Tomat och toalett

Förra sommaren lyckades jag med konststycket att inte lyckas odla fram en enda tomat, och då hade jag ändå fem plantor i växthuset. De fick jämn tillgång på vatten och näring, men det var väl lite sisådär med tillgången på sol och värme förra sommaren, och uppenbarligen blev det inte någon lyckad pollinering av blommorna. Sen är jag ju en ganska värdelös odlare i allmänhet...

Men i år blir det tomater! Själv kan jag inte se att jag gör något annorlunda, men det har onekligen varit en väldigt varm och skön sommar, och gott om humlor och andra pollinatörer har det också varit. På fem plantor blir det förvisso inte kilovis med tomater, men tillräckligt för att man ska kunna göra små turer ner till växthuset och stå där inne och smaska. Det gäller bara att hinna före sin man, hihi! I helgen knöt jag upp de tunga grenarna lite bättre och klippte bort en del onödig bladmassa för att ge frukterna mer sol. Här gäller det dock att lägga band på sig och inte klippa bort för mycket, för bladen behövs för plantornas energi. Hoppas jag inte gick loss för mycket... 

För övrigt gick det alldeles utmärkt att stiga upp imorse, när larmet på mobiltelefonen ringde 06:10 för första gången på mer än fem veckor. Det gick också alldeles utmärkt att jobba åtta timmar plus lite övertidsflex. Det var till och med riktigt trevligt, undantaget det faktum att en toalettstol strax utanför vårt arbetsrum hade sprungit läck och förmodligen har stått och släppt ut vatten på golvet i flera veckor... I de lägena är man glad att man bara kan lyfta luren och ringa någon annan, som får komma och ta hand om eländet. 

Slut på semestern

Och så var semestern plötsligt slut. Det som kändes som en hel evighet av tid för fem veckor sedan försvann i ett nafs. Fast jag klagar inte, för jag känner mig faktiskt väldigt utvilad. Som vanligt hann jag inte med allt jag hade tänkt, men jag känner ingen stress över det, utan gläds åt det som faktiskt blev av. Augusti och september brukar ju också kunna bjuda på somriga helger, så än finns det gott om tid kvar att göra saker. Kanske unnar jag mig en extra semesterdag någon fredag framöver. Förra året gjorde jag ju en ensamutflykt till Norrvikens trädgårdar i slutet av augusti, vilket var underbart och verkligen gav mersmak för liknande soloäventyr framöver.

Nu är jag iallafall nybastad och nyskrubbad, och arbetsväskan är upphämtad från källaren och packad inför morgondagen. Det blir spännande att se hur lång tid det tar att minnas lösenordet till min jobbdator den här gången, men förhoppningsvis hittar jag min hjärna i någon skrivbordslåda på arbetsrummet.

Nya fåtöljer och en fotpall

Redan förra sommaren körde maken och jag runt bland alla möbelaffärer vi kunde hitta i norra Skåne och södra Småland i hopp om att hitta fåtöljer som kunde ersätta våra gamla clubfåtöljer i röda rummet. De var så gamla och nersuttna, och vi hade tröttnat på hur de såg ut. På önskelistan stod något som var tillräckligt nätt för att inte se klumpigt ut i rummet, något som var både bekvämt och som passade in i den lite gammaldags stilen. Vi hittade inte en enda fåtölj som kändes rätt. Den här veckan tog vi så upp jakten igen, och efter att ha kikat på utbudet i Hässleholm, Kristianstad och Älmhult kom vi till slut fram till att öronlappsfåtöljen Strandmon från IKEA faktiskt var det bästa alternativet. 

Idag tog vi skåpbilen till Älmhult och köpte två fåtöljer och en fotpall. Vi valde varianten som heter 'Nordvalla mörkgrå' och köpte sedan till de mönstrade överdragen 'Ribersborg' för att kunna variera oss lite grann. När vi provade överdragen gillade vi dem jättemycket, så de får sitta kvar på. Fotpallen fick inget överdrag, utan istället ett fårskinn ovanpå. Man kan lyfta på sittdynan på den och ha underdelen till förvaring. Maken är extra nöjd med det, för jag har redan lovat bort utrymmet till honom. 

Det blev verkligen en helt annan känsla i röda rummet. Ljust och fräscht och mer inbjudande än tidigare. På önskelistan står nu att hitta en annan taklampa, för den befintliga är inte så värst kul. Den är ett billigt loppisfynd och har levt på lånad tid i 15 år, hihi! På sikt vill vi renovera ytskikten i hela rumme, för de är väldigt slitna. Men nu har vi iallafall fina fåtöljer. 

