Lagom pyntat i köket

Jag passade på att sätta upp julgardinerna i köket i lördags kväll, när staken ändå skulle fram. Någon fönsterputsning blev det dock inte, även om det verkligen skulle behövas. Jag försökte fuska lite och körde en omgång glasspray på insidan, men det hjälpte i ärlighetens namn inte så mycket. Men ett par skitiga fönster är väl en världslig sak; det blev ju advent ändå!

Staken heter Nusnäs och har en tvilling som står i söderfönstret i gröna rummet. Den är alldeles lagom stor för våra små fönster. En amaryllis har kommit på plats på fönsterbrädan, plastmattan på golvet är vänd med den vita sidan uppåt, och den gula pinnstolen har bytts mot en i trä, men i övrigt är det inte så mycket som är annorlunda. Lisa Larsons lille Kalle är redan vinterklädd och fin i grön toppluva och vantar. Han ska nog få stå kvar där hela julen!

Utomhuspyntat

I helgen tog jag en timmes vädringspaus från förkylning och soffliggande och ställde iordning lite grann på kökstrappen och på det lilla bordet på hörnan. Som vanligt grävde jag i mitt rekvisitaförråd av loppisprylar ute i ladan, där jag hittade både det ena och det andra. Det är extra roligt när man hittar saker som man hade glömt bort. Det blir som att fynda grejerna en gång till, hihi!

Den grönmålade vedlåren hittade maken på loppis på försommaren, och nu fick den komma ut ur gömmorna för första gången. Kryptomeriabuntarna ovanpå locket var egentligen tänkta att användas till annat, men nu hamnade de här så länge. Bara så där rätt upp och ner.

Den lilla spretiga renen har hängt med ett par år i rad nu. Fascinerande att den håller så pass bra som den gör för väder och vind. Fast den väger inte så mycket, så ibland blåser den ner på marken. De skrumpna röda äpplena får fåglarna gärna picka på, men det verkar inte som om de har hittat dit ännu.

En liten sockertoppsgran med grön mossa i hink var ett lagom pyntprojekt för en hostig bloggerska. Den rosa ljungen och den lilla silverplantan är mer eller mindre torra som eterneller, men fortfarande fina, så de fick vara kvar som utfyllnad. De fyra gjutjärnsbenen från skroten är coola och får hänga med året runt, och det gröna fönstret likaså. Den gröna stormlyktan jag loppade förra veckan hamnade här ute tills vidare. Inget är beständigt, dock. Nästa vecka kanske den har flyttat någon annanstans.

Röda skidor är himla juligt mot den vita väggen, och uppe på trappavsatsen står kälken redo utanför dörren. Den är jag egentligen rädd om, men det är ändå en liten bit tak som skjuter ut över den, så jag hoppas den står emot väder och vind. Jag kanske plockar in den i smatten om vädret blir blötare.

Nu gjorde den där vädringspausen inte så himla mycket för att kurera hosta och snorig näsa, men det blev iallafall pyntat och klart här ute. På den här hörnan sparar jag inte på krutet; här är det more is more som gäller. Mycket extra allt! Den lilla scenografen i mig jublar av lycka, hihi! 

Rådjur i plast

I en låda grävde jag fram det lilla rådjuret som jag loppade i Ängelholm förra hösten. Det är nog en leksak från 70-talet skulle jag tro, för den är tillverkad i sådant där konstigt gummimaterial som leksakerna var då. Säkert varken miljövänligt eller hälsosamt, men den är ju så söt.

Idag har jag legat hemma på soffan hela dagen i ett försök att kurera min eländiga hosta och min dimmiga knopp. Jag har fått lite rejälare grejer utskrivet från vårdcentralen, så nu får vi hoppas att det blir ordning på torpet någon gång. Det börjar onekligen bli lite tröttsamt att vara så seg. Men lite "Historieätarna" på TV ikväll piggar nog upp. Till det blir det pizza från frysdisken på Coop och en stor balja Big Pack-glass. Historiskt så det förslår, hihi!

Första ljuset

Så brinner det första ljuset i advent. Fast det fortfarande är november flera dagar till, och fast solen strålar ute och termometern visar på många plusgrader. Men nog är det bra mysigt med advent ändå!

