I vår herres hage

Djur är ju trevliga små krabater (oftast...), och på Solhäll har vi haft påhälsning av diverse arter under sommaren.

Under hela vårvintern och fram till nu har vi haft en "snyltgäst" i huset, i form av en liten brun mus. Han/hon har trivts som fisken i vattnet under vår köksvask. Vi har sett den ett par gånger under våren, men varken jag eller sambon har kunnat förstå vart den tar vägen därinne.

Framförallt under natten har vi kunnat höra hur musen stökat runt inne i soppåsen (som alltid varit sönderbiten i ett av hörnen morgonen efter) i jakt på en munsbit, och mången gång har jag förbannat den lille rackaren för att den skitar ner, både kroppsligen och med soporna. Musfälla har dock varit "out of the question", - vi har istället lurat på hur vi ska kunna fånga den lille gynnaren.

Så råkade jag av en händelse ställa en plastskål under vasken, och plötsligt en förmiddag hörde vi hur det krafsade därinne. När vi öppnade dörren såg vi den lilla musen halka omkring nere i skålen, - väggarna var så hala så den kom inte upp. Det var bara att bära ut hela skålen och tömma ut mus-stackaren ute på komposthögen. Så nöjda vi var med att ha "vräkt" vår inkräktare! Ända tills tre dagar senare, då det var hål på soppåsen i vaskskåpet igen...

Den morgonen jag vaknade och upptäckte att jag hade en fästing inne i naveln var väl inte heller någon höjdare... Tur att de kliar, annars hade jag väl aldrig hittat den.

Igår kväll kom det trevligare besök, - en liten igelkott hälsade på precis framme vid kökstrappan.

Den lille stackaren blev helt förskräckt när den fick syn på oss, och rullade ihop sig i en taggig liten boll fortare än blixten. Mindre rädd blev den väl inte när jag hämtade kameran och blixtrade rätt i ögonen på den. När vi så småningom gick in i huset och släckte utebelysningen, så pinnade den iväg in bland buskarna igen. Jag hoppas att den vågar titta förbi fler gånger!

Vi hade nattgäster från Sörmland häromdagen, och de hade med sig sin bedårande taxpojke Guzzi.

Tänk, vad taxar är coola hundar ändå! - Jag har gått och gnolat på barndomens visa Lilla taxen Taxameter i flera dagar.

Myrorna i "Glesbygd" verkar helt plötsligt tycka att stenplattorna framför vår glasveranda är ett toppenställe att bo på. Det kryllar av dem i springorna, och det är väl bara en tidsfråga innan de flyttar in i huset. Myror är inte lika söta som små bruna möss, så här kommer vi inte visa någon pardon: Myrgift står högst på shoppinglistan.

Summa summarum så måste jag säga att det ändå är trevligt med djur. Nu går jag mest och hoppas på att svärmor ska göra slag i saken och köpa ett marsvin, som hon har pratat om så länge!