och den kom väl tillpass där. Verktyg, skruv och spik har också sorterats upp på en annan hylla. Så överskådligt allt blev, när allt som är av samma sort är samlat på samma ställe. Jag känner mig odrägligt nöjd. 

Till eftermiddagskaffet belönade jag mig med att öppna ett paket Milano-kakor från Pepperidge Farm. Dem hade amerikasvägerskan med sig hem till jul, och jag hade alldeles glömt bort dem. Fast om sanningen ska fram, så hade hon med sig TVÅ paket, så ett har jag redan ätit upp. Det här är de godaste småkakorna i världshistorien. Jag lärde mig älska dem under mitt år som au pair i Seattle 1990-91, och när svägerskan kommer hem har jag en stående leverans. Vanligtvis är smaken mintchoklad, men Amaretto Hot Cocoa verkar vara en tillfällig julvariant. Mums, så goda! Fast amerikanska kakor borde man väl bojkotta i nuläget...

Det traditionsenliga söndagsbastubadet var extra välkommet efter källarstädningen, då jag även passade på att dammsuga tak, väggar och golv med grovdammsugaren. Det kändes som om jag hade sågspån, damm och spindelnät över hela mig, huuu... Men nu är jag ren och fin och redo för en ny arbetsvecka. 

Pudersnö, tulpaner och mer källarstädning

Det har fallit lite fjunig snö under dagen, så nu är det faktiskt lite pudervitt ute. Vi har inte jättekallt, men tillräckligt för att kylan ska kännas så där behagligt torr som är betydligt trevligare än det vanliga fuktiga skånska vintervädret. Det tackar vi för. 

Det står en ny tulpanbukett i den fina gröna IKEA-vasen. Egentligen står den inne på matbordet i gröna rummet, men där har maken suttit och rättat mattediagnoser hela dagen, så det var inte så fotovänligt där om man säger så. Och det är ju dessutom ett faktum att fotoljuset är bra mycket bättre ute på glasverandan så här års. Den här veckan har tulpanerna sällskap av knoppiga körsbärskvistar, bärig eukalyptus och silvriga olivblad. Jag valde olikfärgade tulpaner. Jag tycker färgskalan är så vacker med rosa och persikofärgade toner. 

Efter lunch fick jag ett ryck och fortsatte greja nere i källaren. Det blev så tillfredsställande fint och ordningsamt i pannrummet och pysselrummet under julledigheten, så nu vill jag ha ordning och reda överallt. Jag strök nytvättade örngott och kökshanddukar och stoppade in dem i linneskåpet, och sen gick jag loss på färghyllan som står i pumprummet och organiserade upp den. Jisses, så mycket gamla intorkade burkar och penslar jag hittade där. Och spindelnät... Den där grovdammsugaren vi köpte var verkligen en bra investering. 

Vi behöver även få lite bättre ordning på verktyg, skruv och diverse batteriladdare i källaren, men det får bli en annan dag. Man ska ju ha något roligt att göra imorgon också, hihi!

Fotoroulette och fotofunderingar

Härförleden fick jag ett meddelande om att mitt lagringsutrymme på iCloud håller på att ta slut, och att jag måste uppgradera det om jag vill behålla alla bilder i mitt bibliotek på dator och mobiltelefon. Alternativet är annars att frigöra utrymme. Dags att börja överföra bilder till min externa hårddisk, med andra ord.  Det har jag inte gjort på över två år... Jag har börjat så smått, men över 3000 bilder tar sin lilla tid att organisera. Jag vill nämligen gärna kunna hitta vad jag söker rimligt enkelt, så jag gör mappar med år och undermappar med olika namn. Just nu känns det som ett evighetsprojekt, men samtidigt är det lite kul att gå igenom alla bilder. Och på hårddisken finns det bilder från de senaste sex åren samlade. Ska vi köra en liten fotoroulette och se vad det blir? 

Den första slumpmässiga bilden kommer från mappen märkt "2020". Det är augusti i kökträdgården. I pallkragarna ser det ut att växa tomatplantor, vit purpurklätt och säkert något mer. Planket in mot komposthögen finns inte, utan jag har bara satt upp två vikväggar i pil från Rusta mellan tre stolpar. Hassel och slån bildar en frodig grön vägg mellan oss och grannen, att jämföra med bilden jag visade häromdagen, där det är helt öppet efter sommarens förebygga-ytterligare-stenras-aktion. Nog saknar jag det där gröna lite grann, men det växer väl upp igen vad det lider. 

