Kungliga rum

När vi besökte Sofiero i fredags blev jag inte bara imponerad av hur fint det var ute i parken, utan även av hur hemtrevligt och ljust det faktiskt var inne i själva slottet. Allmänheten är välkommen att gå in och titta, och flera av rummen är bevarade som de såg ut när Gustav VI Adolf och hans familj bodde där. 

Vid den här sekretären hade man ju kunnat tänka sig att sitta och blogga! Och kolla in den gamla telefonen; varför görs det inte sådana idag?

Familjerummet är helt bedårande, med härlig färgsättning och frodiga Mårbacka-pelargoner i fönstret. Tapeten är verkligen "to die for", den hade kunnat få flytta in på Solhäll vilken dag som helst!

En förkammare till matsalen på bottenvåningen går i svenska flaggans färger, fast på ett lite dovare och väldigt smakfullt sätt.

Matsalen är dukad för ätande besökare, med krispiga linnedukar och vackra bestick. Här under kristallkronan sitter man nog som en riktig kung!

På vissa ställen kändes inredningen nästan ovanligt enkel för att vara på ett slott. Här har det verkligen bott någon med god smak för inredning! Ibland är verkligen det enkla det allra vackraste. 

Jag tycker det var så trevligt att se att hemtrevnad kan råda även hemma hos en kung. Många av rummen hade faktiskt platsat i vilken modern inredningstidning som helst. Ett tidlöst hem, helt enkelt!

Jag ska bara...

När klockan var 21.00 igår kväll kom sambon traskandes ut i trädgården och undrade om jag visste hur mycket klockan var. Det visste jag inte. 

Ibland är man som Alfons Åberg. Ni vet när han säger "Jag ska bara...". Först planterar man något nyköpt, sen får man för sig att flytta runt lite på de plantor som redan finns där. Rena dominoeffekten det där, för snart har man grävt om halva trädgården. När det äntligen blev tid att ta kväll och ställa undan spaden för dagen så hade jag ändå inte planterat alla mina nyköpta perenner...

I

Ikväll pausar jag trädgårdsarbetet och firar en födelsedag istället. (Som råkar vara min egen!) Nu blir det marängsviss i stora lass!

Drottningen av Danmark

Efter alla dessa slottsbesök har jag nog gått och blivit lite högfärdig. Idag har jag bjudit självaste Drottningen av Danmark att flytta in! En OS-kommentator på TV sa häromdagen att Sverige har den vackraste drottningen, men rosornas krig vinner nog faktiskt Margrethe.

Det var egentligen inte alls meningen att jag skulle köpa några fler rosor den här säsongen, men ni vet hur det är: Man står där på plantskolan, och innan man vet ordet av har man bagageutrymmet fullt av växter... 

Eftersom drottningen tål en hel del skugga (enligt lappen) så har jag planterat henne längst bort i hörnet av rostornrabatten, mot häcken mellan oss och grannen i söder. Riktigt så inklämd som hon ser ut på bilden är hon nu inte (konstig kameravinkel), men det behövdes något där som "dödar" hörnet. 

Drottningen a Danmark i all ära, men nu hejar vi på Sverige i handbollsfinalen mot Frankrike. En påg jag hade som elev i skolan för många år sedan är med och spelar, så fröken hejar extra mycket. Heja, heja!

Slott idag igen

Som av en händelse har jag tillbringat stora delar av dagen på ytterligare ett slott: Wanås utanför Knislinge. Hit åker vi en gång varje sommar, eftersom vi bor så nära, och när svärmor med väninna skulle hit just idag, så passade vi på att sluta upp. Just den här vyn fotograferar jag VARJE år, den kan man bara inte se sig mätt på!

Wanås bjuder på konstutställning både utomhus och inomhus, men det är fint att bara strosa runt och insupa de vackra omgivningarna. Överallt finns det något att titta på, som de här skönt blommande pallkragarna mot den vackra gamla husväggen.

Yoko Onos önsketräd från förra året står kvar och är nu fyllda med lappar med önskningar om både det ena och det andra. Jag roade mig med att försöka hitta lappen jag skrev förra året, men det visade sig vara lättare sagt än gjort.