Våra gamla fåtöljer hamnade på Marketplace och hämtades just av en familj längre upp på gatan. Tänk så bra att de kommer till användning någon annanstans. Och nu behöver vi inte bemöda oss mer med dem.

Kollegial lunch och trögstartade dahlior

Idag har jag tekniskt sett haft min sista semesterdag. Helgen är förvisso också ledig, men från och med måndag drar vardagen igång igen. Jag stämde träff med två kollegor för lunch på Gästis här i byn. Vi har inte setts på fem veckor och tänkte att det nog var bäst att börja vänja oss vid vararandra igen, hihi! Skämt å sido, det var väldigt trevligt, och nu känns det plötsligt inte så motigt att avsluta semestern. 

Efter lunch fikade vi här hemma i trädgården. Vi var alla tre rörande överens om att våra dahlior är ovanligt trögstartade i år, trots att vi väckte knölarna i god tid i våras. Kanske det är en konsekvens av sommarens torka, för trots att man har vattnat i krukor och pallkragar så har ju jorden torkat upp på nolltid. Förhoppningsvis kan vi se fram emot en mer rejäl blomning under augusti månad. Hur går det med era dahlior? Är de också sena?

Torra löv, stockrosor och tråkiga böcker

Det hör kanske inte direkt till vanligheterna att man krattar torra löv i slutet på juli, men det är faktiskt precis vad jag har gjort idag. Sommarens långvariga torka i kombination med stundtals riktigt hård blåst har onekligen lämnat sina spår i trädgården. Det ser för bedrövligt ut. Fast den övervägande känslan är att bara låta det vara. Det är inte så mycket att göra åt. Bättre att glädjas åt det som är fint, som stockrosorna runt huset till exempel. De kommer i alla tänkbara färger, och de blir bara fler och fler för varje år som går. Jag låter dem fröså sig lite som de vill, men hamnar de ute på uppfarten (vilket de ofta gör) gräver jag upp dem och flyttar dem. 

Vi har haft närmare 30 grader varmt idag, och jag har mest tagit det lugnt i skuggan. Jag har börjat lyssna på  den hajpade boken "Yesteryear" på BookBeat, men 20% in i boken har jag inte riktigt bestämt mig för om den är tillräckligt intressant för att fortsätta lyssna på. Det fanns en tid i mitt liv då jag såg det som ett nederlag att inte läsa klart böcker jag påbörjade, även om de inte fångade mig, men så känner jag inte alls längre. Det är ju inte precis så att man får duktighetsmedalj för att man står ut med en tråkig roman. Då lägger jag hellre tiden på att läsa något jag faktiskt gillar. Man ska läsa för att man vill, inte för att man måste. Jag ska lyssna lite till, innan jag bestämmer mig. 

Heldag i Halland

Idag stämde jag träff med mina väninnor på ett riktigt mysigt ställe: Kvarnen i Kornhult - skogscafé och gelateria. Kornhult är en liten by som ligger strax öster om Hishult i södra Halland, cirka 2,5 mil från Laholm. Jag har aldrig varit där förut, men det var verkligen ett jättefint ställe som jag gärna återvänder till igen. Vi kom dit cirka 10 minuter före öppning vid lunch, och då ringlade redan en rejält lång kö framför grindarna. Stället är helt klart populärt, och det är inte svårt att förstå varför. Det här stället är en upplevelse både för öga och gom. 

En av väninnorna hade varit där tidigare och var klok nog att gå direkt och ta ett bord nere i trädgården på baksidan av huvudbyggnaden, medan vi andra två ställde oss i kö till kassadisken där man beställer. Tur var väl det, för sedan blev det fullt överallt ganska omgående. Vill man äta lunch här lönar det sig alltså att vara här direkt vid öppning. Annars bör man nog hellre vänta till lite senare på eftermiddagen. 

Kvarnen serverar sin egen variant av smörrebröd med närproducerade ekologiska råvaror och viltkött från skogen, garnerade med örter, blommor och bär från den egna trädgården. Smörrebröden var stora, så det räckte gott och väl med ett för att bli mätt till lunch. Jag valde ett med älgtartar, libbstickamajonnäs, picklad rättika och ett gott hemmagjort chips med paprikasmak. Väninnorna valde kyckling och rökt hjort. Allt var så otroligt gott, och dessutom vansinnigt vackert att titta på. Vi hann även med kaffe och hemmagjord italiensk gelato, och den sistnämnda gick verkligen inte heller av för hackor. 

