Älgsafari

På jobbet ska min verksamhet slås ihop med en annan verksamhet i samma förvaltning, så våra respektive chefer hade planerat in en slags team buildning-aktivitet för oss på eftermiddagen idag. Vi visste inte vad vi skulle göra, men hade fått reda på att vi skulle vara klädda för att vara utomhus. Det visade sig att vi skulle på älgsafari i Markaryd. Jubel! Vi åkte runt i den 15 hektar stora inhägnade parken i ett litet gult turisttåg med världens härligaste guide, som berättade om älgarna i parken och lät oss mata dem med långa sälgkvistar. Det märktes att de var vana vid människor, för flera av dem kom fram till tåget för att låta sig matas och klappas. Att klappa en älg kändes verkligen speciellt. Några av dem var riktigt stora och ståtliga, men sötast av dem alla var utan tvekan årskalven Petronella. 

På ett ställe gick det en hord stöddiga bisonoxar, som också kom fram till tåget och ville bli matade. De var faktiskt lite läskiga, och guiden uppmanade oss alla att inte röra dem, för de var  uppenbarligen inte lika snälla som älgarna. Jag blev slickad på benet av en lila bisontunga genom gallret på sidan av tåget. Just den upplevelsen tror jag att jag hade kunnat klara mig utan, hihi! 

Att hålla djur i fångenskap kan man verkligen ha kluvna känslor inför. Upplevelsen var säkert inte lika trevlig för djuren som för oss, men att få komma dem så nära var verkligen speciellt. Det kändes nästan lite som att besöka Jurassic Park, om ni förstår hur jag menar. Hela anläggningen kändes också väldigt välskött, så jag vill tro att djuren trots allt har det bra här. Jag vill gärna åka hit fler gånger. Nästa gång ska jag ta med mig en riktig kamera. 

Murgröna och sten

Min absoluta quick fix när det kommer till trädgårdsdesign är utan tvekan murgröna och sten. Det kan man ha på alla ställen där inget annat funkar, för det funkar alltid. Iallafall i vår trädgård. Ett bra exempel är på "hyllkanten" bakom gårdspumpen, där marken stupar ganska rejält ner mot bastustugan. Runt stammarna på syrenerna växte det bara upp kirskål som var helt omöjlig att gräva bort, så sommaren 2019 planterade jag in murgröna där. I början fick jag hålla efter kirskålen lite grann, men murgrönan etablerade sig snabbt och efter ett tag hittade ogräset inte upp längre. 

Jag fyllde på med natursten i olika storlekar för att täcka markduken i den branta backen, och när gruset kom på plats så småningom så blev det en riktigt fin övergång. Bilden här nedanför är tagen nu i höst, och nu bildar murgrönan en tjock grön matta, precis så där som man vill att den ska göra. Murgröna är hur tålig som helst och står pall för rejält hård beskärning. Gör man det extra noga de första säsongerna, blir den jättetät och fin. Nu så här 6 år senare är rankorna fortfarande otroligt växtkraftiga, men jag klipper in dem 1-2 gånger per säsong så att de inte växer för långt ut över gruset. Man vill ju inte heller att stenkanten ska försvinna helt. I övrigt kräver den här lösningen inget arbete alls. Ypperligt för den som vill hålla det enkelt, alltså. 

Jag köper nästan alltid med mig ett flak murgröna hem, när jag hittar billiga plantor. Det finns alltid problemområden i trädgården där de behövs, och om inte annat kan man plantera dem i stora krukor och kärl så länge, för det är också jättefint. Jag har faktiskt ett flak som står på vänt i köksträdgården. 

Uppvaknande

Det är ju ändå kul att låta AI berätta saker för en. Som varför klätterrosen 'Awakening' heter just så. Jag får lära mig att den ursprungliga sorten förädlades i dåvarande Tjeckoslovakien 1935 under namnet 'Probuzení", vilket betyder uppvaknande på tjeckiska. Av någon anledning försvann rosen under flera decennier och var i princip bortglömd, men 1988 återupptäcktes den av den dåvarande presidenten för det brittiska rosensällskapet under en resa till Tjeckien. Han tog med sig odlingsmaterial hem till England, där rosen fick namnet 'Awakening', som är det engelska ordet för uppvaknande. Namnet kan alltså tolkas dubbelt: Dels är det en direkt översättning från tjeckiska, dels syftar det på att rosen vaknade till liv igen efter att ha varit förlorad i många år. Det lär vara en av få rosor där namnet i sig är en direkt berättelse som dess egen historia. Fint på något sätt.

Minns ni förresten filmen "Awakenings" från 1990? Den där Robin Williams spelar en neurolog som hittar ett sätt att återuppväcka patienter som varit katatoniska i decennier. Flera av patienterna får tillbaka sina personligheter, sin rörlighet och sina liv. Effekten av behandlingen är dock kortvarig, och frågan som filmen väcker är om det är ett mirakel eller en tragedi att få livet tillbaka bara för att riskera att förlora det igen. Jag vill minnas att jag tyckte den var fin. Man kanske borde se om den. 

Jul i teorin

Ursäkta. Förlåt, förlåt. Ni som är julallergiker så här i september får raskt scrolla förbi det här inlägget. Men i mitt flöde på sociala medier är julen redan kommen, och jag stannar upp och frossar girigt i mig alla vackra bilder från tjusiga varuhus som Fortnum&Mason, Liberty London och Harrods. Det är nästan så man blir sugen på en liten tur till London i höst, fast en tur till Älmhult fyra mil bort känns kanske mer realistisk. Även om försäljningen i butik inte har startat än, kan man redan shoppa IKEA:s julkollektion på nätet. Låt oss ta en titt på några av mina favoriter för året. 

