Det kan vara så...

Nja, sitta still var jag kanske inte så duktig på idag. Det kan vara så att jag tog en liten sväng upp på marknaden redan strax efter 09.00. Det står iallafall en grön pumpa och en skål med plommon här hemma nu. 

Det kan också vara så att jag köpte höstens första köpebukett nere på byns finaste lilla blomsteraffär strax efter lunch. Mörkt vinröd hortensia, några blå tistlar, kvistar med rosa smällbär, några grässtrån och så lite eukalyptusrufs på det. Det står iallafall en sådan bukett ute på verandan nu. 

Kanske skakade jag också några kopiöst grusiga mattor ute på kökstrappan och gick ut med återvinningskorgen, som svämmade över på alla bredder i köket. Korgen i köket är iallafall tom nu, och det knastrar inte under fötterna när jag rör mig i huset. 

Ja så var det kanske. I så fall skyller jag på att det blev så, eftersom det där utlovade heldagsregnet mer eller mindre uteblev. En skön lördag har det iallafall varit. Det kan förresten även vara så att jag har rena lakan i sängen också. Får man gå och lägga sig redan nu? 

Göra ingenting

Fredag igen! Jag har förvisso världens roligaste jobb, men nog är det skönt med lite ledig tid ändå. Väderprognosen säger att det ska regna imorgon, och jag hoppas verkligen att det stämmer, för då ska jag sitta på glasverandan och häcka hela dagen. 

Läsa trädgårdstidningar, lyssna på poddar, dricka kaffe och glo på folk ute på gatan, som eventuellt trotsar regnet och besöker marknaden uppe i backen. (För det är en av byns två årliga marknadsdagar imorgon). Men mer än så tänker jag nog inte göra, faktiskt. 

När man bara vill vara lat är det extra välkommet med regn. Det blir liksom mer legitimt att sitta inomhus och göra ingenting då. Och ibland är just det min allra bästa syssla, hihi!

Regn hos mig

Regn är då ingen bristvara den här veckan. Så gott som varje dag kommer det en rejäl skvätt. Jag måste skaffa bättre regntunnor till nästa sommar, men så länge använder jag en gammal zinkbalja. Den levererar iallafall vatten till tomaterna i växthuset. 

Tänk att det redan är fredag imorgon. Är det inte märkligt, ändå? Jag hänger inte med riktigt. Men så är det väl att bli gammal, hihi!

Gammal trästege

Vid besöket på Sofiero för ett par veckor sedan, blev jag påmind om hur trevligt det är med gamla trästegar i trädgården. Där stod det nämligen en gammal stege uppställd på gräsmattan under ett träd, och på trappstegen hade man ställt terracottakrukor och andra små krukor med sticklingar av olika slag. 

Det slog mig också att jag har precis just en sådan stege hemma i ladan (ja, säg vad jag inte har där...), som har stått bortglömd där i flera år. Nu kanske det är dags att ta fram den igen och använda den till en liten höst-display. Små dekorationspumpor till exempel, vore väl himla fint.

Jag har en play-date med en kär väninna på Flyinge Plantshop på söndag, så då ska jag nog shoppa lite höstväxter. Det känns ju faktiskt okej att göra det nu, när vi redan är en halv vecka in i september. 

Om rosen ’Rosenholm’

Redan hösten 2015 drömde vi om att ta oss an moraset; den vildmark av kirskål, gullris och gud-vet-vad, som till stor del fortfarande brer ut sig allra längst ner på baksidan av vårt hus. Då låg planerna på en bastustuga fortfarande på drömstadiet, men jag tänkte att jag ändå kunde börja fixa till lite grann längs kanten mot gräsmattan. Varför göra saker i rätt ordning, liksom...

Jag grävde bort lite grässvål uppe på den höga kanten, och där stack jag sedan ner en rosbåge, som fick sällskap av klätterrosen 'Rosenholm' på vänstra sidan och en vidjehortensia (samma som står i boomerang-rabatten idag) till höger. Det såg visserligen lite knasigt ut med en portal som inte ledde någonstans, men i min vision såg jag något annat. 

På sensommaren 2017 hade rosen 'Rosenholm' klättrat upp en bra bit på rosbågen, vars öppning fortfarande ledde ut i ingenmansland. Ibland roade jag mig med att klippa gångar där nere med gräsklipparen, och det var ju fint på sitt sätt, men nu hade vi bestämt att det skulle börja byggas en bastu där nere, med start under vintern 2017-2018.

I november 2017 fick vi klartecken med ganska kort varsel om att grävarbetet skulle börja. En söndagseftermiddag ett par dagar innan grävskopan kom, tog jag med mig spaden ut för att ta bort rosbågen, plattorna och plantorna. Hortensian hamnade i en pallkrage i köksträdgården, men rosen 'Rosenholm' vek jag bara åt sidan, som en lång sidbena in bland syrenstammarna på kanten vid gårdspumpen. 

Och liggandes där på marken, blommade sedan rosen 'Rosenholm' så fint, både sommaren 2018 och 2019. På håll var det en riktigt tjusig syn, men på nära håll kunde man se att grenarna började bli i behov av en rejäl ansning. Dessutom kippade det som fanns planterat under de tunga rosgrenarna efter andan, i hopp om att åter kunna andas frisk luft snart.

