Fritt blås

Under dagen har eternitplattorna på husets gavelspetsar monterats ner och forslats iväg. En kostsam historia, men samtidigt väldigt skönt att slippa mecka med det själv. Eternit kräver ju som bekant hantering efter konstens alla regler, och varken maken eller jag kände att vi hade lust eller kunskap att greja med att reda ut det på egen hand. Vi var inte hemma när det gjordes, så det var extra kul att komma hem idag för att få en liten inblick i hur det faktiskt såg ut under. Jag var helt säker på att träet var rödmålat, men det visade sig faktiskt ha varit gräddvitt en gång i tiden. 

Roligt var det också att se att det har suttit ett litet fyrkantigt fönster på högkant till höger på norrgaveln. Det konstiga är att det inte verkar ha funnits ett motsvarande fönster på den vänstra sidan, så det måste ju ändå ha sett lite malplacerat ut kan man tycka. Jag tror faktiskt att det där lilla fönstret finns kvar ute i ladan. Det är grönmålat och spröjsat, och periodvis har jag haft det som dekoration på något av mina små utebord. 

Vi blev nästan lite fulla i skratt när vi såg hur gavelväggen på södersidan såg ut inifrån utan eternitskivorna. Självdrag hör förvisso gamla hus till, men här är det ju mer fritt blås som gäller. Inte konstigt att det har varit kallt på vinden om vintern och att värmen har läckt rakt ut. Här behövs det lite mer underarbete än både vi och byggarna planerade med från början, men överraskningar är ju egentligen inte några överraskningar när man renoverar gamla hus. 

Blir det för kallt i natt får vi väl flytta ner till bastustugan, men än så länge känns det faktiskt helt OK. Fleecetröja och fårskinnstofflor råder bot på det mesta.

Målarprojekt och fönstertittare

Idag har jag faktiskt mest helgat vilodagen, med undantag för ett alldeles lagom litet målarprojekt. Jag skrapade och målade det snedställda träet som sticker ut under takutsprånget längs takkanten på framsidan. Den gamla rejäla stocken har fått sitta kvar, och jag ville passa på att snygga till den innan hängrännan kommer tillbaka. Inte för att man kommer att se jättemycket av träet då, men man ser det snett underifrån när man står inne på glasverandan och jag har stört mig lite grann på den flagnande färgen. Nu blev det ett lager gräddvit linoljefärg från Ottosson, samma som träet på glasverandan är målad i. Det får bli ett lager till eller två under veckan. 

Det var faktiskt första gången jag var uppe på byggställningarna. Den snedställda trappan gjorde det väldigt smidigt att komma upp och ner, och det går liksom en liten brygga att gå på runt hela huset. Det var faktiskt inte det minsta läskigt att vara där uppe, inte ens på södersidan där det ändå är rejält långt ner till marken. Däremot gav jag mig inte på att klättra upp på "balkongerna", som sitter allra högst upp på gavlarna. Dit måste man ha stege för att komma, och det kändes inte lika lockande. 

När vi drog upp rullgardinen tidigare idag, hade vi en fönstertittare som satt på byggställningen direkt utanför fönstret och kikade in. Tack och lov var det bara grannens nyfikna katt, hihi!

Härlig sensommardag på Hovdala

Idag var det dags för den årliga sensommarutflykten med min kära väninna från Lund. Vi fyller år med ett par dagars mellanrum i augusti, och sedan mer än 25 år tillbaka brukar vi se till att hitta på något kul tillsammans för att fira. Det är inte alltid vi hinner få till en träff i augusti, men september fungerar ju utmärkt också. Idag kom hon med tåget till Hässleholm, där jag mötte upp med bilen. Vi började med att avverka tre lokala loppisar, innan vi styrde kosan mot Hovdala slott för lunch på deras trevliga café.  

Vädret var alldeles alldeles underbart med närmare 25 grader på termometern, så vi bänkade oss på uteserveringen och smaskade i oss amerikanska pannkakor med lönnsirap, grädde, sylt och färska amerikanska blåbär. Det var lugnt och skönt på borggården idag; förmodligen på grund av att det arrangeras en stor skördemarknad här under morgondagen, så folk kommer nog då istället.

När vi var ätna och klara strosade vi runt bland de vackra byggnaderna och i köksträdgården. Så vackert med en enkel portal av bönor. Kanske något att ta efter till nästa sommar?

