Kärleksört, astilbe och snigelbesök

Nu får jag nästan be om ursäkt för mina oerhört enformiga blogginlägg, men jag är verkligen helt insnöad på att färdigställa mitt terrassrabattprojekt. Det där med att bida sin tid och låta besluten mogna fram är verkligen inte för mig. Jag vill se slutresultat omedelbart och bums. Helst igår. Jag får lite tunnelseende och blir rastlös om saker jag tycker är roliga står ofärdiga och bara väntar. Det där är både min styrka och min svaghet, men det leder ju iallafall till att saker faktiskt blir gjorda. Igår när jag gick och lade mig sa jag att jag skulle ta det lugnt idag, men ändå hängde jag på låset när Oppmanna plantskola öppnade imorse. Där sonderade jag utbudet (som alltid är toppen) och bestämde mig på plats för att låta lågväxande kärleksört och astilbe fylla ut tomrummet runt stenarna i den övre rabatten. Det blev hur fint som helst när det kom på plats, och i och med detta är det bara lite finlir kvar innan allt är klart. Tur det, för vi har fler semesterprojekt som väntar på sin tur. 

För övrigt hade vi besök av en mördarsnigel på golvet inne i smatten imorse. Maken höll på att trampa på den, när han skulle hämta frukostfilen i kylskåpet. Usch och fy... Så kan det gå när man lämnar ytterdörren öppen hela dagarna. 

Julis hittills varmaste dag

Idag har det varit varmt och klibbigt i "Glesbygd", så där som det ofta blir i väntan på ett rejält åskväder. Helt klart julis varmaste dag hittills, med över 25 grader på termometern. Regnet kom dock inte förrän runt halv fyratiden, så jag har varit ute i trädgården och grejat både före och efter lunch. På förmiddagen förbarmade jag mig över köksträdgården, där jag stadgade upp några stackars dahlior som låg raklånga i en pallkrage med hjälp av rejäla bambukäppar. Jag band också upp tomatplantorna i växthuset, vilket verkligen var på tiden, och sen klippte jag bort lite visset här och där. Luktärterna är ljuvliga just nu, och i år får den sällskap av jätteverbena. Jag älskar långa och rangliga blommor.  

Maken och jag åt lunch på Gästis, som ligger bara ett par hundra meter ner i backen. Maten där är alltid förträfflig. Kycklingsouvlaki, råstekt potatis, grekisk sallad, tzatziki och basilikacreme med parmesanost smakade mums i värmen. När vi kom hem plockade vi en ny laddning körsbär till efterrätt. Vilken lyx det är att kunna mumsa i sig precis hur många som helst. Fast det här är nog sista omgången nu. 

Sen tog jag på mig shorts och bikini i värmen och grejade vidare med mitt rabattprojekt. Nu har jag fått ner nästan alla växter jag hade köpt och sådant jag redan hade hemma. Två av rhododendronbuskarna har fått flytta hit från köksträdgården, och de blev nog glada över att komma i riktig jord och slippa stå i pallkrage. Tungvikten på den övriga planteringen ligger på funkior och ormbunkar, men jag har också pillat ner några sockblommor som jag räddade från den gamla rabatten, samt en och annan murgröna.

På bilden här nedanför ser man nivåskillnaden bättre. Den är fotograferad nerifrån och upp. Tänk att det går jord nästan hela vägen upp till kanten på träribborna på varje nivå. Det är nog en fallhöjd på 10-15 centimeter mellan de olika terrasserna. 

På den högra sidan i den översta rabatten har jag planterat alunrot av sorten 'Paris'. Den har så vackra brokiga blad, och färgen på blomstänglarna är underbar. En alldeles lagom färgklick, och trevligt med lite blomning på nivån närmast uteplatsen. För att få lite kontrast i grönskan stoppade jag även ner två rostiga snödroppar, som jag köpte på byns finaste lilla blomsteraffär under vintern. Nere i "grottan" står den murkna gamla bänken, som också borde få sig en makeover. Fast den är mossig och passar in fint i omgivningen. Bakom den står det en likaledes murken pilspaljé, som jag ska ta bort och ersätta med ett armeringsnät. 

Jag har lagt ut lite mossiga nedfallna grenar från päronträdet framför dammen för att skapa lite "oordning". Jag är medveten om att de kommer att murkna på sikt, men de får vara där tills vidare. I buskaget bakom bastustugan hittade vi några rejäla stenar, som också var mossiga. Dem har maken fått bära upp, och nu ligger de i mitten på den översta rabatten. Här ska jag plantera något marktäckande, som får växa mellan stenarna. Hasselört vore ju drömmen, fast det är nog lite för torrt. Det kanske får bli timjan istället. Jag ska suga på den karamellen lite grann. 

"Bra jobbat, Fröken Grön. Det här blir fint", säger den lilla trädgårdsälvan. Stubben hon står på är en av fyra stycken, som ligger lösa ovanpå jorden lite här och där. De är ett minne från tiden då jag drömde om att göra en stumpery garden. Nu passar de fint in i det naturliga temat. Kanske kan jag rentav faktiskt kalla den här delen för en stumpery garden nu?

