Schysst häck!

Lika bedårande som vårt lilla hus är, lika gräsligt är staketet som löper längs vägen där tomtgränsen slutar. De gamla grindstolparna i sten är jättefina, men själva staketet är mer som ett stängsel i rostigt gammalt hönsnät. Och det är 40 meter långt...

Redan från början har vi haft idén att plantera en ligusterhäck längs staketet, men det har liksom inte stått överst på prioriteringslistan. Vi har dessutom misstänkt att 40 meter häck skulle komma att kosta en del.

Så såg vi i fredags att Hornbach sålde ligusterplantor i 10-pack för 179 kronor. Vi stannade och kollade läget på vägen upp till Glesbygd, och insåg att det var läge att handla innan alla plantor försvann. 4-5 plantor per meter, stod det på anvisningarna, så vi shoppade på oss 20 "paket".

Hur får man då in 40 meter blivande häck i en Renault Clio? Och en kantklippare, en ny vattenkanna och helgpackning?! - Vi har slutat tvivla på vår lilla bils förmåga att faktiskt rymma det mesta...

... för titta själva så bra det gick! Eftersom plantorna mest ser ut som pinnar (varje "klump" innehåller 10 plantor) var det inget problem att fälla ner ryggstödet till baksätet och trava dem omlott. Och vattenkannor utan vatten väger ju ingenting, så det var inget problem att lägga den överst i högen.

Här är alla 200 plantorna uppradade längs norrväggen på Solhäll! (Hmmm, om någon undrar så är målning av fönstren kvar på prioriteringslistan...) Man kan ju fundera hur det ska kunna bli en tjock, fin häck av de här "torra" pinnarna! Men tittar man närmre ser man faktiskt början till små knoppar som väntar på att få spricka upp.

Att vara två underlättade när vi planterade. - En som gick före och grävde små "luckor" i marken, och en som vattnade i hålen, petade ner plantorna och tryckte tillbaks jorden. (200 plantor gick det faktiskt inte åt, - vi lämnade tillbaka flera obrutna "klumpar" på Hornbach när vi åkte hem på söndag eftermiddag, och fick pengarna tillbaka utan problem. Det kallar vi trevlig öppet köp-policy, Hornbach!)

För tillfället ser det inte mycket ut för världen, men nu håller vi tummarna för att häcken tar sig! (Annars får vi väl ta oss i häcken, hehe!) Jag måste säga att vi verkar ha fin jord på Solhäll, men man vet ju aldrig... 

Så fort plantorna växt till sig lite ryker nog nätet, men grindstolparna får naturligtvis vara kvar. En ny grind står också på önskelistan. (Byns smed bodde i huset före oss, - undrar varför han inte tillverkade en snyggare grind?)