Det var till och med fint på toaletten, hihi!

Under eftermiddagen har jag även hunnit bada fötterna på stranden i Mellbystrand och besöka en trevlig bokhandel, en väskaffär och en klädesbutik inne i centrala Laholm. Det blev en riktig heldag i Halland, med andra ord. Så mysigt med minisemester, och så härligt att få kvalitetstid med väninnorna. Nu dröjer det säkert ett helt år tills vi är samlade på samma ställe igen. Jag längtar redan. 

Fönsterlås och linoljesåpa

På förmiddagen idag körde vi en sväng till Folkes Byggnadsvård, som är en fantastiskt fin byggvårdsbutik i de södra delarna av vår kommun. Det är för övrigt samma företag som renoverade vår glasveranda för några år sedan, och här har vi även fått hjälp och råd med linoljefärg och fönsterrenovering. Jag älskar att gå runt i butiken och bara titta och sniffa på allt, för det luktar ju så gott. Ärendet idag var dock att köpa fönsterlås till sovrumsfönstren. Två av låsen har nämligen gått sönder. Vi sätter ofta fönsterhaken i den nedersta öglan när vi vädrar och inte vill ställa upp hela fönstret, och vid två tillfällen i sommar har vindarna ryckt i fönstren så att metallöglan har brutits av. 

I butiken fanns det både nytillverkade fönsterlås och begagnade. Vi valde begagnade och fick fem stycken till samma pris som ett nytt. De har inte riktigt samma färg som de gamla låsen, så vi tänkte att det var bäst att byta alla fyra så att det blir samstämmigt i fönstret som helhet. Nu har vi också ett i reserv, och naturligtvis behåller vi även de två vi skruvade av som är hela. En flaska linoljesåpa med lavendeldoft blev det också. Internettrollen har raljerat lite över ett blogginlägg som Elsa Billgren skrev om just den här såpan, men jag har använt den i flera år och kan bara hålla med henne: Den är suveränt bra mot smuts, och den doftar alldeles underbart.

Imorgon åker jag till Halland för den årliga sommarträffen med två kära väninnor. Vi träffades i Seattle när vi jobbade som barnflickor där 1990-1991, och sedan dess har vi följts åt genom livet. Idag bor de andra två utomlands, men vi försöker alltid få till en gemensam träff när båda är i Sverige på semester. En särdeles härlig tradition. 

Zinnior, vila och vatten

I köksträdgården blommar zinniorna jag direktsådde på försommaren. Något litet skadedjur har gått loss på bladen på nästan alla, men blommorna är iallafall fina. Jag plockar in buketter och fyller på med friskare blad från andra plantor. Det fungerar fint det med. 

Det har varit en vilsam dag på Solhäll med lunch på Gästis som enda riktiga aktivitet. Solen är framme då och då, men det blåser som attan och regnar med jämna mellanrum. Fast jag blir lycklig över varje skur som kommer. 14 millimeter på ett dygn är förvisso inga mängder, men det är iallafall 14 liter vatten per kvadratmeter. Det fuktar jorden cirka en decimeter ner, och det räcker ju iallafall för att fräscha upp gräsmattan och grunda perenner. Fast det blir ju inte direkt någon rotblöta för buskar och träd, särskilt inte med tanke på hur torr jorden är sedan tidigare. Men man får vara glad för det lilla.

Nymålad grind

Grinden på framsidan var i rejält behov av lite ny färg. Jag tror inte att den har blivit målad sedan den var ny, vilket var 2013. Jag fick både med mig svart metallfärg och penslar från pappas garage när jag körde hem i torsdags, så allt var förberett för att sätta igång idag. Jag fick börja med målartvätt för att få bort alger och smuts, och jag fick även gå loss ett varv med sekatören för att knipsa bort lite utväxt på ligusterhäcken, men sen var det bara att skrida till verket. Jag satt på en pall, lyssnade på poddar och målade. Det var riktigt rofyllt, och resultatet blev kalas. 

