fredag 24 juli 2026

Vet mitt gullris om det är hemma eller borta?

Det fanns en tid då vi hade gullris på en ganska stor yta i trädgården här på Solhäll, men beståndet har minskat ju mer jag har grävt ut och planterat annat. Nu finns det en liten grupp plantor kvar längst ner i trädgården i den delen som fortfarande inte är vidgjord. Och vet ni vad, jag tycker att de är jättefina. Särskilt att plocka in och sätta i stora vaser och urnor inomhus. Jag har faktiskt inte så bråttom att bli av med den. Sedan den 15 maj finns dock kanadensiskt gullris med på listan över invasiva främmande arter i Sverige. Det innebär att man bör undvika att ha den i sin trädgård, eftersom den sprider sig extremt aggressivt och konkurrerar ut inhemska växter. Däremot finns det en inhemsk art som kallas "vanligt gullris", som inte är invasiv. Den gynnar biologisk mångfald och är helt tillåten att ha. Men hur vet man vad som är vad? Det är svårt att se skillnad på arterna, och därför rekommenderar Naturvårdsverket att man gräver upp alla sorters gullris med rötterna och slänger växtavfallet i brännbara sopor, inte i komposten eller i trädgårdstunnan. 


Om man vill veta vilken sort man har i sin trädgård, kan man jämföra så här: 
  • Vanligt gullris är 20-80 centimeter och växer som enstaka stänglar, medan den invasiva arten blir 1-2 meter och har ett betydligt buskigare växtsätt.
  • På vanligt gullris är blomställningarna smala och upprätta med större och glesare blommor, medan kanadensiskt gullris har blomställningar som är bredare och plymliknande med mängder av små blommor. 
  • På vanligt gullris är bladen bredare och mer ovala och stjälkarna är gröna, medan invasivt gullris har smala lansettliknande blad och ofta rödaktiga stjälkar. 
  • Vanligt gullris ger intryck av att vara luftigt och elegant, medan kanadensiskt gullris är mer massivt och yvigt. 

Utifrån beskrivningen ovan vill jag dra slutsatsen att det är vanligt gullris som växer i min trädgård. På sikt kommer nog de sista plantorna att grävas bort för att lämna plats för annat, men tills vidare tänker jag låta den hållas. Den är ju fin, som sagt. Jag är faktiskt allmänt fundersam till varför växter klassas som invasiva överhuvudtaget. Är det verkligen meningen att vi ska motarbeta naturens egen dynamik? Naturen har väl ändå inte någon egen uppfattning om vad som är hemma och vad som är borta? Dessutom har ju jordens ekosystem förändrats hela tiden historiskt sett. Med tanke på de extrema väderförändringarna bör vi kanske snarare välkomna tåliga växter som faktiskt överlever. Men vad vet jag. Jag är inte biolog, utan en helt vanlig trädgårdstant. 

6 kommentarer:

  1. Jag kan rekommendera en mycket läsvärd bok, där de invasiva växterna sätts in ett större och längre perspektiv, som jag aldrig vetat, eller ens tänkt på. Det är Göran Greiders bok, Rotskott från Paradiset.
    Jag har tipsat flera av mina vänner om den, och många har, liksom jag tyckt den varit riktigt bra.
    Ha det så bra i din fina trädgård :-) /Bia

    SvaraRadera
  2. Vi har gullris utanför tomtgränsen & en granne i området är väldigt på att man ska utrota dem men jag vurmar ju för alla pollinatörer som har det svårt och då känns det dumt att ta bort blommor som har en massa humlor på sig.. Ska genast kolla om de är vanliga eller kanadensiska men misstänker det sistnämnda tyvärr. Tack för bra info!

    SvaraRadera
  3. Invasiva arter är inplanterade av människor, ofta hör de hemma i en annan världsdel. De är inte utvecklade här och naturen är inte utvecklad för dem. Då rubbas ekosystemet vilket kan få stora konsekvenser för inhemska växter och djur. Så att de alls befinner sig här är att rubba naturens dynamik eftersom de inte skulla ha kommit hit utan människans hjälp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men i så fall är det ju väldigt många trädgårdsväxter som hör hemma i en annan världsdel. Fast alla är ju inte invasiva, förstås.

      Radera
  4. Här växer det gullris lite överallt så det är nog den invasiva sorten. Jag har även lupiner som måste bort för annars kan jag få böter. Bägge sorterna tycker jag är fina. Kram Pia

    SvaraRadera

Jag blir så glad för att du vill lämna en kommentar!