Fin förändring med tyg

Under sommaren har köksfönstren fått nya gardiner. Gult visade sig vara ett jättefint komplement till allt det gröna. Kapporna är färdigsydda på metervara, och hittades under en tur till Karlskrona Möbelaffär tidigare i sommar.

Köpet av kökssoffan var egentligen bara en ursäkt för att få inhandla lite nya kuddar, hehe!

Den stora gröna kommer från en REA-låda på MIO-möbler i Kristianstad, och den vita med gröna blommor kommer från en annan REA-låda på ILVA i Malmö.

Den hemska 80-talsklädseln på soffdynan har ersatts av fint grönrandigt tyg från Åhléns. (I ärlighetens namn så är den sista sömmen fortfarande bara ihopnålad, men säg inte det till någon!)

Nytt användningsområde

På laduväggens långsida sitter en rostig liten fågelstuga, som egentligen bara fått sitta kvar för att bultarna som fäster det i väggen är så rostiga så att vi inte kunnat ta ner det.

En dag härförleden tröttnade jag på att se dess sorgliga skepnad. Med lite överblivna färgskvättar från diverse andra projekt, tog det bara fem minuter att piffa till det, och efter en tur till plantskolan blev det så här fint:

Småfåglarna har ändå aldrig gillat det, så förvandlingen till "blomsterhylla" är inget man behöver ha dåligt samvete för.

Pallar vi fler pallar?

Jag har inte bara en förkärlek för burkar, jag gillar PALLAR också! Hittar jag en på loppis klämmer jag alltid lite extra på den, och hittills har tre stycken fått följa med mig hem.

Det senaste bidraget i kollektionen är den här skavda lilla sötnosen:

Den kostade 40 kronor på en gårdsloppis nära Glimåkra, och i väntan på det perfekta användningsområdet gömmer den sig bakom köksdörren på Solhäll.

Frågan är hur många pallar man kan ha i ett hus, det har iallafall min käre sambo börjat undra. Tills jag själv kommer fram till ett bra svar, kör jag på den här devisen: "Keep 'em coming"!

Nog var det ett fynd allt!

Ni minns väl den charmige lille killen som fick följa med oss hem efter en loppis i Knislinge?

För ett par dagar sedan var vi på utflykt till Småland, och då hittade vi en betydligt fulare "bror" till honom i en antikaffär. "Brorsans" ståplatta var i och för sig i bättre skick, och han hade en större bricka i händerna, men färgsättningen var både sämre och klumpigare utförd.

Vår loppiskille kostade 150 kronor, - hans "antikbrorsa" kostade 950 kronor!

Ja, ja... Så kunde man sova gott den natten!

Solens baksida...

Baksidan av Solhäll är inte lika tjusig som glasverandan på framsidan, men här finns en liten baktrappa och en verandalik utbyggnad, som går under namnet "smatten". Den har förmodligen tillkommit långt senare än resten av huset, och är egentligen allt annat än "välskräddad", om man uttrycker sig så.

Vi använder mest den här delen av huset som förråd, och kylskåpet är förpassat ut hit för att spara plats i köket. (Eller för att det helt enkelt inte finns någon naturlig plats för ett kylskåp i köket...)

Det har ju på något sätt känts som högre prioritet att fixa till framsidan av kåken, så "smatten" har fått stå och flagna bäst den vill under ganska lång tid.

Ett steg i riktning mot en "makeover" togs redan förra sommaren, då vi putsade om huset. När putsen revs på baksidan, visade det sig att det en gång i tiden även hade funnits ett större fönster på den vägg som nu är huvudgavel för våra sängar. (Det lilla fönstret till höger om dörren leder in till badrummet.)

Efter att putsningen var klar, målade vi både dörren och badrumsfönstret i samma röda färg som dörrar och fönster på framsidan av huset.

Vi målade även yttersidan av trappan, där vi använde samma varmgrå silikatfärg som på den övriga husgrunden. Ledstången fick en omgång svart färg, som passade fint ihop med de nya stuprännorna. ("Dörrskrapan" är av gummi, och är inköpt under hösten 2008, på en av Hemtex otaliga reor.)

Vi hittade en dörrknackare i form av ett lejonhuvud på Optimera i Kristianstad, och även om den är lite i blankaste laget, så pryder den nu bakdörren, iallafall tills vidare.

Själva trädelen av utbyggnaden lät vi vara som den var, men så för ett par veckor sedan kändes det som om det var dags att ta tag även i den delen av huset.