När vi tog över Solhäll 2008 konstaterade vi ganska snart att grindarna som fanns på plats då var en ganska tråkig historia. Med tanke på att huset är en gammal smedsbostad och att ägaren före oss faktiskt var smed, kunde man ju ha hoppats på något bättre än gunnebostängsel. Vi tänkte redan då att vi skulle byta ut grindarna mot något finare på sikt, och när vi gifte oss 2013 fick vi nya grindar i present av mina föräldrar. Jag hade nästan glömt hur de gamla grindarna såg ut, men hittade den här bilden i ett gammalt blogginlägg:

De nya grindarna tillverkades av en lokal smed, som återanvände både låsanordningen och sprinten nertill. Temat med en strålande sol var givet, med tanke på husets namn. Klart vi ville ha en sol på Solhäll. Smeden ordnade också ett trappsteg i sten för att göra övergången mot den mycket högre trottoaren mindre påtaglig. Vi målade sedan grinden själva och valde svart för att alla andra metalldetaljer på huset (stuprör, hängrännor och ledstänger) är svarta. Svart poppar också så fint mot det gröna från vårt håll, och mot det vitputsade huset när man står ute på trottoaren.

När man fotograferar Solhäll utifrån vägen får man välja om man vill ha ett rakt hus eller en rak grind på bilden. Vi bor ju i en rejält brant backe, och trottoaren sluttar lika rejält. Inne på vår tomt har man förmodligen schaktat upp jord och utfyllnadsmassor på framsidan, för delen som ligger framför huset är i stort sett plan. Däremot är hela tomten terrasserad i olika nivåer bakåt, vilket innebär att husgrunden är mycket högre på baksidan. Där har vi ju en uppmurad trapp som leder upp till ytterdörren.

Den vänstra grinden tiltar lite grann i förhållande till den högra, så mönstret på grinden stämmer inte så exakt längre. Vi får nog dra åt skruvarna på upphängningen lite grann. Dessutom behöver den ena grindstolpen klippas fram lite grann på insidan, för den är helt gömd av ligusterhäcken just nu. Men det får bli ett projekt för en annan dag. 

Skohylla för 25 kronor

Vi hade ärenden in till Hässleholm i förmiddags, och eftersom vi ändå skulle dit passade vi på att planera in ett stopp på Kronomagasinet. Det är en second hand-butik med både loppisgrejer och antikvititeter, som håller öppet varannan lördag under det varma halvåret. Där finns alltid fina saker att titta på, och familjen som driver det plockar fram nya grejer inför varje öppning. Vi hittade en gammal skohylla i trä, som verkar vara platsbyggd för sitt tidigare utrymme med tanke på att baksidan har en avfasning för att passa in över en hög golvsockel. Den ser ut att ha stått i en gammal skolgymnastiksal eller i ett liknande omklädningsrum. De ville nog bli av med den, för priset var sänkt till 25 kronor, och det kan man ju tycka att den var värd. Först tänkte vi att vi skulle ha den på vinden, men när vi kom hem hamnade den i hallen. Där passar den riktigt bra. 

Hallen står för övrigt också högt upp på önskelistan för framtida renovering. Det är ett rum med sex dörrar (dörren till städskåpet räknat) och är därför ganska begränsat när det gäller möblering. Innerdörren ut till smatten öppnar dessutom inåt, så halva väggen med skohyllan täcks av den när den är öppen. (Vilket den är nästan jämt.) Väggar och tak är otroligt sneda och slitna, och elementet är förmodligen en man-tager-vad-man-haver-lösning, för det är varken rätt dimensionerat eller rätt placerat. Hatthyllan i smide satte vi upp själva som en tillfällig lösning 2008, och sen dess har den hängt där. Det är definitivt dags för ett omtag snart. Fast skohyllan kan säkert ha en framtid även i en renoverad hall på sikt. 

Vet mitt gullris om det är hemma eller borta?

Det fanns en tid då vi hade gullris på en ganska stor yta i trädgården här på Solhäll, men beståndet har minskat ju mer jag har grävt ut och planterat annat. Nu finns det en liten grupp plantor kvar längst ner i trädgården i den delen som fortfarande inte är vidgjord. Och vet ni vad, jag tycker att de är jättefina. Särskilt att plocka in och sätta i stora vaser och urnor inomhus. Jag har faktiskt inte så bråttom att bli av med den. Sedan den 15 maj finns dock kanadensiskt gullris med på listan över invasiva främmande arter i Sverige. Det innebär att man bör undvika att ha den i sin trädgård, eftersom den sprider sig extremt aggressivt och konkurrerar ut inhemska växter. Däremot finns det en inhemsk art som kallas "vanligt gullris", som inte är invasiv. Den gynnar biologisk mångfald och är helt tillåten att ha. Men hur vet man vad som är vad? Det är svårt att se skillnad på arterna, och därför rekommenderar Naturvårdsverket att man gräver upp alla sorters gullris med rötterna och slänger växtavfallet i brännbara sopor, inte i komposten eller i trädgårdstunnan. 

