Skogens guld

Vi har förmånen att bo väldigt nära skogen. Själv är jag inte där så ofta, men maken är en riktig skogsmulle och lyckas lura med mig ut ibland. Varje gång jag är där känner jag att besöken borde bli oftare. Jag älskar den där trolska känslan, när man kisar mellan mossiga stenar och tättväxande trädstammar och tycker sig se ett smygande skogsrå eller en liten skogsvätte i ögonvrån.

"Här brukar det växa kantareller," säger maken och pekar vid sidan av skogsstigen vi vandrar på. Och precis där han pekar sticker det upp en guldgul hatt. Och en till! Och en till! Och en till!

Vi fyller en påse på ganska kort tid, och på vägen hem i bilen dreglar vi båda över tanken på smörstekta kantareller på en grov smörgås, gärna med stekt ägg och hackad gräslök därtill. Just nu kan jag nästan inte tänka mig något godare.

Så ikväll står det svamprensning på schemat. Kanske inte lika roligt som själva plockandet, men den som väntar på något gott kan väl stå ut med nästan vad som helst. Mums!