Underarbetet var trots allt ganska enkelt; vi bestämde oss iallafall för att inte krångla till det så mycket. Den färg som flagnade och satt lös skrapades bort, och när det var gjort åkte pensel och färg fram nästan direkt. Vanlig vit villafärg, precis som på verandan på framsidan, och vips så var allt färdigt på en och en halv dags jobb! (Och då ingår det lååååång torktid mellan omgång ett och två i den tiden!)

Som man ser ganska tydligt på den här bilden är träpanelen av någon anledning ojämn i nederkant. Vi funderade på att försöka kapa av den delen som går ner lite längre, men upptäckte håligheter i grunden undertill, så vi lät det vara. Har man ett skevt hus så har man!

Det roliga började sedan när vi fick gräva ur vår första riktiga "rabatt", lägga ny jord och plantera lavendel och kaprifol. Förhoppningsvis kommer kaprifolen gilla att klättra i spaljéerna som vi satt upp på båda sidorna om fönstret. Det vore så klart trevligt med lite gröna väggar i allt det vita!

Burkar, burkar överallt!

Till mig kan man sälja nästan vad som helst, bara det kommer i en snygg förpackning!

Nu när jag har förmånen att få bo delar av min tid i ett gammalt hus, så är det gamla förpackningar som gäller, och det behöver inte ens vara något i dem för att jag ska vilja ha dem. Jag har med andra ord fått dille på gamla fina plåtburkar, och kommer ständigt hem med nya som jag (utan större framgång) försöker smyga in på lämpliga ställen i köket.

Mitt senaste fynd är den här fina kaffeburken, som hittade hem till mig via antik- och samlarmarknaden i Degerberga förra helgen:

Naturligtvis är det trevligt med färger som passar in i köket, och det gör ju grönt och gult!

De här burkarna är köpta vid två olika tillfällen, men passar ändå fint tillsammans på hyllan. Den vänstra hittade jag på Broby IF:s loppis för en ganska enkel slant, medan de två till höger kommer från Annikas Antik i Hurva, och kostade aningen mer. (Och JA, jag använder dem faktiskt till förvaring av det de är avsedda för!)

De här små färgglada raringarna står mest på hyllan och är söta:

Jag har haft dem ganska länge, och minns inte riktigt varifrån de kommer. - Nån loppislada ute i Skånebygden, skulle jag tro.

Hittar jag gröna burkar köper jag dem naturligtvis direkt, som den här fina teburken, som jag hittade på en välgörenhetsloppis i Karlskrona:

Jag tycker också väldigt mycket om saker som har bokstäver och hela ord målat/tryckt på sig. (Inte för intet som man är svensklärare, kanske...)

Sockerburken kommer ifrån en härlig liten affär i Ör (Småland), som tyvärr är nerlagd nu. Gräddkannan har jag fyndat för halva priset på Bolagret i Malmö.

Hur många burkar kan man ha i ett kök egentligen? - Ja, se den frågan tror jag får vara obesvarad ett tag till!

I vår herres hage

Djur är ju trevliga små krabater (oftast...), och på Solhäll har vi haft påhälsning av diverse arter under sommaren.

Under hela vårvintern och fram till nu har vi haft en "snyltgäst" i huset, i form av en liten brun mus. Han/hon har trivts som fisken i vattnet under vår köksvask. Vi har sett den ett par gånger under våren, men varken jag eller sambon har kunnat förstå vart den tar vägen därinne.

Framförallt under natten har vi kunnat höra hur musen stökat runt inne i soppåsen (som alltid varit sönderbiten i ett av hörnen morgonen efter) i jakt på en munsbit, och mången gång har jag förbannat den lille rackaren för att den skitar ner, både kroppsligen och med soporna. Musfälla har dock varit "out of the question", - vi har istället lurat på hur vi ska kunna fånga den lille gynnaren.

Så råkade jag av en händelse ställa en plastskål under vasken, och plötsligt en förmiddag hörde vi hur det krafsade därinne. När vi öppnade dörren såg vi den lilla musen halka omkring nere i skålen, - väggarna var så hala så den kom inte upp. Det var bara att bära ut hela skålen och tömma ut mus-stackaren ute på komposthögen. Så nöjda vi var med att ha "vräkt" vår inkräktare! Ända tills tre dagar senare, då det var hål på soppåsen i vaskskåpet igen...

Den morgonen jag vaknade och upptäckte att jag hade en fästing inne i naveln var väl inte heller någon höjdare... Tur att de kliar, annars hade jag väl aldrig hittat den.