Nu saknas det bara lite slutfinish här och där. Jag behöver också fundera på vilka växter jag ska fylla ut den översta rabatten med, och om jag ska plantera något särskilt som kantväxt där. Tills vidare har jag lagt ut en stenkant mot gräsmattan, som nästan inte är någon gräsmatta längre. Här behöver jag nog så lite gräsfrön till hösten, men det är inte lönt nu. 

Ikväll äter vi ost och kex och tittar på EM-fotbollen. Inte för att jag egentligen bryr mig om vem som vinner, med är ändå himla somrigt med mästerskap på TV. Och ost och kex är ju gott alla årstider på året. 

Ditt och datt

Sommarens första stockros har slagit ut i blom på framsidan av huset. Blommorna är rosa. Det är en härlig överraskning varje gång, för man kan aldrig säkert veta vilken färg det ska bli. Jag är så lycklig över att stockrosorna trivs och förökar sig genom självsådd. Det tog lång tid och många försök, men nu ploppar det upp nya plantor i parti och minut. Oftast låter jag dem hållas, men ibland gräver jag upp de som hamnar tokigt och stoppar ner dem någon annanstans runt huset. Bladen får tyvärr lätt rost, men jag försöker plocka av dem vartefter. 

Daggsalvia brukar vara en vattendelare i trädgårds-Sverige, men jag älskar den. Den vitsilvriga varianten har jag aldrig haft, men den blålila är återkommande i någon av mina krukor om sommaren. Jag har den som sommarblomma, men det ska visst egentligen gå att övervintra frostfritt. Orkar jag prova det? Nja...

Jag har lyssnat på en del sommarprat medan jag har jobbat i trädgården de två senaste veckorna. Mina favoriter hittills är Ellen Krauss och Sigge Eklund, men även Cecilia Uddén, Jenny Walldén och Hampus Nessvold har varit väldigt bra. Det är smidigt att lyssna på Sveriges Radio Play, för där kan man välja att lyssna med kortare musik. 

Rosenvialen på södersidan lever sitt eget liv. Jag glömmer alltid att ge den något att klättra på, så den letar sig ut ur rabatten på egen hand. Nu har den hittat en kompis i kantnepetan på andra sidan plattsättningen, och nog bildar de ett vackert par. Och se där, mellan plattorna kommer det visst en stockros. Så förvånad jag blir. 

"Har du inte grävt idag, Fröken Grön?" undrar ni säkert. Jodå, det har jag naturligtvis gjort. Men jag tänkte att jag kunde bespara er fler bilder på samma sak för sjuttielfte dagen i rad. Jag har iallafall slagit ner mer rabattkant och börjat plantera så smått. Nya bilder kommer helt säkert längre fram, men imorgon tror jag bestämt att det blir en vilodag. Det ska bli åska och regn, så det kan ju passa bra. 

Terrassering pågår

Idag kunde jag äntligen påbörja de roligare delarna av arbetet runt snäckdammen, nämligen själva landscapingen. Vi kom fram till att det bästa sättet att lösa de ganska rejäla nivåskillnaderna är genom att terrassera planteringen lite grann. När vi var i stan på förmiddagen passade vi på att köpa med oss två rullar av sådan där rabattkant i trä, som vi även har använt nere vid bastustugan. Det är ett lätt och smidigt sätt att göra avgränsningar, och varianten med 30 centimeters höjd går att slå ner riktigt långt och håller jordtyngd riktigt bra. Det syns kanske inte så bra på bilden här nedanför, men det är rejäl fallhöjd från päronträdet och ner mot buskaget framför bastuplanket. 

Med hjälp av tre säckar jord har jag fått en hyfsad jämn yta högst upp mot gräsmattan, och där har jag redan planterat två små benvedbuskar. Dem hade jag hemma sedan tidigare, och det blir fint med de variegerade bladen som kontrast mot det gröna som kommer att växa nedanför. Vad jag ska ha i övrigt har jag inte bestämt än, men det där är ju ett angenämt problem. Planteringen behöver se bra ut från två olika håll, för längst ner i den grusade rundeln står det en bänk. Där är det nästan som att sitta i en mysig liten grotta, och man har ett riktigt härligt siktdjup både upp mot huset och mot uteplatsen. Den nedre delen har jag inte gjort något med än, mer än att vi har ställt tillbaka Putte-statyn och fyllt dammen med vatten. Även här nere behövs det jordförbättring, innan jag sätter igång och planterar. 

Med facit i hand har vi kommit fram till att det bästa vore att terrassera en nivå till, "rakt igenom" snäckdammen. Det skulle underlätta att hålla jorden på plats och skapa bättre förutsättningar för plantor och buskar att trivas. Inhandling av fler rullar rabattkant står därför på morgondagens agenda. Tur att man har semester, för det här är ju så himla roligt att man inte vill pausa. 