Om man vill veta vilken sort man har i sin trädgård, kan man jämföra så här: 

• Vanligt gullris är 20-80 centimeter och växer som enstaka stänglar, medan den invasiva arten blir 1-2 meter och har ett betydligt buskigare växtsätt.
• På vanligt gullris är blomställningarna smala och upprätta med större och glesare blommor, medan kanadensiskt gullris har blomställningar som är bredare och plymliknande med mängder av små blommor. 
• På vanligt gullris är bladen bredare och mer ovala och stjälkarna är gröna, medan invasivt gullris har smala lansettliknande blad och ofta rödaktiga stjälkar. 
• Vanligt gullris ger intryck av att vara luftigt och elegant, medan kanadensiskt gullris är mer massivt och yvigt. 

Utifrån beskrivningen ovan vill jag dra slutsatsen att det är vanligt gullris som växer i min trädgård. På sikt kommer nog de sista plantorna att grävas bort för att lämna plats för annat, men tills vidare tänker jag låta den hållas. Den är ju fin, som sagt. Jag är faktiskt allmänt fundersam till varför växter klassas som invasiva överhuvudtaget. Är det verkligen meningen att vi ska motarbeta naturens egen dynamik? Naturen har väl ändå inte någon egen uppfattning om vad som är hemma och vad som är borta? Dessutom har ju jordens ekosystem förändrats hela tiden historiskt sett. Med tanke på de extrema väderförändringarna bör vi kanske snarare välkomna tåliga växter som faktiskt överlever. Men vad vet jag. Jag är inte biolog, utan en helt vanlig trädgårdstant. 

Blekinge och hem igen

Igår var jag på en liten roadtrip med min far, som har varit på besök här i "Glesbygd" ett par dagar. Jag körde honom hem, men vi bestämde oss för att göra en del stopp på vägen för att göra bilresan lite roligare. Ett av stoppen blev i Sölvesborg, som är en stad vi båda har passerat hur många gånger som helst genom åren, men aldrig har besökt på riktigt. Med facit i hand känns det himla dumt att vi inte har varit där tidigare, för det visade sig vara en jättefin liten stad med charmiga gamla hus och ett mysigt litet centrum. Så småningom anlände vi till Karlskrona, där jag tillbringade natten. Min mor och jag hann med en liten kvällspromenad nere på Kungsbron, och jag fotograferade min absoluta favoritvy för hundraelfte gången: Stumholmen med den gamla fyren Karlskrona nedre. Jag tröttnar aldrig på den här silhuetten. 

Ikväll sover jag i min egen säng på Solhäll igen. Min näst sista semestervecka går mot sitt slut, men jag känner ingen ångest över det. Jag tar dagarna som är kvar som de kommer. 

Rosen 'Rosenholm'

Den allra friskaste och mest växtstarka rosen i trädgården här på Solhäll är utan tvekan klätterrosen 'Rosenholm'. Den planterade jag för 12 år sedan, innan portalen och bastustugan ens fanns. Till att börja med växte den på ett klätterstöd i smide, men när portalen kom på plats 2018, så ledde jag upp några grenar av rosen på den, så nu växer den både på ställningen och på portalen. Det ser nästan ut som två olika plantor som växter bredvid varandra, men det är alltså en enda. Som kompis till höger på portalen har den 'Bonica', som också är en väldigt frisk och lätthanterlig ros. De två sorterna blommar nästan samtidigt, men 'Rosenholms' blomning brukar komma igång något senare.

'Rosenholm' har ljuvliga blommor, som liksom växer i rosa klasar. På avstånd ser grenarna ut som ett rosa fyrverkeri. Underbart!

I övrigt är det många rosor i trädgården som är ganska trista just nu, och det beror naturligtvis på den långa torkan. Rosor vill ju ha vatten, och det har de inte direkt blivit bortskämda med under juli månad. Att spontanköpa rosor som är vackra på plantskolan är inte alltid den smartaste lösningen. Delikata primadonnor fungerar helt enkelt inte i den här trädgården. Från och med nu ska jag bara satsa på robusta sorter, som levererar utan fjäsk.

