Egentligen borde det väl vara frostrosor man bloggar om så här i oktober, men efter en snabb runda runt huset idag kan jag konstatera att många av mina trädgårdsrosor är grannare nu än vad de har varit på hela sommaren. Titta bara på min 'Awakening'!
Jag klippte ner den riktigt rejält i maj, och först nu börjar den hämta sig efter den omilda behandlingen. Nog ser det nästan ut som en marsipanros!
Bladen har blivit härligt mörkgröna och saftiga i höstregnet. Det var ju så himla torrt tidigare i sommar och i hela september, så det är kanske inte konstigt att den har väntat ända till nu med att sätta fart.
När jag går runt hörnet och kommer till södra sidan av huset ser jag att 'Penny Lane' skjuter nya knoppar. Stjälkarna är så vackert vinröda; den färgen är ju iallafall höstig så det förslår.
Vid verandatrappan på framsidan börjar jag misstänka att 'Astrid Lindgren'-rosen har smygläst mitt blogginlägg häromveckan, där jag hotade med att den ska grävas upp för att den är så fjuttigt liten och växer så dåligt, för nu kompenserar den minsann sin brist på höjd med blommor i mängd.
Jag kan nästan inte minnas att det lilla livet har blommat så fint som nu någonsin, faktiskt. Så här invid husväggen hade jag nog behövt vattna den mycket mer än vad jag har gjort i sommar. Vi får se om jag flyttar den nästa vår iallafall; den skulle nog ändå trivas bättre någon annanstans.
Är ljusrosa rosor härdigare än andra på något sätt, eller är det en slump att det bara är de sorterna som blommar nu? Vilket som, himla trevligt är det iallafall!