En av mina favoritplatser på Hovdala är det ljuvligt rosa orangeriet. Där var det öppet idag, så man kunde gå in och sätta sig på en fin gammal schäslongsoffa och vila sig lite grann och njuta av alla vackra pelargoner, blyblommor och annat fint.

Man känner ju att livet känns fattigt utan en gigantisk rumslind i terracottakruka. 

Sen körde vi tillbaka till Hässleholm, där vi drack eftermiddagskaffe på uteserveringen på charmiga caféet Madrix. Vilken härlig sensommardag det blev. Så skönt med lite utomhustid och bunkring av D-vitamin. Man får passa på så länge man kan. 

En ombytlig gammal dam

Idag har taket på Solhäll hunnit byta skepnad tre gånger inom loppet av en arbetsdag. Lite som en gammal dam som går till frissan och färgar håret. Eller köper schamponeringstoning på hyllan på mataffären, för den delen. På morgonen vaknade hon med silvergrått hår och några enstaka sommarblekta slingor. 

Framåt lunch hade hon genomgått en metamorfos och blivit blondin. 

Och vid 16-snåret var hon plötsligt svarthårig.

Och fler färger ska det bli, för hon ska bli rödhårig innan hon är helt klar. Hon är visst en ombytlig och något obeslutsam gammal dam. Men vad gör man inte för att se ung ut igen?

Den som väntar på något gott

Vi lever onekligen i renoveringskaos både utomhus och inomhus, så några nya höstbilder från Solhäll har jag inte att bjuda er på. I gröna rummet hänger en mörk presenning ner från taket och täcker fönstret på framsidan, och vi har en mur av plastlådor staplade längs hela ena sidan på bordet med sådant vi inte vågar sätta ut i ladan. Jag tittar på bilder från den här tiden förra året och njuter av när jag ska kunna göra fint igen med nystruken duk, ljus och färska blommor. Det lär nog dröja ett bra tag till. Men den som väntar på något gott... 

Jag har medvetet sparat på bukettprenumerationen, som jag fick av maken i födelsedagspresent. Dels har jag fortfarande dahlior och hortensior att plocka av i trädgården, dels vill jag vänta tills det är lite mer ordning och reda i huset. Men den som väntar på något gott...

Utomhus har jag inte höstpyntat överhuvudtaget. Byggställningarna tar nästan all plats runt huset, och den övriga delen av trädgården vistas jag ju inte så mycket i om dagarna. Jag får väl vänta till november-december istället. Men den som väntar på något gott...

Ikväll tar jag på mig morgonrocken tidigt och skopar upp en rejäl tallrik glass. Den typen av gott behöver jag iallafall inte vänta på, hihi!

Höstkänsla och deckare

Det har varit både mörkt, regnigt och ruggigt den här veckan. Jag har börjat sova i flanellpyjamas, och på jobbet sitter jag mest invirad i en stor varm ullponcho och småfryser framför datorn om dagarna. Höstdagjämningen infaller den 22 september, så det är i och för sig kanske inte så konstigt att det verkligen börjar kännas som höst. Nu börjar det iallafall kännas helt legitimt att glänta på dörren till min lilla ljusstaksgömma i allmogeskåpet, plocka fram stakar och börja tända ljus om kvällarna. Jag bunkrade stearinljus i parti och minut i vintras, så det finns fortfarande ett rejält lager i diverse storlekar och färger i mitt lilla lager i lådan i hallen. Den som spar, hon har. 

För övrigt har jag nu avverkat Camilla Läckbergs senaste deckare "Gråterskan" på BookBeat. Det tog fyra dagar, och större delen av tiden var historien riktigt småputtrig, precis så där som en riktig mysdeckare ska vara. Det fanns dock lite för många övertydliga ledtrådar inplanterade, och jag associerade ganska tidigt till ett verkligt fall som var väldigt omskrivet för många år sedan, vilket visade sig vara delvis rätt när slutet väl nystades upp. Under den sista femtedelen av boken tog historien lite väl många vändningar, och slutet blev mer som säsongsfinalen på en Netflix-serie som vill hålla publiken på tårna till nästa säsong. Onödigt att göra så i en bok... Jag vet att Katarina Ewerlöfs insats som uppläsare delar Sverige i två läger, men jag tycker faktiskt att hon var den största förtjänsten med boken. Det blev nästan lite som radioteater.

