Nyanser av grönt

Med 23 grader på termometern välkomnade vi idag sommaren till "Glesbygd". Jag har legat långa stunder i en solstol och bara njutit av allt som håller på att slå ut. Nog bjuder våren på en speciell grön nyans av sällan skådat slag. Som i det skira bladverket på ett nyutslaget äppelträd, eller det där första saftiga gräset som fortfarande väntar på årets första klippning.

Åh, vad jag önskar att varje dag ska vara så här nu. Och imorgon när vi vaknar är det maj!

... och hon är sååå lycklig!

Här sitter fröken Yrboll i en buske och drar ogräs. (Smygfotograferad av mannen i huset, som står med teleobjektiv i köksfönstret.) Vad gör väl lite öroninflammation när man har mössa? Och ligger man på alla fyra så svajar det faktiskt inte lika mycket uppe i knoppen.

Så vitt jag vet sitter hon fortfarande där under sin buske. Och hon är sååå lycklig!

Verandavistelse

Idag gör jag inte många knop. Var duktig och e-deklarerade imorse, men det är ungefär det enda min snurriga skalle har orkat med. 

Eftermiddagen har jag mest tillbringat i en av korgstolarna ute på verandan. En perfekt plats för kaffe och slött bläddrande i diverse bildrika tidningar. Att regnet duggar lätt på rutan känns nästan bara skönt idag...

(Och ja, bilden är "re-cyclad" från ett tidigare inlägg...)

Trälåda och tack

Tack snälla ni för alla uppmuntrande krya-på-dig-hälsningar efter gårdagens klagosamma inlägg. Jag svajar fortfarande omkring som en fyllekaja här hemma, men snart ska väl penicillinet göra susen. Fattas bara annat, när det ska bli fint väder framöver och jag längtar efter trädgårdsarbete så att jag kan dö! Får säga att bokstäverna dansar runt på datorskärmen aningen stillsammare idag, så det går nog på rätt håll.

Jag lovade att visa mitt andra loppisfynd från mega-super-duper-loppisen jag var på i USA, och här kommer det: En gammal trälåda, synnerligen praktisk för förvaring av gud-vet-vad...

Den där blågröna nyansen börjar verkligen bli en favorit här hemma; jag har redan en pall, ett brödskrin och en plåtburk i liknande ton, som bryter av fint mot det 50-talsgröna i köket.

Att baxa hem en klumpig trälåda i resväskan visade sig faktiskt inte vara något större problem; bara att fylla den med annat småkrafs som också skulle med hem och lägga i botten på väskan. Att jag sedan klarade invägningen på flygplatsen med sisådär noll grams mariginal är en annan historia...

Suddig i konturerna

De senaste dagarna har jag bokstavligt talat varit lite suddig i konturerna. Vid 40 års ålder har jag lyckats dra på mig en öroninflammation, som verkar ha satt sig på balansen och som gör mig mer yr i mössan än vanligt...

Freeway-trafiken efter en Dodgersmatch, Los Angeles april 2012.

Nu ligger jag på soffan och väntar på att penicillinet ska göra susen. Får erkänna att jag börjar bli rastlös. Öronbarn var jag aldrig, men det är tydligen inte försent. Fast nu får jag väl kalla mig örontant... 

Ögonblicksbild

Arrangerade foton i all ära; ibland bara råkar man springa på det perfekt stylade motivet...

... som det här gänget blänkande hyrcyklar, som bara stod där uppradade och väntade i solskenet på strandpromenaden nere på Venice Beach. (Pax för den gröna!)

Persikoblom

När jag fyllde 40 i somras fick jag ett litet persikoträd av mina kära väninnor A och A. Jag planterade den lilla plantan i lä mot husväggen på södersidan, för att på sikt kunna spaljéa (hmmm, det där verbet ser verkligen märkligt ut...) upp det mot väggen. 

Hela vintern har jag gått och småsneglat på mitt lilla träd, kommit med uppmuntrande växtkraftiga tillrop och hållt tummarna så det knakar för att det skulle överleva sin första frostsäsong. Mången gång har jag undrat om det verkligen kunde finnas liv i de bruna små pinnarna...

... men så häromdagen gav trädet mig svar på tal och lät sina grenar spricka upp och förvandlas till ett blommande mästerverk! Tjohooo, snart vankas det peach pie på Solhäll!