Tjolahopp tjolahej

Jag undrar ibland om det går att sätta ord på vår inredningsstil. Allt är ju liksom ett enda sammelsurium av allt möjligt som vi tycker om. Allmoge möter loppis möter IKEA. 20-30-tal möter 50-60-tal möter 2000-tal. Junibacken möter Bullerbyn möter Villa Villerkulla. Och så lite Krakel Spektakel ovanpå allt. (Minns ni boken där han besöker godiskiosken?)

Vårt kök är nog det ultimata exemplet. Här samlas pryttlar som inte alltid fyller mer än en enbart scenografisk funktion, men som liksom skapar den där rätta känslan och det rätta stuket. Kockums, gult och grönt, karameller, plåtburkar, skrotfynd i allmänhet, loppisprylar i synnerhet och en gammal hemmasnickrad hylla som vi hittade ute i ladan.

Och varför inte lite Ankeborg mitt i alltihopa? (Är det förresten Knatte, Fnatte eller Tjatte som kikar fram där, månntro? Jag har aldrig riktigt fattat vem som är vem...)

Här finns egentligen inga saker som inte är utbytbara. Allt lever lite sådär på lånad tid. Dyker det upp något roligare, så kan nästan vad som helst åka ut. Näst på tur att åka ut tror jag är den där shabby-fake-tillverkade väggkalendern i plåt...

Fast vissa grejer får nog stanna för evigt. Som det gula kokbokstället (vilket vi verkligen aldrig använder), som maken kom hemsläpandes med för några år sedan. Jag skulle kunna designa HELA mitt kök efter det där kokbokstället!

En microvågsugn är ju aldrig speciellt rolig, men lite praktisk får man ju ändå vara. Och hur ska jag annars poppa mina popcorn? Vårt stora skafferi älskar jag. (Och det gör mössen också.) Hela köket är annars i skriande behov av en uppfräschning. Lite ny färg på både väggar, tak och skåp hade verkligen inte skadat, och plastmattan på golvet (som vi lade in själva för 8 år sedan) skulle jag nog kunna tänka mig att byta mot något annat på sikt. 

Ja, köket är egentligen mest lite tjolahopp tjolahej tjolahoppsansa just nu, men det har ju också sin charm. Säga vad man vill, men det mesta är i allafall shabby real, hihi!