Hej från 1964!

Imorse levererades morgontidningen av byggjobbarna. Ja, en hel bunt faktiskt. Det var tidningar som de hade hittat mellan takplåten och takspånet under gårdagens rivning av taket på framsidan. Baserat på datumet på tidningarna gissar vi att taket i sitt nuvarande skick är från hösten 1964. Man får nog ändå säga att det inte är konstigt att ett 61 år gammalt tak har gjort sitt. Jag frågar min kompis Chat GPT och får följande svar: "Ett plåttak från 1960 kan fortfarande vara hållbart om det underhållits väl, men dess livslängd är begränsad och det kan ha nått eller passerat sin beräknande livslängd på cirka 40-60 år för stålplåt, beroende på beläggning och klimat. Men det är viktigt att vara medveten om att underliggande tätskikt har en kortare livslängd." Ett helt år tillgodo alltså, hihi! 

Jag fiskade upp en tidning ur bunten och läste lite på måfå. Den 14 oktober 1964 pågick OS i Tokyo för fullt. Var det inte lite sent för ett sommar-OS? Jag frågar min kompis Chat GPT igen och får följande svar: "OS i Tokyo 1964 hölls i oktober istället för under sommaren som brukligt, av flera viktiga skäl - framför allt klimatrelaterade. Tokyo har mycket varma och fuktiga somrar, och det ansågs vara en hälsorisk som kunde påverka prestationerna. Sommaren sammanfaller också med tyfonsäsongen i Japan. Att hålla spelen i oktober minskade risken för väderstörningar." Det gick tydligen bra för Sveriges stafettlag i simning, som tydligen hade slagit svenskt rekord och gått till final dagen före. 

Det var helt klart inte bättre förr, för ungdomskriminalitet var tydligen ett problem även på den tiden. Fast checkbedrägeri låter ju kanske ändå inte så brutalt. 

Siw Malmkvist hade tydligen gjort succé i Tyskland och vunnit en musikfestival i Baden Baden under sommaren 1964. Nu i oktober förärades hon med en guldskiva efter att ha sålt över 750.000 exemplar av sin vinnarlåt "Liebeskummer lohnt sich nicht". Visst blir man sugen på att lyssna på låten? Den hittar ni HÄR. Och visst är det ändå kul att Siwan fortfarande är lika aktuell, nu så här 61 år senare? Stina Gardells film "Filmen om Siw" hade ju premiär så sent som bara för någon vecka sedan. 

Den här tidningen och ett 20-tal till är uppenbarligen den enda isoleringen som Solhäll har haft i taket de senaste 61 åren. Inte konstigt att vi tycker det är kallt nu när de är borta, hihi!

Glamping

Numera bor vi i ett tält. Den stora takrivningen började nämligen idag, och eftersom väderprognosen bjuder på allehanda väderlek, så har byggarna smällt upp en tältliknande konstruktion över takstolarna. Himla skönt ändå att det inte blir någon paus i bygget på grund av regn. Jag låtsas för fullt att vi är på glamping, hihi!

Vi har turen att nästan bo granne med en kille som driver en TV- och antennservice. Han var här efter ordinarie arbetstid idag och monterade upp den nedtagna parabolantennen tillfälligt direkt på byggställningarna. Så nu kan vi titta på TV i vårt lilla tält. Glamping, indeed.

Slappa på mitt vis

Köket har fått orangeröda detaljer i form av byggställningarna utanför fönstren. Kanske inte en färg jag själv hade valt, men det bidrar ju med lite hösttema iallafall. Det lilla fönstret ovanför diskbänken är för övrigt det enda fönstret i hela huset som går att öppna i sin helhet, utan att ställningen tar emot. De andra fönstren går bara att öppna lite grann. 

Maken var iväg på möte större delen av dagen. Själv hade jag bestämt mig för att ta det lugnt hela dagen, men oftast kopplar jag av som bäst när jag får gå och dra i något litet hemmaprojekt. Idag grejade jag i flera timmar i köket. Strax efter lunch utspelade sig följande SMS-konversation: 

Jag: "Jag skurar lite i köket."

Maken: "Skulle du inte slappa idag?"