Jordgubbar, loppis i Hökön och mer grävning

Jag passar på att äta mängder av jordgubbar så länge det finns i handeln. De är nästan godast att äta precis som de är, men ibland lyxar maken och jag till det och äter jordgubbar med lite lättvispad grädde till eftermiddagskaffet. Och varje morgon skivar jag bären som blir över och lägger på grekisk yoghurt och ringlar några strängar flytande honung ovanpå. Det smakar himmelskt. Vad ska jag ta mig till när jordgubbssäsongen är över? Frysta bär är ju inte alls samma sak. 

På förmiddagen idag körde vi till Hökön, som är en liten by (och inte alls en ö) strax före smålandsgränsen mellan Osby och Älmhult. Förr om åren brukade byaföreningen där ordna marknadsdag med stor loppis första söndagen i juli, men den traditionen verkar ha gått i graven, för när vi kom dit idag var det bara ett fåtal loppisbord och betydligt färre besökare. Det blev bara ett kort besök för vår del, men jag köpte jättefin keramik av en kvinnlig keramiker som sålde udda och sekunda keramik i ett av loppisstånden. 40 kronor styck för riktigt hantverk var ju himla prisvärt, får jag säga. 

På eftermiddagen fortsatte jag att rensa upp runt snäckdammen. Maken lyfte bort Putte (som den riktigt tunga badande damen heter), så att jag kunde tömma ut det skitiga vattnet och skura ur baljan. Jisses, så kargt och eländigt det ser ut här nu, hihi! Som en öken. Men redan imorgon börjar det roliga arbetet med att bygga upp den här rabatten igen. Jag har redan införskaffat ormbunkar och hostor som ska planteras, men först ska jag försöka terrassera lite grann för att råda bot på att det blir så torrt i den övre delen av slänten. Det behöver också jordförbättras rejält, för den upprensade jorden är som torr sand. 

Hela uteplatsen är belamrad av säckar fulla med kirskål, rötter och annat bös. Det får bli en tur till tippen igen någon dag. Slangen och alla redskap ligger kvar ute, redo för fortsättning imorgon. 

Först väntar dock ett tandläkarbesök tidigt på morgonen för att laga en gammal fyllning som börjar släppa. Inte precis den roligaste semesteraktiviteten jag kan tänka mig, men bra att det blir gjort. En handlingsrunda med maken till Kristianstad blir det nog också först. Om jag kan tugga, blir det kanske till och med lunch på någon trevlig restaurang. I värsta fall får jag väl äta soppa, hihi!

Loppis i Lönsboda och fortsatt grävning

Maken och jag bestämde redan igår kväll att vi skulle göra en liten loppisutflykt till Lönsboda idag, så det gjorde vi. Där är det nämligen tätt mellan loppisarna med hela fem fasta loppisbutiker i samma lilla by. Flera av dem brukar dessutom ha fina gamla saker och bra omsättning, så det är alltid kul att åka dit och titta. För oss är det inte speciellt långt dit, men nu var det ett tag sedan vi var där. 

Jag klämde både på gamla plåtburkar och allmogepallar, men kom till slut hem med en liten kista i den alldeles perfekta gröna färgen. "Hade du köpt den om den inte var grön?" frågade maken. "Nä," svarade jag. Självklart inte, hihi! Nu återstår bara att se var den ska få stå. Kanske under något av sidoborden i gröna rummet. Kanske i hallen. Eller i nödfall som förvaring i källaren eller på vinden. Jag har iallafall skurat av den med linoljesåpa och vatten, så nu är den ren och redo för användning. 

Eftermiddagen har jag ägnat åt fortsatt rabattomgrävning. Det är ett jäkla jobb rent ut sagt, men samtidigt enormt tillfredsställande. Jag kan hålla på i timmar, och gör det också. Nu är det bara en fjärdedel kvar, men det är å andra sidan den värsta fjärdedelen. Den som spar, hon har. 

Omtag runt snäckdammen

Idag har det både ösregnat och åskat, men mellan varven har det varit ganska långa uppehåll, och då har jag varit ute och grävt runt snäckdammen. Den är som bekant i stort behov av en rejäl makeover. Ja, till stor del blir det nog ett omtag på hela rabatten, som i grund och botten är närmare 15 år gammal. Det blir också annars omöjligt att få bort kirskålen, som har nästlat sig in genom åren och vävt sig in genom rötterna på perennerna i precis hela planteringen. Det är inte mycket som går att rädda, förutom några funkior och ormbunkar, som tycks ganska oberörda av kirskålen. Det tar sin lilla tid att gräva igenom allt, och det är nog närmare två tredjedelar kvar. "Oj, vilken röra!" säger den lilla trädgårdsälvan och tar sig för huvudet. Jag lugnar henne med att det kommer att bli bra sen. 

Det här är en skuggig plantering, eftersom den till största delen täcks av kronan på det gamla päronträdet. Jag tänker mig fler funkior och ormbunkar av olika slag, och så lite murgröna som marktäckare där det behövs. Kanske testar jag också att plantera in någon av de fem rhododendronbuskarna som för närvarande lever ett ganska trist liv i pallkragar. Det svåraste att hitta en lösning på är kanten upp mot gräsmattan, som både är skuggig och extremt torr. Vi får väl se vad det kan tänkas bli där. To be continued en annan dag.