Årets adventsljusstake blev inte så rafflande som man skulle kunna ha trott. Jag blev lite sugen på att testa en rund variant, så jag tog en träskål vi hade hemma och bottnade den med lite oasis. Sen tryckte jag ner ljushållarna i den och dekorerade med grön mossa...

... och en handfull sockrade miniäpplen (som nästan ser ut som små körsbär) från byns finaste lilla blomsteraffär. Ljusen är vanliga vita antikljus, och jag har valt att hålla dem helt odekorerade. Less is more, för en gångs skull. Fast lite tråkigt är det nog ändå att de fina smideshållarna inte riktigt kommer till sin fulla rätt. När advent är slut kanske jag hittar på något annat med dem.

Annars är nästan det bästa med första advent att man får vakna och kliva upp i ett nystädat hus. Och att man får saffransbullar till kaffet, så klart. Med lite "Vinterstudion" på TV i bakgrunden kan man dessutom låtsas att det är vinter på riktigt. Senare idag ska jag försöka trotsa min hosta och pynta ute på trappen lite grann. Lite frisk luft har ju ingen dött av.

Adventsträd

Jag smygstartade advent lite grann redan igår och tände adventsträdet ute på glasverandan. Precis som förra året ställde jag foten på ett korgfat och gömde den under grön mossa. Flaskborstgranarna fick stå kvar efter gårdagens inlägg, och nötknäpparna i hörnet står i givakt och väntar på att få komma in på gottebordet. (Som vi av uppenbara anledningar INTE ställer iordning förrän dagarna före jul...)

Den sammetsögde lilla renen har jag haft i flera år nu, men jag har sett att liknande finns att köpa på bl.a. Rusta. Den är så mjuk i pälsen att man vill klappa den hela tiden. Och söt!

Fårskinnet i korgstolen ligger där året runt, och kudden är samma som har varit där hela sommaren. Jag brukar byta till en rödmönstrad till advent, men den här funkar i vinter med. Nog ser den lite "granig" ut i trycket? Nissen från Maileg fick komma fram redan nu, fast jag inte brukar ta fram så många tomtar redan till första advent. Han är ju gråklädd och ser inte så julig ut ändå.

När det börjar skymma blir det riktig sagostämning här ute. Men kallt... Jag står mest innanför glasdörrarna i hallen och kikar ut. På vintern är det är lite som att ha ett stort tittskåp, hihi!

Glasverandan är alltså husets juligaste rum just nu. Idag står lite städning på schemat, och adventsljusstakarna och adventsstjärnan ska fram. Men där håller vi minsann på traditionerna och tänder dem först ikväll. 

Flaskborstgranar

I pyntlådan på vinden ligger allsköns bråte som jag samlat på mig genom åren. Jag rensar lite i den nästan varje år, men erkänner att jag har svårt att göra mig av med saker. "Även om jag inte vill använda det i år, så kanske jag tänker annorlunda nästa år," brukar jag resonera. Och nog blir det just så ibland, för idag grävde jag fram en samling spretiga flaskborstgranar, som har fått "ligga till sig" ett par år och som jag helt plötsligt tycker är jättecharmiga att ha ute på glasverandan.

De är ju bara helt oemotståndliga i all sin spretighet! Finfina ambassadörer för adjektivet "fulsnyggt", hihi! Maken blir kanske inte lika överväldigad när han kommer hem, men han brukar vara snäll och låta mig hållas. "Ja ja, bara du är lycklig," brukar han säga. Vilken tur för mig!

Is, hosta och lite allmänt gnäll

Efter några dagar med nästintill tvåsiffriga plustemperaturer, så var det is på bilrutorna imorse igen. På något vis tycker jag nog ändå att det nästan är skönare med några minusgrader, än när det är så där fuktigt och råkallt som det annars kan vara i Skåne i november. (Och nästan bara i Skåne, huuuu...)

Jag har hostat och hackat på jobbet hela dagen idag och är extra glad att det är torsdag och arbetsveckan nu är slut för min del. (Det är nog mina stackars arbetskamrater med, för den delen...) Imorgon försöker jag kurera mig bäst jag kan, och anstränger mig möjligtvis endast med något litet inomhuspyssel. Vi säger väl så, så länge.