Äntligen regn!

Ja, jag tjatar vidare om min eviga regnlängtan, men vädergudarna hör faktiskt bön. Idag har det äntligen regnat, och det nästan hela dagen. Inte några skyfall, utan ett sådant där lagom regn över tid som jorden hinner absorbera. Tack och lov, säger både jag och min trädgård. Allt som såg visset ut igår har liksom sträckt upp sig under dagen. Själv har jag haft både strumpor och långbyxor för första gången sen jag minns inte när. Det har varit riktigt skönt med en paus från värmeböljan. 

Det ser dock ut att bli fint väder igen redan imorgon. Varannan-dag-väder känns som en bra deal just nu. Eller varför inte regn om nätterna och solsken om dagarna? Vilken dans ska man dansa för att få det?

Fat och hjärta

Vi besökte Degeberga antik- och samlarmarknad idag. Det har blivit något av en sommartradition att åka dit, för det är så himla kul att gå runt där och titta på alla grejer. Roligt är det också att smyglyssna på alla samtal vid de olika stånden och se vad folk köper. Jag hittade ett fint litet porslinsfat för 80 kronor. Det är danskt och har en kungsängslilja som motiv, vilket är kul eftersom jag är född i Uppland. Jag har aldrig sett det här porslinet tidigare, men googlar serien och hittar att den heter 'Aluminia' och är designad av Nils Thorsson Vibeæg för Royal Copenhagen. Så nu vet vi det. Jag ska ha det på mitt nattduksbord och lägga smycken och småsaker i det. 

Guldhjärtat på bilden är nytt för i sommar. Det är en berlock som heter 'Pure Heart' och kommer från Carolas samarbete med Guldfynd. Mina föräldrar hade nämligen turen att vinna två presentkort på Guldfynd på Postkodlotteriet, som de var snälla och gav bort till sin bortskämda dotter. Det är jättefint med ett lite större hjärta i halsgropen. 

Något regn att tala om har vi inte fått idag heller. När vi körde söderut på förmiddagen kom det åtta stänk på bilrutan, men mer än så blev det inte. Ikväll har jag frångått min egen trädgårdsregel om att etablerade buskar och rabatter måste klara sig på egen hand och stödvattnat både här och där. Det är mycket som börjar vissna ner helt nu, och i blåsten far det runt gula löv som om det redan vore höst. Jorden var så torr att jag fick använda den allra hårdaste strålen för att "massera" ner vattnet under jordytan. Det börjar nästan kännas lite grann som sommaren 2018...

Var är regnet?

"Nu blir det nog regn." Den repliken har jag yttrat flera gånger idag, pekandes på svarta moln på himlen. Men det kommer inget regn. Jag har fröjdat mig åt dagens väderprognos hela veckan och känner mig bitterligen snuvad på konfekten. I ett reprisavsnitt av David Batras dokumentärserie om extremväder häromdagen besökte han en rainmaker i Uganda. Finns det någon sådan i nordöstra Skåne, tro? 

Jag får väl utföra en egen liten regndans bakom någon buske och se vad som händer. Fast med tanke på att Batra och hela TV-teamet fick fly hals över huvud, eftersom byborna var upprörda över att det hade utförts svart magi, är det kanske inte någon bra lösning. Det vore ju tråkigt om man inte kunde bo kvar här hemma i byn. Väderprognosen utlovar trots allt chans till regn imorgon också. Man kanske ska sätta sin tillit till meteorologerna, ändå.

Auktion och loppis i Småland

Vi trotsade värmen idag, körde ett par mil norrut och korsade gränsen över till Småland. Det första stoppet var sommarens stora auktion i Barkhult, som ligger en bit öster om Älmhult. Utbudet där är alltid helt fantastiskt, med mycket allmoge och fina gamla bruksföremål, och idag var inget undantag. Vi gick runt och tittade på allt fint, men bestämde oss för att det inte fanns något speciellt vi var beredda att buda på. Priserna sticker ofta iväg ganska rejält, så några fynd är det inte direkt läge för. Parkeringen är alltid full av skåpbilar med antikaffärsloggor, och man känner igen upphandlarna som kommer år efter år. Flera av grejerna som säljs här brukar man sedan kunna se igen på antikmarknaden i Degeberga, och det är nog inte direkt en slump att auktionerna i Barkhult ofta är schemalagda till fredagen samma helg som antikmarknaden äger rum. Vi stannade och följde auktionen för underhållnings skull i ungefär en timme, men sedan blev vi soltrötta och bestämde oss för att dra vidare. 