I serien STRÅLA finns det en ny rolig LED-ljusstake i år. Den är som en korsning av allmoge och korallrev. Fin, tycker jag. Eller är den lite för krusidullig?

I serien VINTERFINT finns det en konstgjord lingonkrans med ett rött filthjärta, som jag skulle kunna tänka mig att ha på glasdörren på vitrinskåpet i matrummet. 

Pappersstjärnor är ju något av en förbrukningsvara, för de tenderar att bli lite fula och trasiga med tid. Kanske slår jag till på en grön STRÅLA pappersstjärna till bastustugan i år? Den finns i två olika storlekar: 70 cm och 90 cm. 

Eller kanske en STRÅLA pappersstjärna i vitt och rött, som även den finns i två olika storlekar. Varför inte båda? Jag kan ha den ena i vindsfönstret på södersidan, så att det lyser lite fint där i december. Förra året hade jag en vanlig slät vit stjärna där, men det vore trevlig med lite mönster och lite färg. 

Redan förra året tittade jag på de fina polkagrismuggarna från serien VINTERFINT, men trots att de bara kostade 39 kronor styck så köpte jag ingen. Jag tänkte att vi redan har så många muggar, och det har vi ju förvisso, men vad gör väl det. Sen ångrade jag att jag inte köpte några, så i år ska jag nog iallafall se till att maken och jag får varsitt exemplar att dricka kaffe ur under helgerna i december. Man kan ju ha dem som glöggmuggar också. 

Jag blev även utan duken VINTERFINT förra året, men det beror på att den var helt slutsåld när jag letade efter den. Den har måtten 145 x 320 centimeter och skulle passa jättefint att ha på matbordet i gröna rummet. 299 kronor är ju inget dumt pris för en hel duk, tänker jag. 

'

Ja, jag vet att det är galet med jul i september. I praktiken längtar jag absolut inte dit än, men det hindrar inte att jag älskar att drömma och planera redan nu i teorin. Julen i fantasin är på många sätt roligare än julen i verkligheten. Och i fantasin är ju allt dessutom helt gratis. Även resor till London. 

Bildkälla: IKEA (OBS! Ej sponsrat inlägg.)

Höstgarderob, cyklamen och inställda valdagsplaner

Dambutiken här hemma i byn hade så himla mycket trevligt i skyltfönstret, så idag gick jag in där för att kika lite närmare. Höstens bruna färgskala passar mig ypperligt, och jag kom därifrån med ett par byxor, två tröjor och nya höstskor. Några outfits of the day-bilder lär ni aldrig få se i den här bloggen, men jag kan ju iallafall visa min nya höstgarderob prydligt placerad på en stol, hihi! Innan jag hängde in kläderna i garderoben passade jag på att plocka undan lite sommarkläder, men inte alla. Det är ju trots allt en mellanperiod just nu, så man får ha lite av varje. 

Besök på två av byns loppisbutiker blev det också, men det fanns inget som föll mig i smaken där idag. Däremot hade de jättefina små cyklamen i rosa på mataffären, så jag slog till på en sådan istället. Jag har en vit sedan tidigare, men det hindrar ju inte att man har en till. Nu har jag en på köksbordet och en i röda rummet. Mycket trevligt.

Imorgon skulle jag egentligen ha jobbat som röstmottagare större delen av dagen, men det känns tyvärr inte så kompatibelt med mitt rådande diskbråck, så jag lämnade över uppdraget till en ersättare redan i förra veckan. Trist, för det brukar vara väldigt trevligt. Men jag kommer förhoppningsvis igen om fyra år.

En chanstagning som inte lyckades

I slutet av sommaren förra året planterade jag rosa solhattar och höstanemoner i rabatten vid rostornet. Jag tänkte redan då att det var en chanstagning med dåliga odds, för jag har inte lyckats övervintra varken det ena eller det andra med någon större framgång tidigare. Det gick alltså inte så bra den här gången heller. Kanske vintern var för sträng. Eller sommaren för torr. Eller så är det helt enkelt så att dessa sorter inte trivs i vår trädgård. Trist, för de är ju så fina. Men man får glädjas åt annat fint, helt enkelt. Hortensian går ju inte av för hackor den heller. 

Det känns smått ofattbart att det redan är fredag igen, men inte mig emot. Vi har redan festat till det med korv och pommes frites á la 70-talets fredagkvällar, och nu blir det soffhäng resten av kvällen. Gott så. Trevlig helg på er!

Besök av en pytteliten kotte

Jag fick ett extra trevligt mottagande när jag kom hem idag. En pytteliten igelkott stökade omkring på gräsmattan vid kökstrappan. Det måste ha varit en unge, för den var verkligen inte stor. Den var helt obrydd om att jag kom klampandes, och den var fortfarande kvar när jag hade varit inne och hämtat kameran. Det såg för roligt ut när den tog spjärn med sina små vingliga bakbenen och drog upp något ur gräsmattan som den sedan smaskade på. Kan det ha varit maskar, tro? 

År 2020 fördes igelkotten upp på rödlistan som "nära hotad", och sedan dess har den tyvärr flyttats upp till hotnivån "sårbar". WWF:s igelkottvecka är förvisso redan avslutad, men man kan gå in på hemsidan och rapportera observationer året runt, så det gjorde jag. Man kan även rapportera på Artportalen, som drivs av SLU. Vi blir lika glada varje gång vi får igelkottbesök i trädgården. Välkommen åter, lilla vän. 💚