Jag: "Det är ju det jag gör. Fast på mitt vis.😊"

Aldrig är man väl så lycklig som när diskbänken är blankputsad och trägolven doftar linoljesåpa. Och som en bonus har jag "läst" hundratals sidor av "Gråterskan" samtidigt. Kanske städningen rentav var ett svepskäl för att få tid att göra det, hihi!

Med ögon i Karlskrona och öron i Fjällbacka

Idag har jag kört tur och retur till Karlskrona, för att tillbringa dagen med mina föräldrar. Det har varit en skön och vilsam dag med god fika och god mat, som alltid när min mor trollar i köket. Även bilresan dit och hem (cirka 1,5 timme i vardera riktningen) blev vilsam och skön, eftersom jag lyssnade på Camilla Läckbergs senaste bok "Gråterskan" på Bookbeat samtidigt. Jag har läst alla tidigare böcker i Fjällbacka-serien och känner till det återkommande persongalleriet väl. Det är skönt med böcker man kommer in i snabbt. 

Det här blir min tolfte bok i år, och i och med det kommer jag faktiskt uppfylla mitt nyårslöfte om att läsa minst 12 böcker under året. Det blir första gången sedan 2020, minsann. Att jag har lärt mig lyssna på skönlitteratur har verkligen varit en av sommarens höjdpunkter. I den bästa av världar hade jag kanske hellre läst med ögonen, men det kräver helt andra tidsmässiga förutsättningar, vilket leder till att det inte blir av. Nu när jag kan lyssna, kan jag slå två flugor i en smäll och "läsa" skönlitteratur samtidigt som jag gör andra saker. Som just nu till exempel, när jag läslyssnar och bloggar samtidigt. Hur bra är inte det?

Fredagsflex

Jag jobbar alltid in ett par timmar genom att komma tidigt och gå lite senare under veckans fyra första arbetsdagar. Det innebär att jag bunkrar upp tid på flexkontot, som jag sedan kan ta ut på fredagseftermiddagen. Hur mycket tidigare jag kan sluta då, beror på hur mycket jag har att göra i slutet av veckan. Idag var jag klar strax efter lunch, och då bestämde jag mig lite spontant för att köra in till köpområdet Härlöv i Kristianstad för att titta på vattentäta trekkingskor på någon av alla outletbutiker som finns där. Jag ska nämligen ut på lite äventyr i oktober, och då behöver jag något rejälare än vanliga gympadojjor på fötterna. Mer om det får jag berätta när det närmar sig, men jag hittade iallafall ett riktigt skönt par i GoreTex till halva priset, som jag slog till på. De blir även användbara till vardags, när höstrusket sätter in.

På vägen in till Kristianstad körde jag förbi Ing-Maries fina lilla antikaffär vid Prästgården i Färlöv, och eftersom det visade sig att det var öppet så stannade jag en snabbis. Det blev inga inköp idag, men ett besök här är alltid en njutning. 

I Härlöv passade jag även på att slinka in på både Jysk, Mio och Rusta, när jag ändå var i farten. Det blev inga större inköp, men på Rusta kan man ju alltid bunkra balsam, rengöringsmedel och avfallspåsar, så det gjorde jag. Det slank även med ett kuddfodral, som blev fint på kudden i stolen på verandan. 

Är det ikväll jag tänder höstens första stearinljus? Jag stod och pillade på alla fina färger som de har för fem kronor styck på Mio, men sen tänkte jag att jag nog minsann får elda upp de ljus jag redan har hemma, innan jag bunkrar nya. Förvisso är de vita, men det är ju fint det med. 

Imorgon kör jag till Karlskrona en sväng för att hänga lite hemma hos mina föräldrar. Min mor har utlovat både nygräddad toscakaka och en middagslur på kammaren, och det låter ju som en alldeles förträfflig lördag. Trevlig helg till er också! 💚

11 september

Den 11 september är ju ett ödesdigert datum på många sätt och vis. Vad som hände i USA dagens datum 2001 minns vi alla som var med på den tiden med smärtsam skärpa. Själv befann jag mig på jobbet och höll som bäst på att avsluta arbetsdagen, då skolans fritidsledare kom springande och uppmanade alla att komma till uppehållsrummet och titta på TV omedelbart och bums. Vi kom in lagom för att se det södra World Trade Center-tornet kollapsa 15:59. Den dagen förändrades onekligen världen som vi kände den då.

Men det är faktiskt fler historiska händelser som har inträffat den 11 september genom åren. Här är några av dem: 

Den 11 september 490 f.Kr. fick perserna på moppo av grekerna i slaget vid Marathon. 

