Vårt knotiga gamla äppelträd på baksidan är översållat med små mörkrosa knoppar, som håller på att slå ut just nu. Det är ett murket gammalt träd, som verkligen lever på lånad tid, men som är makalöst charmigt i all sin skruttighet. Jättegrenen, som hänger ner till vänster i bild, har knäckts och hänger bara i en skör fibertråd. Vi låter iallafall grenen blomma innan vi tar ner den.
Hur det gick för äppelträdets kompis ser ni ju på bilden här ovanför. Bara stammen är kvar. Fast det trädet var borta redan innan vi köpte Solhäll. Vi vet egentligen inte ens om det var ett äppelträd. Kanske var det något annat. Hur som helst så fungerar den där stammen jättebra som klätterstöd för min Awakening-ros.
Knopparna är verkligen ljuvliga. Som små ädelstenar på kvist.
Tänk så märkligt att blommorna är vita när de slår ut.
I min kör sjunger vi en ljuvlig liten kanon med text av Martin Luther, som går så här: "Om än världen skulle gå under imorgon, så skulle jag idag plantera mitt äppelträd." Nog känns den lilla textraden extra aktuell i dessa dagar. Fint och hoppingivande ändå på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir så glad för att du vill lämna en kommentar!