Nästa stopp blev antikladan i Gottåsa, som ligger längs väg 23 mellan Älmhult och Alvesta. Ladan inhyser två olika loppisar, och vi brukar försöka köra hit en gång varje sommar. Utbudet är ganska blandat mellan antikviteter och loppisprylar, och speciellt den ena handlaren brukar ha en hel del kul gamla grejer att titta på. Men generellt tycker jag nog att de "vanliga" loppisgrejerna är oskäligt dyra. Det kan ju i och för sig bero på att jag är bortskämd med extremt prisvärda loppisar i vårt närområde. Nordöstra Skåne är verkligen ett loppisparadis för den som vill göra riktiga fynd.

Jag hittade en trägumma med något illmarigt i blicken, som jag tänkte kunde passa fint in i min lilla samling snidade figurer. 

Nu består samlingen av fem figurer: Den kutryggiga gumman från dagens tur till Småland, en chaufför från Simrishamn (som Hasse Alfredsson nästan köpte före min svärmor), en jägmästare med en enbent hund från Arkelstorp, en liten gumma i huckle och förkläde från Vadstena och en tjurig svarthårig tant från Malmö. En härligt kitschig samling. I love them all. De är alla valda med omsorg under en tidsperiod på mer än 15 år. Jag köper bara figurer som talar till mig, och det händer inte så ofta att de gör det. Figurerna har egentligen ingenting gemensamt, men man kan ju ana att jag håller mig till ett visst färgtema. Och ja, jag har dem faktiskt framme, och hela grejen är att de står tillsammans. Mest gillar jag chauffören, men jag säger inte det högt, för då kanske de andra fyra blir ledsna. 

Nu håller vi tummar och tår för att det kommer lite regn i helgen. Fast det är så torrt i marken att risken är stor att vattnet bara rinner undan. Mina krukor behöver jag nog hur som helst vattna manuellt redan i kväll, för i dem blir jorden kruttorr på en dag. Man skulle nog ha satsat på kaktusar...

Loppis i Hässleholm och antikt i Tyringe

När det är 30 grader varmt känns en biltur i AC extra lockande. Efter lunch tog vi en liten sväng till Hässleholm för ett besök på Pingstkyrkans loppis. Den är både välordnad och välbesökt och har alltid fina grejer. Jag hittade en riktigt gammal handsnickrad hörnstol, som jag tänkte kunde bli fin att ha i mitt klädhörn i sovrummet. Där passade den inte alls, och ingen annanstans i huset heller, så den hamnar nog på vinden så länge. Den kostade bara 95 kronor, så det var ju absolut värt att chansa. Ibland blir det bra, ibland blir det inte bra. Tjusningen med loppis. 

Jag köpte även en hängande trädgårdsdekoration som ser ut som en bikupa eller ett fågelbo, samt en konstig liten frukt. Jag inte blir klok på om den är konstgjord eller om den är torkad. Det låter som att det rasslar av kärnor inuti, när man skakar den. Kan det vara någon slags kalebass, tro? 

Sen körde vi vidare en bit västerut för att besöka två antikaffärer i Tyringe. Båda är himla trevliga, men bäst är utan tvekan Göinge Bohagstjänst, som ligger intill Förmedlingscentralen utmed väg 21. Butiken är jättestor med flera olika rum, och utbudet är helt fantastiskt med allt från allmoge till retro till lite modernare designerföremål. Här råder verkligen inga loppispriser, så några spontana och ogenomtänkta inköp blir det inte, men hittar man något man verkligen vill ha blir man ändå inte helt skinnad. Idag köpte vi ingenting, men det är en upplevelse i sig att bara gå runt och titta. 

Imorgon blir det kanske en utflykt till den årliga auktionen i Barkhult i södra Småland. Det är alltid smällhett när den äger rum, så vi har vanan inne, hihi! Om inte annat är det roligt att bara gå på visningen. Vi får se vad vi känner för när vi vaknar imorgon. 

