30 år senare

Vistelsen i Lund bjöd verkligen på många fina återseenden. Redan vid lunch igår stämde jag träff med två av mina allra käraste vänner från studenttiden. Jag har träffat dem båda sedan dess, men det var första gången på 30 år som vi var samlade alla tre på samma ställe. Det mynnade ut i en tretimmarsbrunch med både pocherade ägg och mimosa på Love Coffee på Clemenstorget. En härlig uppvärmning för fortsättningen på helgen. 

På eftermiddagen checkade jag in på Hotell Concordia, där flera andra utomsocknes gamla kursare redan hade samlats, och ännu fler kära återseenden blev det framåt kvällen, då resten av gänget anslöt för middag på restaurang Talevski i Stadsparken. Oj, vilken härlig kväll det blev. 

Vi alla var nästan lika gamla (plus minus ett par år) när vi träffades 1991 som studenter på lärarutbildningen i Malmö/Lund. Vi hade flyttat hemifrån för första gången, och vi blev varandras trygghet när det var långt hem. Från dag ett gick vi gick hand i hand in i vuxenvärlden. Vi levde så nära varandra i 4,5 år, och ingen av oss kan minnas att vi hade någonsin hade några interna konflikter eller inbördes grupperingar. Sedan vi tog examen i januari 1996 har jag stött på några av dem då och då genom åren, och vi håller lite koll på varandra via Facebook, men det var en otroligt speciell känsla att samla nästan hela klassen (75% kom) för en träff i verkligheten. Så fantastiskt att vi bara kunde ta upp tråden 30 år senare, som om ingen tid hade gått alls. 

För flera av oss fortsatte återträffen imorse, då vi åt gemensam frukost tillsammans på hotellet. Ett fint slut på helgen, innan det var dags att skingras och åka hem var och en till sitt igen. Vi lovade varandra att det inte ska behöva ta 30 år innan vi ses igen. Man kan bara hoppas att vi håller det löftet.