Bild nummer två kommer från mappen märkt "2021". Det är februari, och maken och jag har kört ner till Haväng mellan Brösarp och Kivik för att promenera. Pandemin har bjudit på en lång tid av isolering, och även om vi har varit ute en del, så har vi helt missat att E22:an är ombyggd söder om Kristianstad. Det finns en ny avfart söderut mot Österlen och Ystad, som vi missar helt. Vi får köra ända till Linderöd innan vi kan vända. Vi skrattar åt eländet. På Haväng skiner solen över isflaken i strandkanten. Vi andas frisk luft och vädrar bättre tider. 

I mappen märkt "2022" har jag slarvat med undermapparna, men jag ser på bilden att det måste vara vår. Jag har köpt franska tulpaner och stoppat ner några små rosafjuniga vippor, eukalyptus och spireakvistar som sällskap. På väggen på glasverandan hänger någon slags smidesgrunka att hänga grejer på. Jag minns att jag köpte den på antikladan i Gottåsa mellan Älmhult och vägskälet mot Alvesta. Den är charmig, men har aldrig riktigt hittat sin plats här hemma. Den är numera förpassad ut i ladan. Jag kanske ska leta reda på den och göra ett nytt försök. 

Nästa bild kommer från mappen märkt "2023". Där har jag inte heller sorterat bilderna, utan alla ligger huller om buller utan datumordning. Inte så smidigt... Dagen när bilden tas har jag planterat årets första penséer, och några av dem har jag hängt upp i luffarsmidesamplar i mirabellen bakom växthuset. Grenarna sträcker sig in över kastanjestaketet, så krukorna hänger inne i köksträdgården. Amplarna köpte jag när konkursförvaltaren för Hittarps Handelsträdgård i Glimåkra sålde ut allt i alla lager för inga pengar alls. Den enes olycka - den andres lycka, eller hur är det man säger?

"2024"-mappen är bara delvis fylld än så länge, men slumpen landar på en bild från maj, då jag besöker Lesbos i Grekland. Jag bor i staden Mytilini tillsammans med mina kollegor under fem dagar i samband med ett Erasmus-projekt, som jag har halkat in på mer eller mindre på ett bananskal. Jag har inga direkta förväntningar, men det blir en fantastisk resa på så många sätt. Varje dag passerar vi ett ruckligt gammalt hus, som jag fantiserar om att köpa och bosätta mig i när jag blir pensionär. Den tanken kan roa mig fortfarande ibland. Jag skulle nog passa som grekisk tant. 

Mappen märkt "2025" är inte heller klar, men när jag klickar på måfå dyker det upp en bild från glasverandan. Den knallgröna ljusstaken i keramik är ett loppisfynd för året, och jag har hittat en rolig tändsticksask med en tupp i en låda här hemma. Ja, bara så. Inte mer. 

Det slår mig hur sällan jag tittar på mina gamla bilder. Det gör jag nästan bara när jag letar efter något speciellt. Förr i tiden framkallade man foton och gjorde fina album att bläddra i, men det gör man aldrig nuförtiden. Iallafall inte jag. Å andra sidan är det en himla skillnad mellan en analog filmrulle som rymde 24 eller 36 bilder och en digitalkamera som tar 3000 bilder i ett nafs. Kommer alla de där digitala bilderna ens finnas kvar i framtiden? Det räcker ju att den där hårddisken kraschar, och så är allt borta. Fast med tanke på att jag nästan aldrig tittar på bilderna, så kanske det inte spelar någon roll. Det är nästan lite ledsamt att man tänker så. Hur tänker ni?

