Lutande tornet i Pisa

När vi duschar rinner det nästan alltid ut lite vatten under glasväggen. Golvet lutar, så det mesta rinner tillbaka igen, men det gamla pottskåpet som står på andra sidan glasrutan blir alltid lite blött om fötterna. Alla förstår nog att trä som har blivit blött regelbundet i över fem års tid inte mår så värst bra. För en tid sedan började vattnet som rann tillbaka bli alldeles svart och innehålla små träbitar, och i förra veckan kapsejsade hela skåpet i sidled. Det såg ut som lutande tornet i Pisa, och vid närmare inspektion såg vi att träet i klossarna som utgjorde fötterna var murket på gränsen till smulor. Inte bra...

Idag var det dags att göra något åt saken. Jag tömde både pottskåpet och vitrinskåpet som står ovanpå, och maken lyfte ut allt i hallen. När de gamla fötterna väl var borttagna var resten av undersidan i rätt okej skick. Jag drabbades av Kajsa Kavat-syndromet och tänkte att det nog inte skulle vara alltför svårt att sätta dit nya klossar. Jag hittade en gammal regel ute i ladan, som jag sågade till nya fötter av med en helt vanlig fogsvans. (Vi har en fin elektrisk sågmaskin, men den orkade jag inte ta fram.) Till fötterna som skulle sitta på framsidan sågade jag sneda hörn och sandpapprade kanterna. Jag kände mig som värsta finsnickaren, hihi! Ja, iallafall ända tills jag insåg att man måste förborra hål innan man skruvar i träet... Ibland lär man sig den hårda vägen. 

Jag gillade den gamla färgen på skåpet och ville helst behålla den, men vi hade ingen färgburk kvar i källaren. Namnet på färgen kom jag inte riktigt ihåg heller, men som tur är kan man ju googla och hitta svar i sin egen blogg: Vintage Chalk Paint från Rust-Oleum i nyansen 'Winter Grey'. På färgaffären i grannbyn hade jag tur och hittade småburkar för 89 kronor. En sådan räckte gott och väl till att ge hela skåpet ett nytt lager färg. Voilà! Resultatet blev riktigt bra. Inte så illa pinkat, eller hur?

Chalk paint tolkar rekordsnabbt, så efter målningen dröjde det inte länge innan maken kunde lyfta tillbaka allting in i badrummet igen. Sen ägnade jag en lång stund åt att rensa ut bland gamla hudkrämer och hårsnoddar, innan jag ställde tillbaka grejerna i skåpen igen. 

På hyllorna inne i pottskåpet ställde jag in lådor av olika slag, som jag redan hade hemma. Nu behöver jag inte ligga på knä och rota, utan kan lyfta ut en hel låda och få en överskådlig blick över vad som finns i den. "Har jag någon låda?" undrade maken. Det har han inte. Men det trodde han nog inte heller, hihi!

Vårt badrum är väldigt litet, så om man vill få med båda skåpen på samma bild får man krypa in under handfatet när man fotograferar. Tur att ingen såg mig när jag låg där. Och ännu mer tur att ingen såg mig när jag skulle resa mig därifrån...

No more leaning tower of Pisa, alltså. Så skönt att detta blev gjort. Nu borde det klara sig i åtminstone fem år till, om inte längre. 

Regn, raggmunk och lite verandahäng

Det har varit en regnig dag i "Glesbygd". Trädgården skriker högt av glädje, och jag har faktiskt också tyckt att det har varit riktigt mysigt. Maken och jag unnade oss lunch nere på Gästis, där det serverades knaperstekt raggmunk med ett berg av fläsk och rårörda lingon. Det var mums, kan jag lova. Sen fick jag vila middag på soffan, där jag låg länge och tittade på gamla avsnitt av "Sommar med Ernst" på TV4. En lagom ansträngande syssla när man är proppmätt. 

