Tillsammans-helg

Helgen har bjudit på efterlängat besök från Köpenhamn, i form av min 4-åriga guddotter och hennes mor. Det har ätits gott, lekts på lekplatsen, dekorerats cupcakes, spelats spel, krattats löv och matats änder i höstsol. En härlig tillsammans-helg, helt enkelt!

På väg hem från ankdammen idag snubblade vi på en loppis i byns Folkets Hus. (Hur kan jag ha missat att det skulle bli en sådan?) Jag hittade den ultimata gröna plåtburken, som egentligen inte var till salu utan tjänade som kassaskrin. Särskilt svårövertalad var försäljaren dock inte, så vi var båda nöjda när jag gick därifrån.

Lökarna kom inte i jorden den här helgen heller. Fast det är ju fortfarande ljust ute, så jag kanske ska pallra mig ut och göra det nu...

Glass i stora lass

Om jag bara fick äta en enda sak resten av livet skulle jag nog välja glass. Jag skulle nog lida brist på både det ena och det andra, men vara fruktansvärt lycklig! Bästa glassen i min närhet finns utan tvekan på Darins inne i Kristianstad; där man skulle kunna hänga mest varje dag om man fick. (Jag blev faktiskt till och med förlovad där!)

I vår lilla matbutik här hemma har de nu en hel frys med Ben&Jerry-glass i massvis med olika smaker. Galet gott (samma märke gav mig 12 kilos övervikt under mitt au pair-år i USA för 20 år sedan, så ni förstår vad jag menar), men galet dyrt... En ynka liten pint (ca 0,5 l) kostar över 50 kronor, så det köper man bara vid högtidliga tillfällen. Som till exempel en regnig lördag i oktober, hehe! Bästa sorten är körsbärsglassen Cherry Carçia.

Jag tror jag ska önska mig en sådan här glassmaskin i julklapp. Någon som har testat den och vet om den är bra?

Fredagstradition

Att inleda helgen med regn på rutan börjar bli en tradition. Här står regnet som spön i backen och det är grått så det förslår. Men vad gör väl det, det är ju fredag!

När jag stod i mataffären nere på byn för en stund sen insåg jag att det är dags att slänga regnkappan i tvätten i helgen. Jag hade nämligen trädgårdsgyttja upp till armbågarna... Räknas det som bohemian chic, månntro? 

Att inleda helgen med tofflor och soffläge börjar också bli en tradition. Dags att gå och svida om! Stor kram till er alla!

Intet ont anande...

Mitt i höstrusk och virvlande löv har jag en hängpelargon i en kruka på laduväggen som fortfarande verkar tro att det är sommar. Den blommar så det knakar!

Jag har inte hjärta att tala om för det lilla livet att den snart åker ner i källaren för vinterförvaring...

Hemkär så det förslår

Ibland undrar jag om det finns någon i hela världen som är lika hemkär som jag. Jag vill liksom gå hemma och skrota mest hela tiden. 

Ofta drabbas jag av ett okontrollerbart lyckorus på fredagseftermiddagen, när jag vet att jag ska få tillbringa hela helgen på hemmaplan, och de gånger jag har resor och andra saker inplanerade (som jag egentligen vet blir hur trevliga som helst) börjar jag ofta längta hem redan innan jag har backat ut genom grindhålet. 

Så skönt att få vara hemma och bara vara! Jag tror minsann att jag börjar bli världsfrånvänd på gamla dar...

Peaches

När jag fyllde 40 förra året fick jag ett litet persikoträd av två go'a väninnor. Jag planterade det mot husväggen på sydsidan av huset, där det överlevde vintern och faktiskt verkar trivas alldeles förträffligt. Trädet är fortfarande inte mer än en meter högt, men har ändå producerat två små härligt ludna frukter i år. Alldeles för lite sol, och på tok för mycket ohyra i kombination med hungriga fåglar, har dock satt sina spår; det är inte de mest fotogeniska persikor man har sett precis... Men ändå!

Jag skulle vilja spaljéa upp trädet mot husväggen. Någon som har tips på hur man bäst gör det? Finns det någon modell på spaljé som man kan bygga upp efterhand som trädet växer, eller måste man smälla upp en jätteställning redan nu? 

Det finns förresten ett hus här i byn som har ett jättestort persikoträd som växer precis just så. Jag får nog gå dit och spionera lite... Tills vidare kan jag inte låta bli att gå runt och gnola på den här gamla dängan med The Presidents of the United States. Hur cool är inte den, hehe!

Bästa släkten

... har jag, som vet precis vad jag tycker om! Som den här fina väggkransen i zink med värmeljushållare; en present från kär faster och likaledes kär kusin i Dalarna. Tusen tack, M och J! Titta så fin den blev på väggen ute på glasverandan:

För övrigt så skrider värmeljustestet vidare. Än så länge funkar ljusen från Biltema helt OK, men det är kanske inte direkt någon prövning när det fortfarande är 15 grader varmt ute om kvällarna... Jag får nog återkomma när det har blivit lite kallare.