Luktärter

Två år i rad har jag hoppat över egen sådd av luktärter och köpt färdiga plantor i april-maj. Inte för att det är svårt att så luktärter, utan av ren bekvämlighet. Jag finner i ärlighetens namn inget direkt nöje i försådder överhuvudtaget. Det är mest meckigt att behöva passa på småplantor med vattning och omskolning, och så känns det mest opraktiskt och skräpigt att husera dem inomhus innan man kan ställa ut dem. Fast häromdagen hittade jag en hel kasse tomma toarullar i källaren, som jag uppenbarligen har sparat någon gång för just det här ändamålet. Då tänkte jag tanken att jag nog kanske ändå ska ge mig på att dra upp egna luktärtsplantor i år. Och man kan ju faktiskt kallså luktärtsfrön, som mer eller mindre får sköta sig själva utomhus tills det blir varmt nog för dem att sätta fart. 

Ja, så får det kanske bli. En liten påse kan det få bli iallafall. Och sen kan jag komplettera med färdigköpta plantor också, om jag tycker att jag behöver fler. För luktärter vill man ju absolut inte vara utan. 

'Pelarbjörk'

Redan för en vecka sedan tipsade mina föräldrar mig om en grön vas på IKEA, som de tyckte att det stod mitt namn på. Jag gick in på hemsidan och konstaterade att så var fallet. Vasen heter 'Pelarbjörk', har den där perfekta celadongröna färgen som jag älskar och påminner ganska mycket om Upsala Ekeby-keramiken jag samlar på. Jag tänkte att en sådan får det nog bli nästa gång jag har vägarna förbi Älmhult. 

Bildkälla: IKEA

Sen visade det sig att en kollega på arbetsrummet skulle dit redan igår kväll, och hon var snäll och köpte en till mig. När jag kom till jobbet imorse, stod den på mitt skrivbord och väntade. Och ja, den är jättefin. Jag har redan flyttat över veckans tulpanbukett, och den står nu som maffig centerpiece på matbordet i gröna rummet. Och tänk så fint i sommar med dahlior, som på bilden. Jag behövde egentligen inte alls en ny vas, men ni vet hur det blir ibland. Jag var ju iallafall ståndaktig och köpte inte en enda blomkruka på Blomsterlandet i fredags, hihi!

Våren inom en

Två eftermiddagar i rad har jag stått med mina kollegor och tittat ut genom fönstret strax före hemgång vid 16:30 och hänfört konstaterat att det fortfarande är dagsljus ute. Ljuset har återvänt! Helt plötsligt bara så där, som över en helg. Man blir ju nästan gråtfärdig av lycka. Rent vetenskapligt är det väl inte direkt någon sensation, för vintersolståndet inträffade ju för nästan en månad sedan, men känslomässigt är det lika drabbande varje år. Man känner hur våren börjar spira. Inte riktigt på riktigt än, men inom en. Och samtalsämnena på kafferasterna har redan börjat glida över till beställning av dahliaknölar och inköp av fröpåsar. Jodå, vi är många trädgårdstanter på jobbet. 

Igår bjöds det på sprakande norrsken över stora delar av Skåne, men maken och jag hade inte riktigt fattat galoppen och missade därmed hela föreställningen. Vi får väl sticka ut näsan en stund ikväll och se om vi kan se något, men dessvärre ser det ut att vara lite disigt ute. Tur att man kan njuta av andras bilder i flödet på sociala medier. 

Trädgårdsprojekt 2025

När jag ser tillbaka på det, så känns 2025 som något av ett mellanår i trädgården. Jag hade inga större omvälvande projekt, utan grejade mest med småsaker. Ett ganska stort projekt blev det iallafall att gräva bort grässvålen och runda av hörnan för att fullborda cirkelformen runt den stenlagda uteplatsen.Jag har tänkt på alla möjliga planteringslösningar för den här hörnan genom åren, men det slutade med att jag i princip bara samlade ihop buskar, träd och perenner som redan fanns hemma i pallkragar, tunnor och krukor. Vi får väl se hur det tar sig, när det får växa ihop lite. 

En quick fix, som jag hade funderat på att göra länge, blev att slå ner några trästolpar längs planteringskanten nere vid bastustugan. Det tog inte många minuter, och resultatet blev faktiskt riktigt trevligt. Jag älskar att det ser ut som bryggpållar.