Nu när ytterdörrarna på glasverandan är på plats kan vi låsa om oss som vanligt. Eftersom de inre pardörrarna inte går att låsa har vi haft en tjock träregel fastskruvad tvärs över dem i flera veckor, men den kunde vi äntligen ta bort idag. Så himla skönt också att äntligen kunna röra oss fritt in och ut från glasverandan. Skillnaden är kanske inte så stor på bild, för kameran ljuger ju bort skavanker ganska bra, men i verkligheten är skillnaden enorm mot hur det såg ut tidigare. Ingen mer flagnande plastfärg på fönster, fönsterbrädor, dörrar och dörrfoder. Inget mer sprucket kitt runt glasrutorna. Ingen mer stor spricka i den högra dörrspegeln på den vänstra dörren, där man såg rakt ut tidigare. Inga svarta mögelprickar på någonting. Det är så himla fint!

Planen är att vi ska fräscha upp pärlsponten och golvet själva. Vi funderar som bäst på vilka kulörer vi ska ha. Det som känns mest akut är golvet, som behöver få en varmare grå nyans, för den nuvarande färgen drar alldeles för mycket åt det blåa hållet. Den varmt grågröna väggfärgen älskar vi, så det blir nog något liknande. Jag är dock lite nyfiken på nyansen som heter 'Vetegrå', för den har jag sett uppmålad på flera ställen, och den är också väldigt fin. Det får nog bli några små provburkar innan vi bestämmer oss. Kanske redan imorgon, för det där med att vänta är ju som bekant inte min grej. Det känns ju onödigt att ställa tillbaka möblerna tillfälligt här ute, men jag har ändå smugit ut min omklädda karmstol så länge. Där har jag suttit och suckat av välbehag många gånger idag, hihi!

Ikväll har vi bastat, och nu väntar jag på ett nytt avsnitt av "Trädgårdsmästarna". Jag ska nog gå och provsmaka den nya sommarmixen av Dumle-kola så länge. Banan, vanilj och hallon, - kan det vara något? Jag får väl återkomma med en recension imorgon. 

Laleh på Sofiero

En sommar är numera nästan ingen riktig sommar utan ett konsertbesök på Sofiero slott i Helsingborg. Miljön där är helt underbar, och jag gillar konceptet med picknick-konsert. Förra året såg vi The Ark där, och före pandemin First Aid Kit. Idag bokade vi biljetter till Laleh, som spelar på Sofiero fredagen den 28 juli. I min bok är hon Sveriges i särklass mest intressanta artist just nu, så det ska bli jättekul att få se henne live. Dessutom är ju Helsingborg en riktigt härlig stad, som alltid är lika trevlig att besöka. Det blir som en liten minisemester, helt enkelt. 

Som uppvärmning inför konserten ska jag nog se om dokumentären "Laleh - välkommen hem" från förra året, som går att hitta på SVT Play. En fin liten film för en regnig dag. För regna ska det visst göra imorgon. 

Starten på semestervecka nummer två

Jag planerade dagen utifrån väderprognosen och började med gräsklippning på förmiddagen. Precis som jag misstänkte var det rejält mycket gräs att klippa den här gången. Jag tömde uppsamlaren hos min täckodlande granne hela fyra gånger. Jag passade också på att gå en runda med sekatören. 'Mme Lemoine'-syrenerna runt pumpen ser alltid så skräpiga ut när de är överblommade, och fröställningarna är grova och sitter alltid kvar till året efter, om man inte klipper av dem. Idag nådde jag bara att klippa av blommorna nertill, så periskopsekatören får nog komma ut någon dag. 

Fröken Proud har fått flytta till det lilla lågbordet vid pumpen. Här står hon nästan på första parkett, och jag blir glad varje gång jag går förbi och ser henne. I korgarna står flera av mina dahlior på tillväxt. De kom sent i jord, och det lär nog dröja ett bra tag till innan de blommar. Fast korgarna är ju fina som de är. Hittills i år kör jag på allt-som-är-samma-på-samma-ställe-devisen. Det är maffigt med masseffekt ändå. Och så underlättar det ju att allt står samlat när man ska vattna. 

