Två eftermiddagar i rad har jag stått med mina kollegor och tittat ut genom fönstret strax före hemgång vid 16:30 och hänfört konstaterat att det fortfarande är dagsljus ute. Ljuset har återvänt! Helt plötsligt bara så där, som över en helg. Man blir ju nästan gråtfärdig av lycka. Rent vetenskapligt är det väl inte direkt någon sensation, för vintersolståndet inträffade ju för nästan en månad sedan, men känslomässigt är det lika drabbande varje år. Man känner hur våren börjar spira. Inte riktigt på riktigt än, men inom en. Och samtalsämnena på kafferasterna har redan börjat glida över till beställning av dahliaknölar och inköp av fröpåsar. Jodå, vi är många trädgårdstanter på jobbet.
Igår bjöds det på sprakande norrsken över stora delar av Skåne, men maken och jag hade inte riktigt fattat galoppen och missade därmed hela föreställningen. Vi får väl sticka ut näsan en stund ikväll och se om vi kan se något, men dessvärre ser det ut att vara lite disigt ute. Tur att man kan njuta av andras bilder i flödet på sociala medier.
I am a winter lover and I feel very comfortable in the early darkness. Others are waiting for the first signs of spring, I am happy to immerse myself in the cold winter days.
SvaraRaderaIt has always been like this and it will always be like this...
But you wait for spring, go out to your garden, but in the meantime talk to your colleagues about dahlia tubers.:)