Ibland är det enkla det allra vackraste. (Nog fanns väl den tanken redan innan världen blev "ernstifierad"?) Som när den allra sista oktobersolen bryter fram genom molnen, silar in genom fönstren på glasverandan och förvandlar en vattenfylld glasvas med en naken rosstjälk till något helt magiskt.
Tänk om man finge vara en liten vattenloppa och simma omkring där inne. Fröken Grön i sin magiska gröna bubbla. Det är fint att dagdrömma ibland...
Det vackra bodde absolut i det enkla även innan Ernst (som förresten fyller år idag eller om det var igår). Jag gillade honom i början, men nu tycker jag nästan att han blivit en parodi av sig själv. Så väldigt lite av hans program, och hans kommentarer, känns spontana längre. Synd när vissa tv-profiler överlever sig själva. Nåja, det är bara min åsikt och jag tror säkert att Ernst skrattar hela vägen till banken även utan mig som sitt fan.
SvaraRaderaHa en fortsatt fin första vecka i november!
Kram
Hmm Ernst lämnar ingen oberörd
SvaraRaderaJag har alltid tyckt om hans lite lågmälda filosofiska utstrålning. Pengar har tyvärr alltid en förmåga att väcka känslor de med...