Igår kväll kom det trevligare besök, - en liten igelkott hälsade på precis framme vid kökstrappan.

Den lille stackaren blev helt förskräckt när den fick syn på oss, och rullade ihop sig i en taggig liten boll fortare än blixten. Mindre rädd blev den väl inte när jag hämtade kameran och blixtrade rätt i ögonen på den. När vi så småningom gick in i huset och släckte utebelysningen, så pinnade den iväg in bland buskarna igen. Jag hoppas att den vågar titta förbi fler gånger!

Vi hade nattgäster från Sörmland häromdagen, och de hade med sig sin bedårande taxpojke Guzzi.

Tänk, vad taxar är coola hundar ändå! - Jag har gått och gnolat på barndomens visa Lilla taxen Taxameter i flera dagar.

Myrorna i "Glesbygd" verkar helt plötsligt tycka att stenplattorna framför vår glasveranda är ett toppenställe att bo på. Det kryllar av dem i springorna, och det är väl bara en tidsfråga innan de flyttar in i huset. Myror är inte lika söta som små bruna möss, så här kommer vi inte visa någon pardon: Myrgift står högst på shoppinglistan.

Summa summarum så måste jag säga att det ändå är trevligt med djur. Nu går jag mest och hoppas på att svärmor ska göra slag i saken och köpa ett marsvin, som hon har pratat om så länge!

Samma blomma?

Strax efter midsommar hade jag två kollegor på besök på Solhäll och fick då en superståtlig hortensia i en korg. Fotograferad samma dag såg blomman ut så här:

Efter att ha stått ute (fortfarande i samma korg) i snart en månad har färgen ändrats dramatiskt och blivit mycket fylligare:

Naturen är väl ändå rätt häftig?!

Det blommar!

Jag har aldrig tidigare bott i hus med egen tomt, på sin höjd bara en liten täppa eller med balkong. - En riktig storstadsflicka, med andra ord. Om någon för ett och ett halvt år sedan hade sagt till mig att jag skulle gå och bli trädgårdsintresserad "på gamla dar" hade jag nog mest skrattat och ryckt på axlarna. Men tänk, nu är det precis så!

Förra sommaren ägnade vi mest åt husputs, så att plantera saker mitt i värsta byggdammet kändes ganska lönlöst. Desto roligare är det den här sommaren, när vi har kunnat börja tänka så smått på trädgården och vad vi vill ha där.

Fjärilsbuskarna vi planterade på försommaren har verkligen spridit glädje med sina härliga färger! Den ena heter Empire Blue och såg ut så här när den blommade som bäst:

Kompisen heter Royal Red och blev knalligt ceriserosa:

Och visst har de lockat fjärilar till vår trädgård, både citronfjärilar och påfågelöga!

Förra sommaren fick jag några digitalisplantor av en tjej som då bodde granne med mina föräldrar ute i Blekinges skärgård. Jag stoppade ner dem i ett hörn av tomten, och i sommar har de visat sig från sin allra tjusigaste sida:

Jag tycker att de passar in väldigt bra i en "gammal" trädgård (vilket vi gärna vill försöka skapa), och kan absolut tänka mig att plantera några fler till nästa sommar!

Vi har ett dött gammalt äppelträd, som står på baksidan av huset. Om det är avkapat av höststormarna eller av människohand vet jag inte, men jag tänkte att det skulle passa bra som klätterstöd för en ros.

Vi har planterat en hybrid av New Dawn här, som heter Awakening, och på bara ett par veckor har den satt fart och växt till sig riktigt rejält. Blommorna är fantastiska!

Vid foten av den gamla äppelstammen bildas ett "hål", där vi har stoppat ner en salvia i lite jord. Färgkombinationen lila salvia mot den puderrosa rosen är verkligen ljuvlig!

Att "vara med trädgård" är en angenäm upplevelse, och eftersom allt vi planterat hittills växer så snällt, så får man lite mersmak! Men en sak i taget, - det lönar sig nog att verkligen tänka efter hur man vill att det ska vara först, så att man inte "tappar huvudet" helt! (Och plånboken...)

Jag har hittat den!

Plötsligt bara stod den där, - den ultimata kökssoffan! Lagom gammal, 150 centimeter lång och GRÖN!!! Kan det vara bättre?

Den fanns bland en massa andra gamla möbler på Förmedlingscentralen i Tyringe, - ett helt osannolikt ställe, som är någon slags hybrid av antikaffär och lågprisvaruhus. 