Halvtid

Vi har tagit det lugnt i värmen idag. Fram till två satt jag ute i skuggan och läste, men sen blev det faktiskt för varmt, så resten av eftermiddagen har jag hållit mig inomhus. Men nu ikväll har dagen svalnat, och jag tog mig en runda med saxen och klippte blommor till en bukett. Det blev olika sorters dahlior, blommande oregano, luktärter, daggkåpa och några kvistar från 'Rosenholm'-rosen. Lycka i en vas.

Idag är det exakt halvtid för min semester. Två och en halv vecka har gått, och två och en halv vecka är kvar. Det där med tidsuppfattning är alltid lite konstigt. Det känns som om jag har varit ledig jättelänge, samtidigt som det känns som om tiden går jättesnabbt. Känslan av att tiden går snabbare blir allt starkare ju äldre man blir. Fast det är kanske inte så konstigt egentligen, för procentuellt sett utgör ju fem veckor inte lika stor del av ens liv när man är över 50 som fem veckor gjorde när man var 10. När man var barn var sommarloven evighetslånga på riktigt. 

Planteringsbord och stallfönster

Vi var i stan (Kristianstad) en sväng på förmiddagen, och sen låg jag i skuggan i en reafyndad baden baden-stol (grön så klart) och lyssnade färdigt på "Kärnved" av Ulrika Lagerlöf. Det var varmt, så det var verkligen inte läge för några större projekt. Jag får tillstå att jag var ganska trött i armarna efter gårdagens statiska måla-lada-rörelser. Jag kände mig onekligen lite som Karate Kid igår, - ni som var med på 80-talet minns säkert den minnesvärda scenen "wax on, wax off". Fast det kan vara så att jag låg där i min solstol och sneglade på den nymålade ladan och smidde planer på vad jag skulle ställa där. När skuggan nådde dit skred jag till verket. 

Jag började med att såpskura mammas gamla planteringsbord och ställa tillbaka det. Hyllorna och konsollerna som satt ovanför bordet tidigare var i himla skruttigt skick, så jag var inte alls sugen på att sätta upp dem igen. Ett tag funderade jag på ett par andra konsoller och att göra nya hyllplan av gamla golvplankor som finns i ladan, men sen kom jag på att det gröna stallfönstret stod undanställt bakom planket nere vid bastustugan. Tidigare hade jag det på det lilla gröna bordet vid husväggen på uppfarten, men nu när putsen är ny och fin vill jag inte ställa något rostigt mot väggen. Men jag älskar det där fönstret och tänkte att det nog kunde passa bra på ladan istället, och det gjorde det ju. Det är svintungt, men jag skruvade upp det med jättelånga skruvar direkt i träläkten, så nu sitter det som berget. 

Jag snodde en kruka med småpetunia från ett annat ställe i trädgården. Rosa mot rött är ju ändå en väldigt trevlig kombination. En kruka vit salvia fick också flytta hit, men den är nästan överblommad, så jag fixar kanske något annat på sikt. Just nu är det dock så himla varmt och torrt, så att handla växter står inte direkt högst upp på shoppinglistan. (Tråkigt nog...) Jag har nog med att vattna det jag redan har.

Jag hade en massa rostiga gamla redskap och mjölkkrukor här tidigare, men de har inte fått komma tillbaka. Man kan ju faktiskt tröttna på all sin bråte, hihi! Däremot satte jag tillbaka den gamla gröna vattenkannan, för den tycker jag fortfarande om. Några terracottakrukor är också alltid trevligt. Det är ju trots allt ett planteringsbord, även om jag inte använder det som sådant så ofta. 

Ibland undrar jag hur folk håller sig själva och sin omgivning rena när de målar. Själv har jag alltid färg på hela mig när jag är klar, och just falu rödfärg är ju så blaskig att det skvätter droppar överallt när man penslar på med bred pensel. Jag lade ändå en stor kartongskiva under stegen, men lyckades fläcka ner iallafall. Som tur väl är går det ganska lätt att få bort. Det finns några rejäla droppar kvar på stentrappan in till ladan, men dem får jag gå på med rotborste och såpvatten någon dag. 

Ikväll tittar vi på den första semifinalen i fotbolls-VM, trots att det inte direkt är några lag kvar man känner för att heja på. Men det är ändå något väldigt somrigt med den här typen av mästerskap, så vi tittar ändå. Och Frankrike ska ju ändå spela på sin egen nationaldag, så det kan ju bli kul. Om inte annat kan man spana efter kändisar på läktaren, för dem finns det onekligen gott om.