tisdag 20 september 2022

Tio år i rad

"Lite snopet ändå" hette inlägget jag skrev idag för exakt ett år sedan. I det uttryckte jag min melankoli över insikten att sommaren faktiskt var slut. Vackert och vemodigt på samma gång. Jag tror bestämt att jag gör precis ett sådant inlägg varje år. Förnyelse är överskattat.

"Inspektion av nyplantering" hette inlägget den 20 september 2020. Då traskade jag runt nere i det som en gång i tiden kallades moraset och inspekterade resultatet av fem veckors coronasemester. Vips hade vi fått en helt ny del av trädgården att vistas i. Det kan jag fortfarande förundras över, nu så här två år senare. Fast klart överallt är det ju fortfarande inte.

"Hej hörnet!" skrev jag den 20 september 2019. Då hade jag höstpiffat på bordet jag hade på hörnan på den tiden. Det murknade för övrigt ihop totalt något år senare och hamnade på tippen, men det var ju iallafall fint då. Hur samma hörna ser ut idag kan ni se om ni scrollar tillbaka två dagar. Same same, but different.

"Nutcrackers" skrev jag om den 20 september 2018. Då hade jag precis fått hem tre sådana, som jag hade vunnit på en Tradera-auktion. Jag kände mig visst redan redo för jul. Det gör jag absolut inte nu.


"Höstarrangemang och förkylning" stod på schemat den 20 september 2017. Jag delade en suddig bild tagen några veckor tidigare på Sofiero och låg i soffan och gnällde över en dunderförkylning och det faktum att det kändes som om det hade varit höst sedan i juli. 


"Äntligen regn!" jublade jag i inlägget den 20 september 2016. Det var visst torrt i marken även den hösten. Jag var smart och samlade vatten under hängrännan på baksidan, som hade fått slagsida i samband med ett isras från taket redan vintern innan. Vi såg till att få den där rännan fixad, men sedan i vintras tiltar den betänkligt igen...


"Söndag i september" hette inlägget den 20 september 2015. Då visade jag en mörkröd kärleksört, som jag hade köpt på Malmö Garden Show samma år. Den lever och frodas faktiskt fortfarande.

"Swedish Grace" skrev jag om den 20 september 2014. Då funderade jag på om vi skulle slå till och köpa nya muggar och frukostskålar från den här serien. Det blev kaffemuggar och temuggar men inga skålar, för de var så små på den tiden. Bilden lånade jag från www.rorstrand.se.


"Fullspäckad fredag" hade jag visst haft den 20 september 2013. Även på den tiden var jag ledig på fredagar, och just den här dagen hade jag målat det sista ute i vår alldeles nyrenoverade smatt (= groventrén på baksidan). Elektrikern hade just varit där under dagen, och på bilden testade jag uppenbarligen om lampan gick att tända. Det gjorde den. 


Tur att bloggen finns, så att man kan titta tillbaka och se vad man har hittat på. Tänk vad tio år av ens liv går snabbt, ändå. Fast ändå känns det som mer än tio år sedan. Konstigt, det där med tid...

4 kommentarer:

  1. Jag kikar faktiskt ofta tillbaka i min egen blogg, då minnet sviker, eller om jag bara vill vara nostalgisk. Och du skriver ju varje dag så det kan jag tänka verkligen är en tillgång! Jag är ju lite sämre med det, och sämre har det blivit de sista åren. Det var ju lättare att få till inlägg när jag hade en stor trädgård och alltid hade projekt på gång.
    Ha det fint!
    Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ibland är det tur att man har bloggen. Lite som en bilddagbok, även om jag inte skriver om allt som händer. Mer små ögonblicksbilder från tillvaron. 🌿

      Radera
  2. Jag tycker så mycket om det här upplägget så jag tänker använda mig av det själv nästa inlägg på min blogg. Hoppas du inte har något emot det? Länkar till att jag inspirerats av dig!
    Ha det fortsatt fint.
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara roligt om jag kan inspirera. 🙂
      Själv gör jag sådana här inlägg när jag inte kommer på något annat, hihi!

      Radera

Jag blir så glad för att du vill lämna en kommentar!