Nu när det börjar bli lite ordning och reda i vårt lilla hus glömmer man lätt allt jobb vi genomgått, men när man tittar tillbaka på alla gamla bilder inser man att processen varit ganska rejäl.
Eftersom man i princip kunde köra fingrarna rakt genom putsen på husväggarna kom vi under våren 2008 fram till att huset behövde putsas om.
Vi hade turen att hitta en fantastisk murare från orten, och han tog på sig att göra jobbet under sommaren.
När vi i juli månad kom hem efter ett par dagars semester i Sörmland och Västmanland, såg huset ut så här:
Putsen var helt nedknackad, och dammet låg som ett snötäcke både inomhus och utomhus. Att köra in på uppfarten och se huset så här var onekligen lite läskigt, och vi undrade mer än en gång vad vi egentligen gett oss in på...Sen följde några långa varma dagar för vår murare och hans två kompanjoner. De lyckades naturligtvis tajma arbetet med sommarens hetaste vecka, - det var runt 28 grader varmt till sent om kvällarna! Killarna slet i 12-timmarspass, och om kvällarna fick vi själva vattna huset med slang för att murbruket inte skulle bränna för snabbt.
Huset fick ett helt nytt ytskikt, och det gick bokstavligt talat åt tonvis med murbruk för att få en någorlunda jämn yta. Det kändes häftigt att se hur det "nya" huset växte fram, och ett tag såg det nästan ut som om vi bodde i en lerhydda!
När murbruket börjat torka murades det helt nya speglar på verandan, och nya knutar på huset. - Det gick verkligen inte att ta miste på att vi hade hittat en yrkesskicklig hantverkare!
Allra sist spraymålades putsen på. - Vi ville inte ha ett kritvitt hus, och för att hitta rätt kulör åkte vi runt och tittade på andra hus i omgivningarna. Valet föll till slut på en bruten vit nyans, som visade sig vara helt rätt för huset!
Efter ett besök från en hantverkskunnig bekant insåg vi att det enda rätta var att behålla den gamla modellen på stuprör. Nya tillverkades och sattes upp av en lokal plåtslagare, och visserligen kostade de mer, men de är verkligen pricken över i när man ser huset idag.
När hantverkarna hade gjort sitt (vilket trots allt tog ett antal veckor) var det dags för oss att göra vårt. Vi skrapade hela verandan ren från flagnande gammal färg, både på väggar och fönster.
Att kitta fönster gav vi upp efter ett par taffliga försök, så där fick vi ta hjälp av en glasmästare. - Det var inte speciellt dyrt, och verkligen värt varenda krona!
Husgrunden målade vi i flera omgångar med en varmt grå silikatfärg. Vi valde att låta speglarna på verandan, som från början var rödmålade, förbli vita. Den gamla nummerskylten togs ner, rengjordes och bättrades på med ny svart färg, och dörren (som tidigare haft minst tre olika röda nyanser) fick färg i en mörkröd ton. Fönstren (som egentligen är den här sommarens projekt) "fuskmålade" vi för att de inte skulle dra ner helhetsintrycket alltför mycket.
Eftersom vi var tvungna att skrapa bort husnamnet för att kunna måla om verandan, målade min konstnärlige sambo en exakt kopia av bokstäverna på en vitmålad träskiva, som vi sedan skruvade upp. (Kanhända vi hittar en annan lösning framöver.)
Höstens sista helg med OK väder drog vi det sista penseldraget och kunde pusta ut. - Oj, vad vi är nöjda med resultatet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir så glad för att du vill lämna en kommentar!