För 375 kronor blev den min, och naturligtvis fick vi också in den i vår lilla Clio, som numera går under namnet "Pick-upen".

Dynan var klädd i en gräslig tyghistoria från 80-talet, men har fått nytt grön/vitrandigt tyg från Åhléns. (Hur jag trakterar en symaskin är en helt annan historia...)

Axplock från sommarens loppisar

En av de bästa sakerna med sommar är alla loppisar som ploppar upp överallt. Vi har redan hunnit med flera stycken, både engångsloppisar på idrottsplatser och besök på mer fasta loppisar. "Turnén" har fört oss runt i Skåne, med besök i bl.a. Tollarp, Knislinge och Tyringe.

På en stor utomhusloppis, anordnad av en idrottsförening, gjorde sambon följande fantastiska fynd:

Vilken himla piffig hattask! Och trevlig för att den är gammal, och för att klistermärkena faktiskt verkar vara på riktigt! Man kan ju lätt drömma sig bort och undra vad det är för tjusig hatt som har rest till så många häftiga ställen, och på vem den kan ha suttit...

På samma loppis hittade jag de här glassiga engelska tallrikarna från 50-talet:

I en loppisaffär i Karlskrona hittade jag ytterligare 6 tallrikar ur samma serie, bara häromdagen. De är något mindre i storleken, men går i samma färgskala. - Trevliga att servera efterrätt på, eller en stor portion glass i värmen.

Vintageskålar från Kelloggs, fast i nyproduktion, såg jag i en inredningsaffär härom året. Nu när jag hittade dem på loppis för 5 kronor styck kändes det som en kul grej att köpa dem. Frukostflingorna smakar faktiskt aningen godare i dem!

Den här fina gjutjärnstuppen får stoltsera i köksfönstret på Solhäll:

Det härligaste fyndet av alla är den här lille grabben, som fick följa med oss hem från en loppis på idrottsplatsen i Knislinge:

Han kanske egentligen inte är så politiskt korrekt, om man betänker att han förmodligen är tillverkad på 40-talet, men nu på 2000-talet hoppas och tror jag att humor och glädje är andan han utstrålar. - Jag blir iallafall glad av honom, och tycker att han är helt bedårande!

Skafferi i harmoni

Vi har ett underbart stort skafferi på Solhäll. Det är inte ett sådant man kan gå in i, men det är ändå stort som en garderob och slukar allehanda ätbara torrprodukter man kan tänka sig att behöva i ett kök. (Och lite annat skräp...)

Problemet har tidigare varit hyllplanen i skafferiet, - de har varit alldeles för tunna och liksom buktat ner på mitten av alla tunga konserver som säkert staplats där genom årens lopp.

Redan förra sommaren hittade jag söta små kantband på ett 50-talsfik i Ör i Småland. Sedan dess har planen varit att fixa nya hyllplan till skafferiet, men i mängden av andra (mer akuta) projekt har det helt enkelt inte blivit av. - Förrän nu! Och se så fint det blev:

Hyllplanen sågades till av vår lokala brädgård i Glesbygd, och för fem måttbeställda hyllor gick räkningen på ynka 350 kronor!

Nu är det helt plötsligt lite kul att hålla fint i skafferiet. Jag har nästan blivit som Julia Roberts läskiga make i "Sova med fienden", som alltid var noga med raka linjer och att vända alla etiketter utåt! (Vi får väl se hur länge det varar...)

Eftersom jag är en "sucker for nice package" är det extra kul att shoppa runt efter fina burkar och korgar att ha grejer i. - Varför ha kaffet i ett papperspaket när man kan hälla över det i en fin änglaburk?! (Från den söta lilla affären Tusen Ting i Broby.)

Pastalådan på bilden ovan har jag "pimpat" på egen hand. Jag köpte en vanlig trälåda på EKO-hallen (finns bl.a. utanför Fjälkinge och i Malmö) och målade den med lite överbliven färg från glasverandan. Sedan använde jag bokstavstenciler som jag hade i min scrapbooking-låda, och "duttade" med vit färg. Det blev väl rätt bra?

På landet får man lov att ha EXTRA ALLT när det gäller pluttinuttig heminredning, så därför får den här romantiska madonnabilden pryda handtaget på utsidan. (Också inhandlat på Tusen Ting i Broby.)

Iallafall ända tills någon går fel för att de tror att dasset ligger där, säger sambon...