Kålbladstallrikar

Ni som har följt bloggen ett tag vet ju att jag har snöat in på vackra gröna saker i allmänhet och grönglaserad keramik från Upsala Ekeby i synnerhet. Gefle har också saker i grön glasyr, men av någon anledning tycker jag ofta att de grejerna inte är riktigt lika fina i färgen. Fast nu har jag gått och förälskat mig lite grann i serien "Kålblad" av Ruben Wallström för just Gefle. 

Bild från Tradera

Hur coolt vore det inte att äta fruktsallad på en sådan här? Och jordgubbstårta! Eller varför inte använda de små assietterna som silltallrik till jul? Jag tror alldeles bestämt att det här får bli mitt nya span när jag är på loppis framöver. För gröna tallrikar kan man ju helt enkelt inte få för många av, hihi!

Finfina kottar

Jag kikade in på byns finaste lilla blomsteraffär efter jobbet för att köpa lite oasis och en amaryllis. Floristfröken F hade också tagit hem stora färska kottar av något slag, som jag inte kunde låta bli. De doftar ljuvligt av kåda, och lite kladdiga är de också. Så fina, så fina!

Fotoljuset här hemma är verkligen horribelt så här på vardagarna i november. Mörkt när man går på morgonen och mörkt när man kommer hem. Här har jag fotograferat mot husets vitkalkade murstock, som är synlig i hallen på baksidan, men usch så tråkigt det blir. Jag undviker dock helst blixt så långt det går. 

Nu börjar veckans (tillsammans med "Historieätarna") bästa TV-program: "Det sitter i väggarna" på SVT1. Bäst jag skyndar mig att trycka på publiceraknappen!

Diverse saker till advent

I helgen stökade jag runt och drog fram diverse saker till det stundande adventspyntandet. På köksbordet står nu en nätt liten samling av både det ena och det andra, bland annat en liten julen som inhandlades på Blomsterlandet i lördags. Den ska nog få vara kvar här inne i stugan, tänker jag. 

Vit cyklamen hade jag redan hemma på köksbordet. Gul kruka är dock kanske inte så adventigt. Antingen får jag starta en ny färgtrend, eller så får jag rota i källaren och se om jag hittar något annat. Fast en ny julfärgtrend kanske inte är så dumt ändå, hihi!

Vid ett snabbt lördagsbesök på en av våra lokala loppisar hittade jag en grön stormlykta. Det fanns några röda också, men mörkgrönt kändes ändå mer som min färg och minst lika juligt. Vi får se var den hamnar. Utomhus någonstans, kanske? Eller så kanske jag pillar in en LED-slinga i den och sätter den inomhus i något mörkt hörn.

Den rostiga gjutjärnskrukan står på bordet i hallen på framsidan i vanliga fall. Det blir himla tjusigt med enen i den, så jag får nog gömma undan den ordinarie krukväxten en månad framöver eller så. (Tur att det är en garderobsblomma!) Eller så är det så att jag borde äga fler gjutjärnskrukor. 😛 

Nu ska jag snart pallra mig iväg till veckans körövning (med k-ljud), fast så mycket sjungande vet jag inte om det blir för min del. Jag är nämligen kraxig som en kråka för tillfället. Jag får väl lyssna på mina skönsjungande kompisar. Det är inte så dumt det heller, kan jag lova!

Adventsljusstake

Jag går och fnular på hur årets adventsljusstake ska se ut. Inte för att jag egentligen gör en sport av att de måste vara olika år från år, men det brukar liksom bli så ändå. Förra året gjorde jag det enkelt för mig och körde på kronljus rätt upp och ner i en mässingsstake. Det var riktigt vackert, i all sin enkelhet.

Flera år har jag kört på blockljusvarianten. Det är praktiskt med lite större ljus, om man vill tända ljusen en stund varje dag ända fram till jul. 2014 hade jag de här mossgröna krukorna, som jag dekorerade med vita spetsband, små röda äpplen, grön mossa och siffror i emalj.

Något år innan hade jag samma krukor, men utan spetsband, och istället för mossa hade jag virat murgröna runt ljusen. Det var riktigt vackert, så länge murgrönan höll sig fin och fräsch.

I år är jag lite sugen på att hitta på något med de här fina ljushållarna i smide, som jag hittade på Fröjd tidigare i höst. Jag har både ett avlångt trätråg och en rund träskål jag skulle kunna använda som "stake". Kanske kan man sticka ner hållarna i oasis eller på en lös brädbit, som man sedan döljer med mossa, så att man slipper göra hål i träet. Kanske slår jag bara ner hållarna i ett vedträ. 