Den 11 september 1609 upptäckte den engelska sjöfararen Henry Hudson Manhattan. Föga anade han väl då att han skulle få en flod i det som idag är New York uppkallad efter sig.

Den 11 september 1676 erkände Annika Tomsdotter i rätten att hon aldrig hade varit på Blåkulla, vilket var dödsstöten för den svenska häxförföljelsen. 

Den 11 september 1789 utsågs Alexander Hamilton till USA:s första finansminister. Hans liv ligger till grund för en av vår nutids mest populära musikaler. 

Den 11 september 1850 hade vår svenska sångfågel Jenny Lind sin första konsert i USA, närmare bestämt på Castle Clinton på södra spetsen av Manhattan i New York. 

Den 11 september 1946 ringdes världshistoriens första mobila långdistanssamtal från en bil till en annan bil. Undra om folk anade då vilka scrollande zombies mänskligheten skulle komma att förvandlas till i framtiden. 

Den 11 september 1961 grundades Världsnaturfonden (WWF).

Den 11 september 1962 spelades Beatles in "Love Me Do", som blir deras första riktiga singel. 

Den 11 september 1973 ledde Augusto Pinochet en militärjunta i Chile och störtar den dåvarande presidenten Salvador Allende.

Den 11 september 1978 avled den svenske formel 1-föraren Ronnie Peterson i sviterna av en operation efter en olycka på Monza-banan i Italiens Grand Prix dagen innan. Jag gick i första klass på Hågadalsskolan i Uppsala, och jag och mina klasskompisar sörjde tillsammans i gungorna på förmiddagsrasten. 

Den 11 september 1988 gjorde det svenska rockbandet Imperiet sin sista spelning. Den ägde rum på Ritz i Stockholm. 

Den 11 september 1997 röstade Skottland för att inrätta ett delegerat parlament och erhöll i och med det visst självstyre.

Den 11 september 2003 avled Anna Lindh av de skador hon åsamkats i samband med knivattentatet på NK i Stockholm dagen innan. Själv låg jag sju hemma på soffan och följde Göran Perssons direktsända presskonferens. Det var så overkligt...

Den 11 september 2009 landade Christer Fuglesang på jorden efter sitt uppdrag ombord på rymdfärjan Discovery.

Den 11 september 2025 lär väl knappast kvala in i historieböckerna. Det är förvisso några timmar kvar av dagen, men låt oss hoppas att den slutar lika obemärkt som den började. 

Tandställning

Så kom byggställningarna på plats. Det känns lite grann som att huset har fått tandställning. Ovant och inte helt bekvämt, men nödvändigt för att det ska kunna bli en positiv förändring på sikt. Vill man vara fin får man lida pin, helt enkelt. Och den där lilla balkongen på gaveln blir man ju faktiskt lite sugen på att besöka. Hur man ska komma upp dit är dock oklart, så jag lovar att inte ens försöka. Jag ser rubrikerna framför mig i lokaltidningen...

Nu blir det nog ändå lite byggstopp resten av veckan, för det ska regna ganska rejält i "Glesbygd" de kommande dagarna. Tänk så typiskt, när det har varit så torrt så länge. Men ett hus utan tak i ösregn är ju inte något man drömmer om direkt, så det är bara att gilla läget. Och ni blir säkert inte ledsna om bloggen bjuder på något annat än renoveringsbilder ett tag framöver. 

Gult och blått blir grönt

På vinden är det numera reglat, inplastat och uppstagat med stödben mot takstolarna nere längs golvet. För alla utomstående är detta säkert inget som imponerar, men för maken och mig är det faktiskt lite wow-känsla. I den här renoveringsrundan ingår det ju inte alls någon budget för snygga ytskikt, men plötsligt inser vi vad vi faktiskt skulle kunna göra här uppe. Det är ju hur mycket utrymme som helst. Blå plast är kanske inte vad man drömmer om, men absolut nödvändigt för att de ska kunna lyfta av taket utifrån utan att fuktskada hela huset undertill, om det börjar regna. "När den gula isoleringen kommer på plats på andra sidan plasten, så blir det iallafall grönt," skojar snickaren med mig. Tänk, vilken tur. 

