Ny grå färg

Som jag skrev redan tidigare i veckan, så har skivan på det lilla hallbordet fått en ny grå färg. Den jag blandade ihop själv av diverse färgslattar i söndags blev alldeles för ljusblå (titta HÄR), och jag ville ha en lite mörkare mer varmgrå nyans. Utan större betänketid i färgaffären efter jobbet en dag, så föll valet på 10429 Diskret (5302-Y32R) från Jotuns Lady Sense-kollektion. Provet såg bra ut på väggen i butiken, och väl hemma blev resultatet ungefär som jag hade tänkt mig. Bättre, helt enkelt!

För övrigt har jag en extremt slapp och skön söndag. Ni vet en sådan där när man lallar runt i morgonrock hela förmiddagen. Det betyder förvisso inte att man inte gör saker, men nog diskar man lika bra i morgonrock som utan. Och snart blir det brunch, hurra!

Snurkna tår och trädgårdsdrömmar

Vi har en stillsam lördag i "Glesbygd". Maken och jag luftade oss med en liten promenad till två av våra lokala loppisar i förmiddags, men annars har vi inte gjort många knop idag. Nu på eftermiddagen har jag legat i badet i över en timme och lyssnat på min pod-favorit P3 Dokumentär. Det är verkligen ultimat avkoppling, men nog var jag duktigt snurken om fingrar och tår när jag kom upp på torra land igen...

Ute på planteringsbordet ligger dagens loppisfynd och väntar på att få gallra rabatter och grönsaksland i sommar, och i soffan sitter jag med senaste numret av Allt om Trädgård. Nog är det här en härlig tid för drömmar och planer. För trädgårdsdrömmar och trädgårdsplaner, de tar ju liksom aldrig slut!

Tjolahopp tjolahej

Jag undrar ibland om det går att sätta ord på vår inredningsstil. Allt är ju liksom ett enda sammelsurium av allt möjligt som vi tycker om. Allmoge möter loppis möter IKEA. 20-30-tal möter 50-60-tal möter 2000-tal. Junibacken möter Bullerbyn möter Villa Villerkulla. Och så lite Krakel Spektakel ovanpå allt. (Minns ni boken där han besöker godiskiosken?)

Vårt kök är nog det ultimata exemplet. Här samlas pryttlar som inte alltid fyller mer än en enbart scenografisk funktion, men som liksom skapar den där rätta känslan och det rätta stuket. Kockums, gult och grönt, karameller, plåtburkar, skrotfynd i allmänhet, loppisprylar i synnerhet och en gammal hemmasnickrad hylla som vi hittade ute i ladan.

Och varför inte lite Ankeborg mitt i alltihopa? (Är det förresten Knatte, Fnatte eller Tjatte som kikar fram där, månntro? Jag har aldrig riktigt fattat vem som är vem...)

Här finns egentligen inga saker som inte är utbytbara. Allt lever lite sådär på lånad tid. Dyker det upp något roligare, så kan nästan vad som helst åka ut. Näst på tur att åka ut tror jag är den där shabby-fake-tillverkade väggkalendern i plåt...

Fast vissa grejer får nog stanna för evigt. Som det gula kokbokstället (vilket vi verkligen aldrig använder), som maken kom hemsläpandes med för några år sedan. Jag skulle kunna designa HELA mitt kök efter det där kokbokstället!

En microvågsugn är ju aldrig speciellt rolig, men lite praktisk får man ju ändå vara. Och hur ska jag annars poppa mina popcorn? Vårt stora skafferi älskar jag. (Och det gör mössen också.) Hela köket är annars i skriande behov av en uppfräschning. Lite ny färg på både väggar, tak och skåp hade verkligen inte skadat, och plastmattan på golvet (som vi lade in själva för 8 år sedan) skulle jag nog kunna tänka mig att byta mot något annat på sikt. 

Ja, köket är egentligen mest lite tjolahopp tjolahej tjolahoppsansa just nu, men det har ju också sin charm. Säga vad man vill, men det mesta är i allafall shabby real, hihi!

Dagsljus

Vilken enorm lycka det är att konstatera att det faktiskt är dagsljus när man kommer hem från jobbet. Förvisso försvinner det i takt med mina fotsteg från bussen till grindhålet, men iallafall. Dagsljus! Som jag har väntat.

Jag tog ett varv i trädgården för att leta vårtecken, och nog är det lite nytt grönt som tittar upp här och där. Några snödroppar har jag inte hittat än, men det står säkert inte på förrän de kikar fram. Mossan i gräsmattan förstärker iallafall vårkänslan, hihi!

Kryddigt

Gamla kryddburkar är himla trevliga att ha på kökshyllan. Allra helst om de är gröna. Totalt oanvändbara, för man vill ju egentligen inte ha kryddor i dem, men ack så charmiga. Just de här får stå med baksidan framåt, för den sidan är faktiskt snyggast. 

