Ofta (speciellt om sommaren) har vi stått i köket och tänkt att det vore toppen om vi hade haft en mortel att använda till alla kryddor som vi odlar. Medan min mor fortfarande funderar som bäst på vart hennes gamla marmormortel har tagit vägen, så tog min far ett eget initiativ och köpte en fin gammal gjutjärnsmortel till oss på loppis. Den är verkligen jättefin! (Och jodå, det där med förträffliga loppisfynd ligger nog i släkten.)
Från gårdagens besök har vi också mammas mumsiga kålpudding kvar i kylskåpet, och den ska vi alldeles strax inmundiga till kvällsmat. Kålpudding är nog något av det godaste som finns, tycker jag. (Min mammas i synnerhet.) Tänk att man är en bra bit över 40 år och fortfarande så bortskämd av sina föräldrar... Puss på er!
Härligt med loppis! Har varit inne några gånger på din blogg och tycker den är inspirerande. Vackra foton och trevligt skriven text. Hit kommer jag gärna tillbaka och hälsar på. Önskar dig en fin måndagskväll!/Helena
SvaraRaderaTrevligt med färska kryddor och en bra mortel är bra att ha. Snygg modell på din.
SvaraRaderaHa det så fint
Anette
Att ha en mortel är verkligen bra! Så användbar! Tur att ni fick en till slut.
SvaraRaderaÅh, ja....kålpudding är bland det godaste som finns!
Ja, passa på och njut av känslan att vara bortskämd av dina föräldrar! Så härligt!
Kramar
LIsa
Läste din blog om din mammas kålpudding, det fick mig att tänka på minnen från 50-talet. Glömmer aldrig när jag på väg hem från skolan, ju närmre jag kom till där vi bodde i Skövde ju starkare var lukten av kålpudding eller kålsoppa som var middagen.
SvaraRaderaVe och fasa! Ibland satt jag kvar vid bordet till sent med min tallrik, illamående, tvungen att äta upp.
Jag är nu 70 år, an fortfarande inte äta kokt kål, kålsallad är OK. Har aldrig tvingat mina barn att äta.
Andra tider…. tycker din blog är jättetrevlig.
Hälsningar från gammal tant i Arizona