Våga vägra kändisar

Den elfte säsongen av "Det sitter i väggarna" har börjat sändas, den här gången på söndagskvällar. Jag tycker fortfarande att det är en sådan genialt bra programidé i all sin enkelhet. Storyn i varje avsnitt liksom sköter sig själv, och Rickard Thunér och Erika Åberg är så himla jordnära och befriande oförställda. I tio säsonger har detta varit en underbar kontrast till alla flåshurtiga kändisprogram, som TV producerar i tid och otid. Jag är så evinnerligt trött på alla dessa ointressanta kändisar, som hela tiden känner att de måste leverera framför kameran. "Titta, vilken skojfrisk och genuint trevlig person jag är." 

Därför känns det så otroligt tråkigt att det helt plötsligt är kändisar som ska besökas även i "Det sitter i väggarna". Plötsligt är det inte längre husen och de människor som har bott där tidigare som tillåts att vara huvudpersoner, för programtiden ska också läggas på att låta Bingo Rimér visa hur härligt spexig han är. Som om det inte redan fanns tillräckligt många sådana program redan. Hur i allsin dar tänkte SVT där? Det kan ju knappast råda brist på underlag för att göra program med "vanliga människor", då hela Instagram är en aldrig sinande källa av helt fantastiska gamla hus med helt fantastiska okända ägare. Man kan bara konstatera att någon på SVT hade otur när de tänkte, och att de tänker om till säsong 12.