Och om ni händelsevis har legat sömnlösa i natt och grubblat över frågan om Fröken Grön kommer att måla om det lilla hallbordet eller inte, så kan jag meddela er att bordsskivan redan har fått sig en ny omgång färg. Jag knallade in på färghandeln efter jobbet och hittade en mörkare men varmare grå, som redan efter första strykningen ser ut som en riktig keeper. Jag får väl ta nya bilder till helgen, när jag kan fota i dagsljus och skillnaden syns lite bättre.

Vilt och vackert och nymålat

På byns finaste lilla blomsteraffär törs man nästan inte gå in. Där finns alltid så mycket fint, och risken är överhängande att man kommer ut därifrån med något nytt. Och fröken F som står bakom disken gör precis sådana buketter som jag tycker om: Vilda och vackra, med mycket grönt. Idag kom jag hem med en fin rund vas och en massa vackra kvistar av olika slag i sällskap av en enda marsipanrosa ranunkel. Vilt och vackert, som sagt.

De här runda facetterade vaserna finns ju i en massa olika varianter. Originalet från Svenskt Tenn känns lite out of my league prismässigt, men den här var ändå gjord i riktigt glas (inte sånt där plastigt fuskglas som på många andra ställen) och hade en rejält stor öppning, så att blommorna inte står rakt upp, utan faller snyggt åt sidorna. Helt perfekt för sådana där korta och tjocka buketter som jag tycker om.

Ser ni att det lilla hallbordet har fått ny färg, förresten? Så kan det gå när man är rastlös en söndageftermiddag i slutet av januari, hihi! Det var lite så där 70-tals-furufärgat innan, vilket i och för sig var trevligt på sitt sätt, men...

...nu är underredet ljusgrått och skivan lite mörkare grå. Jag tänkte inte så himla mycket, utan tog färg som jag redan hade hemma. Den ljusare grå blev riktigt bra, men den mörkare grå blandade jag ihop själv, och den blev lite för blåaktig, tycker jag. En ännu mörkare "stenigare" grå hade nog varit snyggare, så jag får väl ta en tur till färgaffären någon dag efter jobbet. (Typ redan imorgon.) Vem vet, kanske hela bordet får en helt annan färg.

Min nyloppade gula kruka blev en riktigt fräsch kontrast mot det grå-gröna och den vita murstocken (ännu ett bevis för att loppisfynden hittar sina platser till slut!), och min New York-påskhare hänger fortfarande med. Böckerna är de raraste jag vet: Fotoböcker med "Borta med vinden" och Shirley Temple, som är kul att ha framme. Flera sådana hittar jag gärna framöver.

Loppis e' grejen!

I samband med storhandlingen i lördags passade jag på att kika in på Pingstkyrkans secondhand i Hässleholm. Där är det alltid så välordnat och trevligt, och mängder av fina prisvärda saker. (Och folk!) Min vana trogen lyckades jag fylla en hel korg...

Även om det gamla svartvita fotografiet på den lilla flickan också är himla fint, så var det mest den vackra ramen jag föll för. Det är en jättegammal träram, som någon har sprayat om i kopparfärg, men jag tänker nog måla om den igen. Om den kommer till användning här hemma återstår att se.

Duken i naturfärgat bomullsgarn blev jag glad när jag hittade. Den fick ersätta den gamla spetsduken på runda bordet vid soffan, eftersom det har gått hål på den. (Vi har lagt fjärrkontrollen över hålet i flera månader, hihi!) Storleken är verkligen helt perfekt.

Terracottakrukor med patina lämnar jag aldrig kvar på hyllan, och flera mintgröna tallrikar från Gustavsberg kunde jag inte heller motstå. Ytterligare en grönblå sopskyffel kan man ju ha, och en liten gul uppläggningskarott från Rörstrand kan man ju tänka sig när den bara kostar 10 kronor. Den gula keramikvasen åkte ner i kundkorgen av bara farten, och likaså de små miniatyrvaserna i rent trä för en krona styck. 

Det där blev ju ett riktigt välmatchat stilleben, hihi! Jag försöker ofta hålla ett färgtema i huvudet när jag går på loppisar, för då passar det mesta ihop med grejer som redan finns hemma. Dämpade nyanser av gult och grönt passar alltid fint ihop, och många udda terracottakrukor bildar alltid en helhet i trädgården. Jag överväger också alltid möjligheten att det mesta går att måla om. Sen händer det absolut att en del grejer åker raka vägen tillbaka till någon välgörenhetsloppis, men då har man oftast inte förlorat mer än en guldpeng eller så. Loppis, de' e' grejen!