Gult och blått blir grönt

På vinden är det numera reglat, inplastat och uppstagat med stödben mot takstolarna nere längs golvet. För alla utomstående är detta säkert inget som imponerar, men för maken och mig är det faktiskt lite wow-känsla. I den här renoveringsrundan ingår det ju inte alls någon budget för snygga ytskikt, men plötsligt inser vi vad vi faktiskt skulle kunna göra här uppe. Det är ju hur mycket utrymme som helst. Blå plast är kanske inte vad man drömmer om, men absolut nödvändigt för att de ska kunna lyfta av taket utifrån utan att fuktskada hela huset undertill, om det börjar regna. "När den gula isoleringen kommer på plats på andra sidan plasten, så blir det iallafall grönt," skojar snickaren med mig. Tänk, vilken tur. 

Det är mycket man måste ta ställning till, när man bygger om. Byggarna ställer så konstiga frågor. Det finns nämligen lagar och regler att förhålla sig till, som man som lekman inte hade någon som helst aning om. Som att vi bör förbereda för en taklucka någonstans i det sänkta innertaket, så att Anticimex och försäkringsbolaget kan inspektera takets insida och isolering efter eventuella fuktskador och skadedjur i framtiden. Och var ska den i så fall sitta? Eller att sotaren kommer att vilja ha en annan takstege än den gamla vi har, och dessutom en liten "platå" att stå på alldeles under skorstenen. Och hur ska det i så fall se ut? Hujedamej... Ska man ens behöva ha åsikter om sådana trista grejer? Jag vill helst bara välja färg och form på vindskivorna, hihi!