Det är mycket man måste ta ställning till, när man bygger om. Byggarna ställer så konstiga frågor. Det finns nämligen lagar och regler att förhålla sig till, som man som lekman inte hade någon som helst aning om. Som att vi bör förbereda för en taklucka någonstans i det sänkta innertaket, så att Anticimex och försäkringsbolaget kan inspektera takets insida och isolering efter eventuella fuktskador och skadedjur i framtiden. Och var ska den i så fall sitta? Eller att sotaren kommer att vilja ha en annan takstege än den gamla vi har, och dessutom en liten "platå" att stå på alldeles under skorstenen. Och hur ska det i så fall se ut? Hujedamej... Ska man ens behöva ha åsikter om sådana trista grejer? Jag vill helst bara välja färg och form på vindskivorna, hihi!

Våga vägra kändisar

Den elfte säsongen av "Det sitter i väggarna" har börjat sändas, den här gången på söndagskvällar. Jag tycker fortfarande att det är en sådan genialt bra programidé i all sin enkelhet. Storyn i varje avsnitt liksom sköter sig själv, och Rickard Thunér och Erika Åberg är så himla jordnära och befriande oförställda. I tio säsonger har detta varit en underbar kontrast till alla flåshurtiga kändisprogram, som TV producerar i tid och otid. Jag är så evinnerligt trött på alla dessa ointressanta kändisar, som hela tiden känner att de måste leverera framför kameran. "Titta, vilken skojfrisk och genuint trevlig person jag är." 

Därför känns det så otroligt tråkigt att det helt plötsligt är kändisar som ska besökas även i "Det sitter i väggarna". Plötsligt är det inte längre husen och de människor som har bott där tidigare som tillåts att vara huvudpersoner, för programtiden ska också läggas på att låta Bingo Rimér visa hur härligt spexig han är. Som om det inte redan fanns tillräckligt många sådana program redan. Hur i allsin dar tänkte SVT där? Det kan ju knappast råda brist på underlag för att göra program med "vanliga människor", då hela Instagram är en aldrig sinande källa av helt fantastiska gamla hus med helt fantastiska okända ägare. Man kan bara konstatera att någon på SVT hade otur när de tänkte, och att de tänker om till säsong 12.

Änglapelargoner och söndagslunk

Änglapelargonerna jag köpte i våras har fått stå utomhus hela sommaren. Jag planterade om dem i två rejäla terracottaurnor, och där har de växt till sig rejält och blivit täta och fina. Däremot har de faktiskt inte blommat om förrän alldeles precis nu. Jag lyfte in den ena av dem och satte på bordet ute på glasverandan. Det är ju fint att kunna njuta av fägringen både inomhus och utomhus. 

För övrigt har det varit en lugn söndag på Solhäll. Jag har dristat mig till lite småplock här och där och en och annan omgång tvätt, men annars inga större projekt. Ja, och så bastu förstås. Söndagslunken när den är som bäst. 

Marknadsdag och runda till tippen

Det sägs att vår lilla by både inleder och avslutar marknadssäsongen i Skåne. Vi har en marknad första lördagen i juni och en första lördagen i september. Redan vid niotiden imorse traskade morgonpigga besökare uppför backen utanför vårt hus för att besöka marknadsplatsen. Det är alltid lite kul att sitta på verandan och glo på myllret ute på trottoaren. Det tillhör inte vanligheterna, om man säger så. Själv tog jag mig en liten runda efter lunch, för att inhandla höstens första cyklamen. Det föll sig så att jag även spontanköpte två armbandsur i roliga färger, ett grönt och ett senapsgult. Numera använder jag mest klockan på mobilen, men jag har faktiskt kikat lite grann efter en rolig grön klocka. Den gula, som är lite nättare, slank med mer eller mindre på köpet. Inga dyrbarheter på något sätt, men säkerligen helt användbara. 

Marknadsgodis i form av jordgubbsmandlar och päronmandlar slank visst också med hem. Dem sitter jag som bäst och mumsar på nu. Riktigt goda, men söta. Man kan inte trycka i sig hur många som helst på en gång, och det är ju i och för sig bara bra. Tur att jag även köpte baconsnacks för att balansera upp med något salt, hihi!

