Fritt blås

Under dagen har eternitplattorna på husets gavelspetsar monterats ner och forslats iväg. En kostsam historia, men samtidigt väldigt skönt att slippa mecka med det själv. Eternit kräver ju som bekant hantering efter konstens alla regler, och varken maken eller jag kände att vi hade lust eller kunskap att greja med att reda ut det på egen hand. Vi var inte hemma när det gjordes, så det var extra kul att komma hem idag för att få en liten inblick i hur det faktiskt såg ut under. Jag var helt säker på att träet var rödmålat, men det visade sig faktiskt ha varit gräddvitt en gång i tiden. 

Roligt var det också att se att det har suttit ett litet fyrkantigt fönster på högkant till höger på norrgaveln. Det konstiga är att det inte verkar ha funnits ett motsvarande fönster på den vänstra sidan, så det måste ju ändå ha sett lite malplacerat ut kan man tycka. Jag tror faktiskt att det där lilla fönstret finns kvar ute i ladan. Det är grönmålat och spröjsat, och periodvis har jag haft det som dekoration på något av mina små utebord. 

Vi blev nästan lite fulla i skratt när vi såg hur gavelväggen på södersidan såg ut inifrån utan eternitskivorna. Självdrag hör förvisso gamla hus till, men här är det ju mer fritt blås som gäller. Inte konstigt att det har varit kallt på vinden om vintern och att värmen har läckt rakt ut. Här behövs det lite mer underarbete än både vi och byggarna planerade med från början, men överraskningar är ju egentligen inte några överraskningar när man renoverar gamla hus. 

Blir det för kallt i natt får vi väl flytta ner till bastustugan, men än så länge känns det faktiskt helt OK. Fleecetröja och fårskinnstofflor råder bot på det mesta.