Vi får väl se vad det slutar med. Det får bli veckans kluring, helt enkelt. 

Griffeltavla

Jag har hängt upp en gammal griffeltavla ovanför spishyllan i köket. Jag köpte den på en loppis under sommaren, men hittade inte någon bra plats för den förrän nu. Så funkar det med mycket jag släpar hem; det hamnar i källaren ett tag, men förr eller senare faller det liksom på plats.

Det hängde en riktig hartass och dinglade i ett snöre från tavlan när jag köpte den. Det var säkert en alldeles utmärkt tavelsudd en gång i tiden, men det kändes lite för creepy för mig, så jag tog bort den. Det finns ändå gränser för galenskap. Till och med för Fröken Grön...

Tomte-på-gris-kanna

Idag har jag varit nere på byns Schenker-ombud och hämtat ut ett nytillskott till min samling knasiga kannor och karotter: En liten kanna i form av en tomte som rider på en gris. Jag såg den på Tradera förra helgen och drabbades av akut ha-begär. En sådan måste man ju ha på kaffebordet i jul!

Kannan är tillverkad i så kallad biskviporslin och härstammar förmodligen från Tyskland, någon gång före eller efter sekelskiftet 1800-1900. Det var inte direkt något loppisfynd, utan snarare ett antikvitetsinköp, men efter en googling på andra sidor ser jag att jag nog ändå gjorde en bra affär. (Om man nu kan kalla en tomte-som-rider-på-en-gris-kanna för en bra affär, haha!)

Färgen är lite bortskavd på tomtens långa luva (som är själva handtaget), men det tycker jag inte gör så mycket. Snarare är det roligt att se att kannan faktiskt har varit använd. Kan man annat än älska ansiktsuttrycken på både tomten och grisen? I synnerhet grisen ser ju smått galen ut, hihi!

Tänk så mycket roligare fikastunderna kommer att bli i jul! Eller så kan man ha gravlaxsåsen i den. Eller glöggskedarna. Eller tandborsten. Eller kanske bara några fina små enkvistar. Jag kan nog minsann komma på många fler användningsområden som rättfärdigar mitt köp. Att ha en tomte-som-rider-på-en-gris-kanna är nog helt livsnödvändigt, faktiskt.

Mera Huseby

Nu tröttar jag ut er med ännu fler bilder från lördagens besök på Huseby bruk. Omgivningarna där är bara så himla vackra, och rimfrosten ramade in allt så extra fint. Jag ska nog försöka ta mig dit i sommar också, för jag gissar att det är lika trevligt här när det är grönt. Dessutom finns det en köksträdgård som jag gärna vill se. Spana in bilden på den frusna kålen längre ner i bildsvepet!

Den här platsen är intressant ur historisk vinkel också. På 1950-talet skvallrades det nämligen rejält om Huseby och dess dåvarande ägarinna, Florence Stephens, som i all sin godtrogenhet blev både omyndigförklarad och lurad på hela sitt arv. Vår nuvarande kung lär dessutom så sent som 2009 ha hemligstämplat gamla brev från Oscar II, där han eventuellt medger att han var far till Florence. Rafflande! Mer om allt detta kan man läsa i dokumentärromanen Florence Stephens förlorade värld - En sannsaga om Huseby bruk, som kom ut så sent som i september i år. Den ska jag nog gå till bibblan och låna imorgon!

Chockerande insikt

Jag drabbades av en chockerande insikt på jobbet idag, när vår go'a vaktis kom förbi och meddelade att det minsann är första advent OM EN OCH EN HALV VECKA!!! Herregud... Förvisso konstaterade jag i ett blogginlägg redan under höstlovet att advent kommer tidigt i år, och förvisso har jag redan smygläst julnumren av flera olika inrednings- och trädgårdstidningar, men jag har tydligen ändå lyckats tappa tidsbegreppet totalt. Jag begriper inte hur det gick till; jag som ÄLSKAR advent!