En snabb runda till tippen har det faktiskt också blivit idag. Vi tänker att det finns saker vi enkelt kan bidra med själva för att hålla renoverigskostnaderna nere, som till exempel att hålla innehållet i containrarna sorterat. Det blir mest trä och plåt, men det har även rivits ner en del gammal isolering från innerväggarna i det provisoriska masonitrummet och några riktigt äckliga gamla täcken och fårskinn som det gamla expansionskärlet var inlindat i. Det har vi kört iväg med idag. På sikt ska vi även måla vindskivor själva, och kanske något mer. Fint ändå att vi kan bidra på ett litet hörn. 

Äpplemust, dahlior och byggställningar

Äpplemust serverat i tunna glas med isbitar. Det kan nog faktiskt vara något av det godaste det här jordelivet har att erbjuda. Just den här flaskan köpte jag på marknaden på Bäckaskog förra helgen. Jag ångrar redan att jag inte köpte fler, men jag har iallafall en flaska äppleglögg kvar att gömma undan till första advent. Den som väntar på något gott...

Det har regnat idag, och även ett par gånger tidigare i veckan. Det känns lite som att trädgården har vaknat till liv igen i sista sekunden. Fast det har inte min trädgårdslust gjort. Den har alldeles bestämt tagit höstlov redan. Byggröran inspirerar inte direkt till att höstpynta runt huset. Jag har ju dessutom flyttat bort bordet på hörnan mot uppfarten, som annars brukar stoltsera med både pumpor och höstblommor så här års. Det finns iallafall några dahlior kvar i köksträdgården, som jag kan njuta av. Nu låter jag allt vara för ett tag, så får vi se om andan hinner falla på igen innan säsongen 2025 definitivt är slut. 

Arbetet uppe på vinden fortskrider i rasande fart, och både maken och jag är helt begeistrade över hur luftigt det är där uppe nu. Det känns lite som att vi plötsligt har fått en vindsvåning i Rörsjöstaden eller på Östermalm, hihi! Den takhöjden är vi inte bortskämda med, för vi har bara 2,07 meter (och på vissa ställen ännu lägre) i övrigt i stugan. Idag levererades byggställningarna också, så nu bor vi verkligen på en byggarbetsplats både invändigt och utvändigt. 

Ikväll äter jag godis och tittar på "Tyst vittne" på TV. Imorgon är det höstmarknad på marknadsplatsen högre upp i backen, så jag tar mig kanske en liten runda dit. Fast allra mest vill jag bara vara ledig och gå hemma och mysa. Så får det nog bli. 

Åtta fönster och en gammal dörr

Byggjobbarna har varit flitiga på vinden idag, får vi säga. En av containrarna är redan full med bråte, och vinden ligger nu helt öppen från provisoriska masonitväggar. Det gamla expansionskärlet är nerplockat, nya höjda tvärbalkar har kommit på plats mellan takstolarna och någon slags diagonala stabiliserande trästag likaså. (Min byggvokabulär är ytterst begränsad...) I en smyg någonstans gömde det sig visst åtta spröjsade fönster och en rolig liten trädörr, som de kloka byggarna fattade att vi ville ha kvar. Ikväll har vi burit ner allt och ställt det vid ladan så länge. Alla fönster har glasrutorna kvar, men de är så dammiga att de nästan ser gråmålade ut. Vi får väl se om vi kan hitta på något med detta. 

Imorgon låter jag byggarna bullra fritt och kör till jobbet och jobbar. Det blir nog lugnast så för alla parter, hihi! Sen är det helg igen. Tänka sig. 

Byggcontainrar på plats

Idag kom vi hem och möttes av tre stora byggcontainrar på uppfarten. De är fortfarande tomma, men nu har startskottet definitivt gått för den stora vind- och takrenoveringen. Nu är det bara att bita ihop och hänga med på färden den kommande månaden (och säkert lite till). Fast vi är mer än redo. Både maken och jag ser fram emot att det äntligen ska bli gjort. "Jag kommer att sova så gott på nätterna, när det här är klart," säger maken, som har varit bekymrad över taket bra mycket längre än undertecknad. Jag kan bara hålla med. Ett tätt tak öppnar dessutom för roligare renoveringsprojekt inne i huset på sikt.

Maken lyckades faktiskt klämma in vår mindre bil på den lilla stumpen av uppfarten som blev kvar, medan jag har parkerat skåpbilen hos våra snälla grannar. Var byggarna ska ställa sina bilar förtäljer inte historien, men de kommer säkert på något fiffigt. 