Jag försöker vara duktig på att klippa bort vissna rosor, för då kommer det fler. Här är 'Awakening'-rosen, som är trädgårdens allra äldsta ros. Den blommar alltid rikligt och länge. En trogen trädgårdskompis. 

Eftersom det skulle börja regna framemot eftermiddagen, passade jag på att ta en biltur till Tyringe och hämta min hypertufakruka. Innan jag kom hem igen hade jag hunnit stanna på tre olika plantskolor längs vägen. En av dem var Kristinelunds Trädgård, där det fanns flera små trädgårdsmiljöer uppbyggda för visning. Man blir ju himla sugen på att göra en stenig liten bäck omgiven av ormbunkar. Så fint!

Ikväll regnar det fortfarande lite lätt då och då. Det luktar ljuvligt från det nyklippta gräset, och jag smyger ut mellan skurarna bara för att sniffa. En fin start på semestervecka nummer två. 

Slapp sommarsöndag

Sommarsöndag med 27 grader och strålande sol. En sådan där dag då luften dallrar och man inte orkar göra något annat än att sitta i skuggan och slappa. Jag har ockuperat makens sommarpresent från jobbet: En grön brassestol med tillhörande drinkhållare. Vilken bra present, tycker makens fru.

Jag har hittat en ny favoritplats under snöbollsbusken vid uteplatsen. Där är det skugga hela dagen, och jag kan både sitta och titta på växtligheten och spana lite i smyg upp mot gatan. Lite lagom avancerad läsning blev det också idag i form av "Lantliv sommarhem" och "Gård och torp: Sommartorpet". Mer än så klarar inte min värmesvullna semesterhjärna av. 

Min kompis G skickade bild på min hypertufakruka och meddelade att den är klar för avhämtning. Den blev faktiskt inte så dum. Klumpig och ojämn som attan, men läcker på något vis. Det kan nog bli fint med lite fetbladsväxter eller alpina växter i den. Jag får åka och hämta den någon dag i veckan. Då ska jag nog också passa på att besöka Kristinelunds Trädgård, som jag har hört så mycket trevligt om. 

Mellan varven har jag gjort mig små ärenden förbi glasverandan. Tröskeln är torr nu, så jag har tagit bort snöret och stängt till dörrarna. Målaren ska komma en vända till i veckan och fixa till den sista strykningen och montera ett litet dörrstopp på högersidan, så att inte dörren där slår upp hörnet på putsen. Sen är allt helt klart, hurra! Planen är att vi själva ska måla om golvet och pärlsponten invändigt, men det får bli senare. Nu vill jag flytta in! Fast lite städning får det nog bli innan vi ställer in möblerna igen. 

Imorgon blir det svalare. Då tänker jag mig nog lite gräsklippning på förmiddagen, för gräset har verkligen blivit grönt och rufsigt efter de senaste regnen. I övrigt har vi en mer eller mindre oplanerad vecka framför oss. DET kallar jag semester. 😊

Bemärkelsedag på Katrinetorp

Min kära svärmor firar en jämn och fin bemärkelsedag idag, så redan på förmiddagen styrde maken och jag kosan söderut mot Malmö. Med oss hade vi paket och en för morgonen nyplockad trädgårdsbukett bestående av luktärter, lavendel och några kvistar ölandstok. Verkligen en doftbomb som heter duga. Det kändes nästan som om vi hade med oss en Wunderbaum i bilen, hihi!

Svärmor har önskat att få dela upp firandet i etapper med olika delar av familjen vid olika tillfällen. På så sätt får hon kvalitetstid med oss alla, och dessutom kommer hon ut på roligheter mer än en gång. Av oss önskade hon sig en utflykt till Katrinetorp Landeri, som ligger i Malmös södra utkanter. Ni som hänger med på bloggen regelbundet minns kanske att jag och mina väninnor var här på snödroppsvandring med Gunnel Carlsson tidigt förra våren. Nu var det väldigt trevligt att återse platsen i full sommarskrud. Herrgården med tillhörande sidobyggnader är verkligen vacker. Gården ägs av Malmö Stad, och sedan millennieskiftet är den helt öppen för allmänheten. 