Dags att börja leta fram adventsgrejerna från gömmorna på vinden, alltså. Det får nog bli ett projekt för min lediga fredag. Ute i "smatten" väntar iallafall redan den fina stjärnan jag fick av mina väninnor när vi var på Huseby bruk i lördags. Jag gillar det "opråliga" väldigt mycket, och själva metallställningen undertill kan jag återanvända även kommande år.

Sen måste jag lura med mig maken ut i skogen någon dag, så att jag kan plocka kottar och mossiga pinnar till alla mina små arrangemang. Uteljusslingan måste också fram, så att jag kan kolla att den fungerar. (Det är nu man önskar att man hade låtit den sitta kvar där ute i busken...) Kanske tar jag mig också en tur till Blomsterlandet redan nu på lördag, så att jag alldeles säkert är "färdigbunkrad" och redo att pynta loss nästa helg. Fast någon tjuvstart blir det ändå inte på Solhäll; i våra fönster brinner stakarna allra tidigast lördag kväll den 26 november. Så det så!

Genom fönstret

Att det blev så vintrigt och kallt redan i november kan man ju ha delade åsikter om, men nog har det varit vansinnigt vackert med all rimfrost och snö. I söndags tänkte jag att jag skulle passa på att utnyttja dagsljuset och fotografera lite grann i trädgården, men som den fryslort jag är ville jag helst hålla mig inne i stugvärmen. Den enkla lösningen blev att fotografera från köksfönstren, hihi!

Den första bilden är tagen från fönstret på södersidan, till höger bort mot den hörnan av trädgården som ligger längst ner i backen mot vägen på framsidan. Där står fågelbadet i gjutjärn kvar ute, och i bakgrunden skymtar vår ena jättebuxbom, som säkert är tre meter hög. (Om inte mer.) De nakna träden är två små körsbärsträd. Ligusterhäcken ska dölja nätet i framtiden, men det går ganska sakta...

Snett ut till vänster från samma köksfönster ser jag hur alabasterdamen Putte sitter och vintersolar i födelsedagskostymen. Snäckdammen (som är tillverkad i något slags surfingbrädmaterial i glasfiber, och som förmodligen är makens allra mest betydande loppisfynd) är tömd och ligger upp-och-nervänd i rabatten under vintern. Jag gillar den ärggröna färgen!

Bilden här nedanför är tagen ut genom det lilla fönstret över diskbänken, som vetter ut mot baksidan av huset. Där hänger det fortfarande ett och annat äpple kvar i det gamla äppelträdet. Dekorativt!

Allra längst ner i trädgården på baksidan skymtar jag två gamla rödmålade trädgårdsstolar, som får stå ute året runt. Det är trevligt med något att fästa ögonen på i siktdjupet, och det röda brukar göra sig extra bra mot snön.

Redan idag har temperaturen vänt och börjat stiga uppåt igen. Det har regnat hela dagen, och rimfrosten och snön är tyvärr en saga all. Lite synd ändå. Även om jag som sagt är en fryslort och egentligen inte gillar vinterkyla, så får jag ändå erkänna att det är bra mycket vackrare när världen är lite vit. 

P.S. Nu är det exakt en månad kvar av Trendrums tävling om Sveriges bästa inredningsbloggare, och jag ber att få tacka allra ödmjukast för alla röster jag redan har fått. Rösta gärna HÄR, eller på någon av de andra fina bloggarna!

Rött och grönt

När det är minusgrader ute går det inte att ha krukväxter ute på glasverandan. Sålunda fick jag lyfta in mina murgrönebågar häromveckan, så nu får de övervintra i sovrumsfönstret istället. Krukväxten jag redan hade där såg lite risig ut och hamnade i soporna, så det passade ju bra att bara kunna göra en liten rokad med växter jag redan hade.

Jag är fortfarande smått förälskad i de där härligt grönglaserade krukorna, som jag köpte i fina butiken En liten bit av Medelhavet när vi körde genom Hammenhög en dag i sommar. Jag önskar nästan att jag hade köpt fler, men det kan väl tänkas bli nya utflykter ner till Österlen nästa sommar igen.

Med gröna krukor i fönstret och mina nya röd- och vitmönstrade påslakan från IKEA ibäddade i sängen blir det nästan lite juligt i sovrummet. Lite tidigt kanske, men jag visslar och låtsas som ingenting. Och så här stylat och fint i sängen som bilden visar, har vi det alltid om vardagarna, hihi!