Mer från smatten

Varför smatten kallas för smatten förstår ni om ni tittar på bilden här nedanför. Det är nämligen inte mer än ett påbyggt prång på baksidan av vårt hus. Det är inte något stort utrymme alls, utan mer som en liten inbyggd farstu. En stor del av golvytan upptas av vårt kylskåp, och till råga på allt öppnas ytterdörren inåt. Om den hade öppnats utåt, skulle man nämligen behöva backa nerför trappan på utsidan för att komma in i huset. Ja, det är inte mycket som följer gängse byggnorm på Solhäll, hihi!

En av de saker jag gillar bäst med smatten är det välvda trätaket, och att vägg- och träpanel är måttade så att linjerna möts. Jag älskar också den gröna färgen, som heter "Degebergagrön" och är ett samarbete mellan Ottossons Linoljefärg och Byggfabriken. Vi har samma färg på dörrarna till källaren och till städskåpet i den större hallen innanför smatten, men här ute i ljuset från fönstret (och på somaren från den öppna ytterdörren) ter den sig ännu bättre. Vi har ett litet avlastningsbord under fönstret att ställa matkassarna på, så att man kan packa upp matvarorna och sätta in dem direkt i kylen eller frysen. I trätråget på bordet brukar vi förvara frukt, och i trälådan på golvet under bordet förvarar vi papperskassar. 

I en korg i hörnet har vi glasåtervinning, och det gamla pottskåpet fungerar som förråd för konservburkar, servetter och havremjölk. Jag rensade ut rejält många gamla konservburkar här i lördags, kan ni tro. Vem kunde ana att aprikoshalvor i sockerlag och vita bönor i tomatsås hade ett bäst-före-datum, hihi!

Det lilla väggskåpet fyller ingen som helst praktisk funktion, utan är mest till lyst. Det har hängt med mig sedan början av 90-talet, när jag precis hade flyttat till min första egna lägenhet i Malmö. På den tiden var det ockragult, som så mycket annat i mitt hem på 90-talet. De gula gubbarna kommer från min farmors kök och är ett fint minne från min barndom. Den större gubben i mitten var lite läskig, tyckte jag då. Det blev kanske inte bättre av att hela huvudet på honom är limmat, vilket gör att han ser lite ärrad ut i ansiktet. Jag vill minnas att min mor är orsaken till det. 

Smatten, ja. Som en farstu och ett skafferi på samma gång. Förvisso bara en liten vrå, men faktiskt en av mina favoritplatser i vårt hem. 

Nya hyllor och ny bordsskiva

I lördags fick jag ett ryck. Jag skulle "bara" städa av ute i smatten, men städningen övergick istället i ett större projekt än så. Jag har ju gått och klurat ett tag på att ändra om hyllplanen som sitter på väggen, och plötsligt bara bestämde jag mig för att göra det. Dels kändes det som att de satt på "fel håll" i förhållande till det lilla avlastningsbordet, dels hade jag börjat tröttna på smideskonsollerna från IKEA, och dels var hyllplanen både fult målade och lite för djupa. Vips, så stod jag med skruvdragaren i handen och tog ner dem. 

När vi monterade in en takfläkt under köksrenoveringen för fyra år sedan, fick snickaren göra någon slags avliggare i trä på vinden ovanför köket, och spillbitarna låg kvar där uppe. Jag tänkte att de kunde fungera fint som nya hyllplan, om jag sågade till dem på längden. Det fixade jag med en vanlig fogsvans ute på uppfarten, och sedan slipade jag till kanter och hörn lite grann med en slipmus. Jag hade redan nätta fina träkonsoller hemma av samma modell som de vi har i köket, så jag skruvade på dem. När jag ändå var i farten med såg och slipmus, fixade jag till en annan gammal träskiva som också fanns på vinden, som jag sedan lade som bordsskiva på det lilla sidobordet. Gratis material, alltså. Var inte det bra återvinning, så säg?

Jag har inte bestämt mig för om eller hur jag ska måla eller ytbehandla hyllorna, så tills vidare skruvade jag upp dem helt trärena. Träskivan på bordet är också helt obehandlad än så länge. Jag ville ju se på momangen om det blev bra överhuvudtaget, och jag måste säga att jag faktiskt blev väldigt nöjd. Kanske är det rentav så att jag ska behålla det trärena och bara olja in det lite grann? Den karamellen får jag suga på ett tag till.