Före lunch vandrade vi runt i parkområdet och tittade på de vackra planteringarna. Här finns bland annat en stor samling olika rosor, som var väldigt trevliga att gå runt och sniffa på. Mycket började dock bli överblommat. Värmeböljan och torkan har ju gjort blomningstiden extremt kort på väldigt mycket; ett dilemma jag känner igen hemifrån vår egen trädgård. 

Överallt fanns vackra gjutjärnsurnor och stora terracottakrukor med blommor och stora trätunnor med lagerbladsträd och olivträd. Så fint att bara gå runt och titta. 

Coolast av allt var nog ändå den stora paradrabatten vid ingången, som i sommar består av olika sorters tagetes. Så himla läckert att en dissad blomma som tagetes får en sådan storslagen revansch. Det var som en maffig gulorange smörgåstårta! Och så genomtänkt med det gulputsade huset i bakgrunden. 

Vi åt god födelsedagslunch på Gourmetgården, som ligger i en av sidobyggnaderna. Efter det kikade vi in på den lilla antikaffären och presentbutiken. På den förstnämnda köpte jag två vackra gamla julgranskulor, för det hade jag ju nästan inga tidigare. I utställningslokalerna pågår just nu utställningen "Från funkis till rymdåldern - svensk heminredning 1930-1969", så den kikade vi också på. 

På eftermiddagen blev det kaffe och prinsesstårta hemma hos svärmor. Jag åt TRE bitar och kan lugnt säga att jag drabbades av akut paltkoma. Framåt sen eftermiddag var det dags att styra kosan hemåt igen. Då rullade jag nästan hem för egen maskin, hihi!

Och så trevligt det var att komma hem och mötas av vår nyrenoverade glasveranda. Jag är nästan lite nykär i vårt hus och satt i bilen på uppfarten och tindrade med ögonen en lång stund. Imorgon har jag inte för avsikt att lämna tomten. Då kan jag gå och tindra med ögonen hela dagen. 

Hej glasverandan!

Under dagen har fönster och dörrar åter kommit på plats på glasverandan. Hurra, vilken lycka! Hurra, vilken fröjd! Och jisses, så himla fint det blev. Och så otroligt välgjort det är. Det känns som om hela huset har fått en välförtjänt face lift. Det är nästan så att man kan tro att man har hamnat hemma i någon annans fina lilla hus. Vem är det som bor så här prydligt? Fast sen när bokstäverna kom på plats ovanför dörrarna, så kändes det genast mer som hemma igen. 

Den järnoxidröda färgen är lite annorlunda än den färgskala vi jobbat med tidigare. (Läs: solblekt blodpudding, haha!). Den är lite klarare röd än jag trodde när jag valde den, men den passar huset så väldigt bra. Det blev verkligen mer som ett gammalt skånskt gathus i stilen, och det är ju faktiskt precis vad det är. Dörrarna står lite på glänt i kvällssolen, eftersom tröskeln är nymålad. Den var mörkgrå tidigare, men nu känns det absolut mer logiskt att även den ska vara röd. Någon dag nu på semestern ska vi fräscha upp med lite ny röd färg runt de två andra fönstren på framsidan, för det ser onekligen väldigt solblekt och tråkigt ut där nu. ("Solblekt blodpudding", sa Bull.) 

Idag blev det bara bilder med mobiltelefonen, men det kommer alldeles säkert fler inlägg med vår "nya" fina glasveranda framöver. Så mysigt det ska bli att få sitta här inne och titta ut genom vackra spröjsade fönster som inte flagar. Det är nästan så jag hoppas på fler regniga sommarkvällar framöver.