När jag tänder min bollslinga blir det minsann ännu juligare. Fast den hänger faktiskt uppe året runt, för jag tycker det är så himla mysigt med lite ljus där i hörnan. Om inte annat tar slingan uppmärksamheten från de utanpåliggande vattenrören lite grann. (De leder upp till ett element i gavelrummet på vinden.) Gardinen är alltid upprullad lite så där på sniskan. Den tjänstgör som rullgardin om nätterna. Inte världens bästa mörkläggning på sommaren precis, men vi har vant oss. 

Fönsterbrädan i marmor är himla trevlig, tycker jag. Vi har likadana i hela huset, och det var smeden som bodde i huset före oss som kostade på sådana i alla rum. Exklusivt så det förslår. Vi tackar och bockar!

Smålandsjul på Huseby

Här kommer en liten bildkavalkad från gårdagens besök på Huseby. Julmässan här pågår i en hel vecka varje år i november och är Nordens största, med över 170 utställare. Mycket att titta på, med andra ord, och mycket folk med för den delen. Jag tog så himla många bilder, så jag får nog spara några till ett annat inlägg framöver. 

Huseby är ju ett gammalt bruk, vilket man ser på flera av de gamla industribyggnaderna. I båda byggnaderna på bilden finns det mängder av fint hantverk att titta på nu under julmässan. Härligt mustiga färger får man säga, och fint med dammen alldeles utanför.

Julmarknaden är spridd över hela området, både utomhus och inne i flera av de gamla husen. Grönmålade fönster var jag ju tvungen att fotografera. Så himla fint!

En del byggnader är även museum, där man kan titta in och lära sig mer om svensk historia. Jag gissar att dessa är öppna även andra tider på året, och inte bara i samband med julmässan (som alltid pågår i en hel vecka). Tänk att gammal järnskrot kan vara så vackert! Vad kan det vara, månntro? En gammal turbin av något slag? Mina tekniska kunskaper är ytterst begränsade...

Det säljs en hel del ätbart och iögonfallande godsaker på marknaden. Kanderade äpplen ser ju alltid så himla goda ut, men jag har faktiskt aldrig provat det. Är det lika gott som det ser ut?

Vanliga äpplen är nog iallafall både godare och vackrare. Och halmbalar är ju himla dekorativt. Det kanske man borde baxa hem en till advent och ha ute i trädgården, hihi!

När vi kom vid 13-snåret var det lagom många besökare, men när mörkret började falla blev det desto fler. Marknaden hade öppet till klockan 20, och många väntade nog med att komma till framåt kvällen. 

Tomten var naturligtvis på plats och vinkade glatt till alla som gick förbi. Han var nog ändå lite frusen, stackaren. Undra om han fick någon glögg att värma sig med?

Rimfrost i träden och tända lyktor, lampor och slingor överallt gjorde onekligen sitt till för att bidra till stämningen. Undrar just om det hade varit lika mysigt att klafsa runt i ösregn och lera?

I ett litet växthus kunde man gå in och sätta sig och dricka glögg och värma sig en stund. Det fanns också små värmestugor lite överallt, där man kunde gå in och äta sin korv eller dricka sitt kaffe. Tur det, för det var verkligen KALLT igår!

Framåt skymningen tändes 500 marschaller och 200 julgranar över hela området. Nästan lite magiskt!

Vi skrattade lite åt tanken på hur stort marschallkontot måste vara varje år. Det kanske man skulle budgetera för här hemma också, hihi!

Jag handlade en fin stickad mössa, saffransbullar, svagdricka och lite godis. Det fanns jättefina fårskinn och fårskinnstofflor som jag klämde lite på också, men det har jag ju redan hemma. Av mina väninnor fick jag en fin lummerklädd stjärna att hänga på någon dörr eller vägg till advent. Utflykten var nämligen min försenade födelsedagspresent.

Framåt sen eftermiddag började vi dra oss mot parkeringen igen. Vi hade ju en timmes resväg tillbaka söderöver, och väninnorna hade ett tåg från Osby att passa för att ta sig tillbaka till Malmö igen.

Och jag passade på att hämta upp maken som kom från motsatt håll till samma tågstation, körde hem till Solhäll, tinade mina frusna tår och redigerade alla vackra bilder. Jul på Huseby får det nog bli nästa år också!