Jag röjde upp runt de underbart sammanflätade stammarna på mirabellträdet bakom växthuset. Det här kan vara något av det vackraste vi har i trädgården, och det vill man ju framhäva. Jag planterade in murgröna, astilbe och ormbunkar av olika slag och lade ut stenar i olika storlekar. Även här slog jag ner en bit av en gammal trästolpe, inspirerad av mitt tidigare projekt vid bastustugan. Den här gången hittade jag en bit av en tjock gammal träbalk ute i ladan. Det blev liksom ordnat och naturligt på samma gång.

När vi ändå är inne på temat stolpar, så fick fågelstugan från Wildlife Garden en ny sådan redan i början av säsongen. Då gick jag också loss på den muterade spireahäcken med min nya elektriska sekatör. På bilden här nedanför ser man tydligt hur långt ut den var tidigare, men den var verkligen i behov av föryngring. Jag ska försöka hålla efter den lite bättre framöver, och i min optimism lade jag en ny stenkant av naturstenar vi redan hade hemma. 

Jag har drömt om att skaffa ett silverpäron bra länge, och förra sommaren gjorde jag slag i saken utan att ha någon som helst planteringsplan för ett sådant. Det hamnade helt sonika i en stor trätunna nere i köksträdgården. Det är för övrigt min andra trätunna av just det här slaget. De är inköpta på lågprisvaruhuset Jem&Fix, och för 679 kronor får man säga att de faktiskt är riktigt prisvärda. På handelsträdgårdar kostar de ju oftast det tredubbla och mer än så. 

Ett annat projekt blev att fylla pallkragarna med dahlior. Nu blev det inte riktigt i alla, men i flera. Jag beställde hem flera nya sorter, framförallt bolldahlior och dekorativdahlior, som funkar fint att använda till snitt i buketter. Resultatet blev helt OK, men jag var nog alldeles för dålig på att toppa plantorna, för de blev lite långa och rangliga. Nu vintervilar knölarna i en låda i källaren.

Alla trädgårdsprojekt är inte frivilliga. Under sommaren började stensättningen som håller upp höjdskillnaden mellan oss och två av granntomterna att ge vika efter vårens myckna regnande. Det resulterade i gemensamma insatser då vi helt sonika fick såga ner flera trädliknande buskar, vars stammar och grenar tryckte ut stora stenblock som rullade ner till grannarna på baksidan. Inte så kul, och allt annat än säkert. Vi passade på att ta ner det mesta som växte i hörnet i köksträdgården, för det vi först tänkte lämna kvar såg bara glest och konstigt ut. Nu får det växa upp på nytt igen, men nog är det lite ovant att det är helt öppet nu. 

En bra grej som jag kom på förra sommaren var att jag kunde sätta ett litet strandparasoll intill däcksstolen vid gårdspumpen. Där är det gassande sol större delen av eftermiddagen, men med ett parasoll blir det plötsligt riktigt angenämt att sitta där och läsa. Jag tror överlag att jag ska försöka bli bättre på att faktiskt sitta stilla och utnyttja alla fina sittplatser i trädgården. Klarar jag det, månntro?

I slutet av augusti blev jag sugen på lite fina höstblommande perenner. Det fick bli ett litet omtag på halva rabatten vid uteplatsen, där jag planterade buxbom, salvia, solhattar och höstanemoner. De två sistnämnda har jag inte lyckats så bra med på andra ställen, men vi får hålla tummarna för att de kommer igen sommaren 2026.

Trädgårdsprojekt blir det säkert också under 2026. Det återstår bara att se vad, för det har jag ingen direkt plan för än. En och annan idé fladdrar iallafall förbi då och då, men de allra bästa idéerna brukar vara de jag fångar i stunden och sätter igång utan att hinna planera så himla mycket. "Trädgårdsdesign på volley" tror jag bestämt att konceptet kallas, hihi!

Grönska på recept

Krukväxterna jag shoppade i fredags bidrar verkligen med vårkänsla i huset. Det känns alltid så fräscht att få in lite frodig grönska. Eftersom det var halva priset på allt, plockade jag på mig ett helt litet gäng. Jag klämde på en och annan kruka också, men insåg till slut att jag faktiskt har en hel hylla full hemma i ladan. Bäst att titta där först. När blev jag så klok?