Jag har redan glömt vad jag önskade mig då. Vad jag önskade mig i år? Tja...

Sofiero igår, Wanås idag, minsann. Innebär det att jag håller på att förvandlas till en sådan där kulturtant nu? Eller så har jag bara fått smak för flärdfulla miljöer...

Sköna Sofiero

Fast jag har bott i Skåne i över 21 år, så har jag aldrig varit på Sofiero. Idag blev det äntligen ändring på det, då jag och hela mitt sköna gäng kollegor (ca. 40 personer) åkte på bussutfärd dit. Oj, vilket vackert ställe!

Trots att det myckna regnandet i sommar har förstört en hel del blommor (speciellt rosorna), så finns det allsköns prakt att vila ögonen på i slottsträdgården. Vad sägs till exempel om den här granna klarblåa hortensian?

Rabatterna upp till den del av slottsparken som kallas kronprinsessan Margaretas blomstergata har i år planterats med inspiration från Märta Mås Fjetterströms vävda mattor, som ställs ut inne på slottet i sommar.

När man väl gått uppför trappan möts man av en sprakande färgprakt, med massvis av blommor av samma sort planterade i "rutor". Kanske inte färgval man hade vågat sig på själv, feg som man är, men visst fungerar det alldeles utmärkt?

I den lilla trädgårdsmästarbostaden i slutet av blomstergatan hade jag kunnat flytta in i vilken dag som helst! Buxbomsjukan verkar inte riktigt ha hittat hit än, även om de nyklippta små häckarna ser lite torra ut.

Kanske det är en sådan här damm vi ska bygga i trädgården hemma, hihi!

Och vem hade inte kunnat tänka sig ett växthus där taket är inklätt med vinrankor och golvet är fullsmockat med de rödaste röda pelargoner?

Det kändes nästan lite befriande att se att det fanns platser i trädgården som inte var lika välordnade, där blommor och gräs fick växa fritt. Men till och med det som ser spontant ut är säkerligen väldigt väl planerat...

Vackra trädgårdsbänkar står det lite överallt, där man kan slå sig ner och bara sitta och njuta.

Oväntade inslag och lite humor är viktigt i en trädgård, och det stöter man minsann på här också. How about en åsna i betong?

I daliakvarteret trängs den ena skönheten efter den andra...

Uppspaljéade gamla päronträd bildar långa gröna tunnlar...

... och i trädgårdens allra yttersta kant har man en hisnande vacker utsikt mot Helsingør och Kronborgs slott. 

Till Sofiero återvänder jag gärna! Nästa år ska jag försöka ta mig hit i juni, när rhododendronbuskarna blommar nere i ravinen mot havet. Det lär vara något i hästväg vackert! Insidan av slottet är också en upplevelse. Jag får nog göra ett nytt inlägg med bilder därifrån någon dag framöver.

Månadssmultron

Tidigare i sommar pillade jag ner några plantor månadssmultron i den nygrävda delen av köksträdgården. Det visade sig vara en trevlig idé, inte bara för att de nu ger mig en näve mogna smultron var och varannan dag, utan också för att de är så himla fina som kantväxt. De revar sig inte, utan håller sig på plats och blir lagom fylliga på alla bredder.

En dag när jag var uttråkad flätade jag ett ministaket av pil baktill, för att gränsa av smultronen mot salvian och fläderbusken som växer där. Totalt funktionslöst egentligen, men lite småcharmigt ändå. Här i köksträdgården gillar jag prydligheten i att "ruta in" saker. En härligt ordningssam kontrast mot andra delar av trädgården...

Plantorna har alltså gett mig mersmak på flera sätt; nu kan jag tänka mig att plantera smultron som kantväxt på fler ställen i trädgården!

Sultanens nya kläder

I sommar har jag äntligen fått "tummarna ur" och införskaffat en sängkappa (på den stora textilkedjan som alltid har rea...). Skönt att slippa se sladdarna och allt annat krafs som brukar hamna under sängen. Och dammråttorna...

Nya påslakan har det också blivit (från den stora möbelkedjan som ligger i Småland...); enkla vita i lite gammaldags stil med röda korsstygnsbroderade mönster.

Här ligger jag och trynar mest hela tiden. För det är jag ju så bra på!