Medan rosorna fortfarande blommade nu i sommar, kom den nya rosportalen i trä på plats. Jag försökte lirka ut de långa rosrenarna från virrvarret som hade bildats runt syrenstammarna, för att sedan leda upp en del av dem på sin nya klätterplats. Det gick inte så värst bra. Den innan så ljuvliga rosen 'Rosenholm' såg mest ut som om den hade en bad hair day, haha!

Och när blomningen var över, såg den stackarn mest bara risig ut. Grenarna på den vänstra halvan låg fortfarande ner längs marken, och de grenar jag hade lyckats pilla upp såg allt annat än glada ut. 

Förra helgen tog jag helt sonika fram sekatören och klippte ner 2/3 av rosbusken. De grenar som blev kvar kortade jag ner och flätade in i armeringsnätet, som leder uppför stolpen. Som ni ser är det en bit mellan rosen och stolpen, men jag har lagt armeringsnätet i en böj från buskroten fram till och uppför stolpen. Att plantera om den närmare stolpen går tyvärr inte, eftersom det är lite för stenigt där. 

Nu håller jag tummarna för att rosen 'Rosenholm' visar sin växtkraft på nytt och kommer tillbaka i sin fulla prakt nästa sommar. För utan den vill jag inte vara. 

Renässans för ölandstoken

Typ en gång om året sedan 2013 har jag skrivit ett inlägg som handlar om att ölandstoken ('potentilla fruticosa') är Sveriges mest underskattade trädgårdsväxt. Det tycker jag fortfarande, så här kommer årets version av just det inlägget. Vår lilla buskrad nedanför kökstrappan är ju så bedårande fin!

När jag köpte buskarna var jag lite naiv och trodde att alla ölandstokar som hade samma färg var av samma sort, men riktigt så var det ju inte. Resultatet blev att vi både har den ljusare rosa varianten 'Pink Queen' och den lite mörkare rosa 'Lovely Pink' i samma plantering. Desto trevligare, tycker jag nu. 

Ölandstoken sköter sig själv om den får, men går också att klippa ganska hårt, om man vill. Jag går över mina med sekatören rejält varje vår, för att få täta och rundade buskar. 

Just nu kanske jag inte skulle välja att nyplantera gul ölandstok i vår trädgård, men man ska aldrig säga aldrig. Hur som helst tippar jag på en rejäl renässans för ölandstoken framöver. Årets trendväxt 2020, kanske? Kom ihåg var ni läste det först, hihi!

Makeover för 'Wim's Red'

Längs tomtgränsen mot grannen i söder växer det ett blandbuskage. Buskarna här är av både blandade sorter och blandad kvalitet, men är ett förträffligt insynsskydd. Här klippte vi ur massor på djupet för 8-10 år sedan, och sedan grävde jag ur marken och planterade lite grann. Nu har kanten blivit väldigt igenväxt och är i behov av en makeover. Redan igår eftermiddag greppade jag spaden och började gräva om lite grann, och idag fortsatte jag mitt lilla projekt. 

För en gångs skull hade jag en plan redan innan jag började gräva: Att få ner en av mina rea-fyndade 'Wim's Red'-hortensior i jorden. Jag grävde bort ytterligare en del av grässvålen, för att få ut hortensian lite mer i solljuset. Sen delade jag några hostor (funkior) och satte runt om, och flyttade fram några ormbunkar från sin tynande tillvaro längre bak i rabatten. Mossiga stenar plockade jag från en annan del av den här kanten, där de var helt överväxta och inte syntes längre.

'Wim's Red' är en vipphortensia, som först blommar i vitt och sedan övergår i rosa och avslutar i vinrött. Dessutom doftar blommorna honung. Jag köpte TRE stycken i början av sommaren, eftersom de var så himla billiga. Sedan dess har jag haft dem planterade tillsammans i en zinktunna på uteplatsen, men tanken har hela tiden varit att de ska ner i jorden framåt hösten. "Check" på en, nu alltså, men var de andra två hamnar vet jag inte än. De får stå kvar på uteplatsen ett tag till. 

Just nu är den lilla busken försvinnande liten, men på sikt kommer den kunna bli uppåt 2 meter hög (kanske ännu mer). För att lura ögat och få lite höjd redan nu, satte jag mitt loppisfyndade klätterstöd bakom. Det fyller ingen som helst funktion, mer än att det är fint för stunden. Vartefter hortensian växer på bredden, får jag nog ta bort ännu mer gräs i framkant. Baktill skulle jag vilja fylla ut med fler ormbunkar, men just nu har jag inga, så det får vara till en annan gång. 

Den runda lönnen är egentligen flera små lönnar, som jag formklipper till en enda krona varje sommar. Förra sommaren hade kronan växt jättemycket på höjden, så jag klippte ner nästan hela. I år är den liten och tät igen. De två andra stammarna tillhör ett gammalt plommonträd (till vänster) och en ask (till höger). De är lite muterade, eftersom de hade växt inuti buskaget i många år, innan vi klippte fram dem för 8-10 år sedan. 

Det var ett lagom litet projekt för ett par timmars söndagspyssel. Jag vill fortsätta fixa till övriga delar av den här kanten, och dessutom gräva en större hörnrundning ner mot österkanten, där det röda rostornet står. Om det blir i höst återstår att se, men lite sugen är jag allt.