Myrten är alltid en vill-ha-växt, men samtidigt lite av en chanstagning. Men går det så går det, och går det inte får man njuta av den så länge den varar. Jag har läst att myrten trivs bra i norrfönster, så längre fram i vår får jag kanske flytta den till ett sådant. Just nu står den i västerläge i ett fönster i gröna rummet. Om den överlever till sommaren, kan jag flytta ut den i trädgården. 

Fikusen heter 'Sweetheart', och det förstår man ju när man ser de hjärtformade bladen. Vilken fin krukväxt! Att bladen är variegerade är extra trevligt så här års, för det lyser verkligen upp lite extra. 

Jag köpte även en ros i kruka att sätta på köksbordet. Den rosa färgen är ljuvlig, och just det här exemplaret är härligt buskigt. Trädgårdskänslan är total. 

Till köket blev det även en kruka rosmarin. Den fungerar i matlagningen, men jag erkänner att jag köpte den mest för den goda doftens skull. Lever den i vår, kan jag gräva ner den i köksträdgården. 

För mig är årets första kvartal en enda lång och seg startsträcka i väntan på våren, men med lite grönska inomhus blir tillvaron ändå drägligare. En billig investering i ens välmående, helt enkelt. Tänk om man kunde få grönska på recept? Det borde nästan ingå i högkostnadsskyddet, kan man tycka. 

Årets första x 2

Jag längtade efter en helg på hemmaplan, och det har onekligen varit en skön lördag i all sin enkelhet. Jag laddar om batterierna som allra bäst, när jag får vara hemma och greja lite med saker vartefter andan faller på. Det är då jag är som mest produktiv, för jag går och småpysslar mest hela tiden. Det blev också en runda till återvinningscentralen för att slänga julgranen och tömma skåpbilen på diverse kartonger och annat skräp som vi har tryckt in där över jul och nyår. Som belöning körde jag inom byns finaste lilla blomsteraffär efteråt och köpte årets första tulpanbukett. Lovely!

Dagen har också bjudit på årets första loppisrunda på en av byns välgörenhetsloppisar. (Vi har FYRA stycken!) Där fanns det ett helt skåp med jättefina keramikföremål, som såg helt nygjorda ut. Jag köpte något som jag tror är en äggkopp, men som jag tänker sätta ett värmeljus i. Glasyren ser ut som mintglass med bruna chokladprickar, mums! Tjugo kronor kostade den. Ett halsband med stora oregelbundna pärlor av silvrig metall slank också ner i kundkorgen. Det är faktiskt riktigt fint och kan nog bli snyggt på någon nyårsblåsa eller så. 20 kronor kostade det också. 

På eftermiddagen grejade jag med mina nyinköpta krukväxter, men några bilder på det blir det inte idag. Det hann nämligen bli mörkt innan jag blev klar. Men det är ju en dag imorgon också. 

Rasslande barr och nya krukväxter

När maken kom hem idag slängde vi äntligen ut granen, som har stått avklädd kvar i foten i vardagsrummet och väntat sedan i tisdags. Sedan väntade en av årets höjdpunkter: Att dammsuga upp alla granbarr. För jo, granen barrade ganska rejält när vi väl började röra på den. Jag hade nästan blivit besviken annars, för det är ju något oerhört tillfredsställande med att höra barren rassla i dammsugarslangen. Nästan så att man vill tömma dammsugarpåsen mitt på golvet och göra om allting en gång till. 

Ett besök på Blomsterlandet har jag också hunnit med i eftermiddag. Som jag misstänkte var det 50% på alla gröna växter, så jag plockade på mig både det ena och det andra. Men sen hann det bli mörkt innan jag kom hem, så jag väntar till imorgon med att börja rota efter krukor ute i ladan. Det ska bli så mysigt att få vara hemma och greja i helgen. 

Tulpanens dag

Idag är det visst tulpanens dag. Det har jag missat helt, men informationen dök just upp i mina sociala flöden. Några tulpaner har jag inte hemma, men jag har flera buketter i digital form i min dator. Jag får väl njuta av dem så länge, tills det blir tillfälle att införskaffa lite verklig fägring. Här är ett gäng tulpanbuketter som jag unnade mig själv under vårvintermånaderna 2025 och 2024:

Digitala tulpaner i all ära, men det går ju faktiskt inte upp emot riktiga. Imorgon får jag alldeles bestämt marschera till blomsteraffären efter jobbet.