Snömarkiser och takras

Ur energisynpunkt bor vi i världens mest oekonomiska hus. Vi har nämligen en råvind som är helt oisolerad både i ytterväggar och upp i taknock, vilket gör att den värme från nedervåningen som hittar upp här går rakt ut genom plåttaket. Detta faktum brukar bli extra tydligt när det snöar, för då smälter snön liksom fläckvis. Nu när det har kommit så stora mängder snö uppstår ett annat fenomen: Det frusna snötäcket som har byggts upp under flera dagars snöande liksom kasar av och blir stundtals hängande långt ner över takkanten, som markiser över fönstren.

Mycket tak har vi också på vårt lilla hus, och brant som attan är det. När snötäcket väl släpper taget blir det samma effekt som på en lavin. Allt kommer rasande på samma gång, och då vill man verkligen inte stå i vägen nedanför. På baksidan åker allt rakt ner på kökstrappan, så därför har vi ställt en snöskyffel där så att vi kan skotta oss ut. 

Så långt ner som snön hängde i lördags har vi dock aldrig varit med om tidigare. När snön väl släppte var det inte speciellt långt kvar till marken. Sedan dess har det fryst på igen och snöat i flera omgångar, så nu börjar det bildas nya "markiser". 

Tur i oturen är att vi inte har så här mycket snö speciellt ofta i Skåne, så oftast klarar vi oss utan snöras. Att vi skulle behöva isolera vindsvåningen står dock helt klart oavsett väder, men det medför en hel del andra sidoprojekt som man inte bara gör i en handvändning. Ännu ett projekt att skriva upp på att-göra-listan...