Skarhults slott

Utflyktsmål nummer två igår blev Skarhults slott, som ligger mellan Lund och Eslöv. Det är ett av Sveriges bäst bevarade renässansslott och är verkligen väl värt ett besök.

Den primära anledningen till vårt besök var den nyöppnade utställningen ute i vagnshallen om Ester Blenda Nordström. Ni som har läst Fatima Bremmers Augustpris-belönade bok" Ett jävla solsken" känner till den här damen, vars liv och gärning verkligen är fascinerande. 

Efteråt fikade vi på borggården, och sedan gick vi vidare in i slottet, där det finns ytterligare en utställning kallad Den dolda kvinnomakten, om 20 slottsfruar som levt och verkat på Skarhults slott de senaste 500 åren. Den utställningen såg jag redan för ett par år sedan, men den kan man verkligen se flera gånger. 

Det är en upplevelse i sig att vandra genom de pampiga salarna i slottet. Tänk när det var fest här förr i tiden!

Tjusiga blomsteruppsättningar står i flera av fönstren. 

Läcker och fantasieggande rekvisita dyker upp lite varstans. I en av takkronorna hänger det till och med ett par damstrumpor!

Var någonstans ska mouchen sitta? Mitt på näsan, kanske?

Under en period på 1940- och 50-talet drev Skarhults slott en hushållsskola. Snacka om drömmig köksmiljö! Fast syftet att goda husmödrar av unga kvinnor känns ju inte som en del av historien man saknar direkt...

En av slottets mest sorgliga historier handlar om torpardottern Maria Månsdotter Nilsson, som 18 år gammal förälskade sig i friherre Hans Hugold von Schwerin, bördig från Skarhult. Deras kärlek väckte ont blod hos Hans Hugolds systrar, men ett par år senare gifte de sig iallafall. När Maria blev änka bara 11 år senare, tvingades hon lämna ifrån sig sin och Hans Hugolds son till sina svägerskor på Skarhult, eftersom pojken var arvinge till slottet. Maria själv var däremot inte välkommen där, och hon fick bara träffa sin son en gång om året. 

Utanför slottet finns en barockträdgård, med buxbomkvarter fyllda av bland annat rosor, salvia och iris.

Och blommande blåregn!

I den stora slottsparken blommar rhododendron. Här blev vi jagade av ett antal robotgräsklippare, som stod och lurade på oss bakom varje buske. Det kändes onekligen lite science fiction, haha!

 Den gamla bron längst bort är bilvägen till Flyinge. 

Om man går över ån på en ranglig liten träbro och sedan genom en liten lövskog, så kommer man strax fram till Skarhults kyrka. Där inne är det magiskt vackert med gröna bänkar, målningar i taket och ett glasfönster som altartavla. Och ute på kyrkogården var det ändå lite fint att se att torpardottern Maria hade fått en ståndsmässig begravning och nu vilar tillsammans med sin man. 

Slottet har fina utsmyckningar, som till exempel det här lejonhuvudet. 

I de här öppningarna har det nog suttit tjusiga järngrindar en gång i tiden, för att kunna stänga till borggården från oönskade besökare. 

Ja, att kameran gick varm i de här vackra miljöerna förstår ni nog, även om det skarpa solljuset gjorde allting ganska svårfotograferat. Hit återvänder jag dock gärna en tredje gång, gärna i lite molnigare väder.