Äppel päppel...

På baksidan av Solhäll växer ett krokigt gammalt äppelträd. En gång i tiden hade det en kamrat, men av det trädet återstår bara en bit av stammen. (Som numera är ett utmärkt klätterstöd för en Awakening-ros, som jag bloggat om tidigare.)

Det kvarvarande trädet ser ut som om det ska trilla omkull vilken dag som helst. Grenarna växer bara ut åt ena sidan, och kronan ser på något sätt ut som ett halverat paraply.

VÄLDIGT charmigt är det iallafall, och i höststormarna som väntar kommer vi hålla tummarna för att trädet står pall ett tag till.

Rikligt med frukt bär det också, och har gjort så de två sensomrar vi har haft huset i vår ägo. Vad det är för sort vet jag inte riktigt. - Jag är helt rudis på äppelsorter, och delar som mest in dem i röda och gröna. (Någon kunnig själ får gärna förbarma sig över mitt icke-vetande...)

Nu är vi inte så duktiga (än) på att safta och sylta, men en och annan äppelpaj blir det nog framöver. Jag har världens bästa och enklaste pajrecept, som funkar på ALLA sorters bär och frukter som man kan tänkas vilja ha i en paj. Receptet kräver i stort sett ingen planering alls, och funkar därför alldeles utmärkt att "sno ihop" om man får oväntat besök.

Skiva frukt eller bär och lägg så att det täcker botten på en pajform. Mixa sedan följande ingredienser till en "gegga" och smula över hela härligheten:

• 125 gram smält smör
• 1,5 dl mjöl
• 1,5 dl socker
• 1,5 dl havregryn

Efter ca 20 minuter i en 200-gradig ugn är det klart, och är lika njutbart med vaniljsås som med glass.

Rena hälsokosten, mums filibabba!

Fredagsöverraskning!

När vi svängde upp mot Solhäll i fredags eftermiddag fick vi en härlig överraskning: Gavlar, vindsfönster och vindskivor var redan målade och klara! Och jisses, vad fräscht det blev!

"Vi tyckte det vore trevligt för er om det var klart till Bodagarna nästa helg," var målarens kommentar när jag ringde och jublade.

Med nymålade gavlar insåg vi att fönstren behövde få en snabb makeover. Vi handlade matchande trä- och metallfärg, och målade på de röda partierna runt fönstren och på fönsterbleck. Det kom några småskurar emellanåt, men på det stora hela tog jobbet inte så värst lång tid under lördagseftermiddagen. Och då målades det ändå extra saaaakta, för att det inte skulle droppa röd färg ner på den vita putsen...

Jag kan bli så där jublande lycklig, när förändringar blir så bra att de till och med överträffar mina redan skyhöga förväntningar. I helgen hade jag definitivt ett sådant ögonblick! Iallafall ända tills jag insåg att jag glömt kamerabatteriet hemma i lägenheten i Storstad, och att det inte skulle bli några foton att njuta av under veckan som kommer.

Hrmm, ja ja... Bildbeviset får vänta till nästa söndag!

Trädgårdsgallring

I lördags gick vi så äntligen loss på vår ena snöbollsbuske, som växt iväg och blivit mer som ett träd med långa, rangliga grenar.

Vid flera tillfällen har grenarna tyngts ner till marken, av regn och blåst. Pinnarna har inte haft växtlighet förrän alldeles längst upp, så busken har sett allmänt taskig ut alldeles för länge. Att den inte är klippt för länge sen, beror enbart på att jag är en sådan mespropp, som inte vågar lita på sambon när han säger att det bara är bra för en trädgård med lite hård gallring.

Tur att jag blev modig och gav efter! - Efter klippning förvandlades vårt "spretmonster" helt plötsligt till en tät och fin buske igen. Nu får vi gå loss på fler ställen!

Gavlar

I tidigare inlägg har jag skrutit om vår nyputsade husfasad och nymålade glasveranda, men jag får väl också erkänna att gavelspetsar och fönster fortfarande är sorgligt eftersatta på Solhäll.

Tre av projekten på sommarens "To-do-list" var att slipa/måla/kitta om fönstren, fixa till fönsterfodren, samt måla om eternitskivorna upptill på huset. Dessvärre är inte en enda grej åtgärdad... (Men vi har haft en härligt slapp sommar!)

Vi (= herr och fru Klumpig) fick lite kalla fötter när vi insåg att ommålning av gavlarna på egen hand skulle innebära oss två balanserandes på stege med rödfärgshinkar. Risken att vi skulle råka skvätta rödfärg ner på den fina vita putsen kändes plötsligt ganska överhängande, om man säger så... Visst kan man täcka fasaden med plast, men det är ju ett projekt till i sig. Och visst är det så att vi är lite bekväma av oss också...

Räddningen för våra gavlar ser ut att bli Färgmacken i Glesbygd, som innehas av den lokale målarmästaren & son. Med ROT-avdraget i åtanke känns det som om det är värt pengarna att leja ut arbetet och slippa klydda med det själv.

Målaren föreslog själv att även gavelfönstren skall fixas till utvändigt, när de ändå är igång. Det låter som en bra idé, för gavlarna skulle förmodligen fortfarande se ganska skruttiga ut, om fönstren skulle förbli i samma skick de befinner sig i idag.

Nu återstår att se när jobbet blir gjort, - hantverkare verkar vara ett ganska upptaget släkte, kristider till trots. Vi håller tummarna för att det blir av innan höststormarna sätter in.

Selma

Det måste väl iallafall vara rejält med vuxenpoäng om man helt plötsligt tycker det är lite kul med pelargoner?!

Tidigare i sommar inhandlade jag två stycken Mårbackapelargoner till det facila priset av 29 kronor plantan. (Billigare än så kan det nog inte bli, har jag förstått nu i efterhand.)

Jag gillar den ljusrosa färgen, och pelargoner lär ju vara ovanligt snälla att ha i kruka utomhus.

Jag köpte en billig trätunna på Rusta och planterade båda plantorna i. Till att börja med såg det lite fjuttigt ut, men oj vad den frodas och blommar nu! Det känns som om det kommer nya knoppar hela tiden.

Det måste ju enbart bero på att Fröken Grön har gröna fingrar, eller hur?

Mirabeller

Nere i den delen av vår trädgård som (av uppenbara skäl) går under namnet "Djungeln" hittar vi ständigt nya träd och plantor som vi inte ens visste att vi hade.

Nu i helgen överraskades vi av ett buskigt litet träd som vi inte direkt lagt märke till tidigare. Nu är det helt plötsligt översållat med röda körsbärsliknande frukter!

Efter att ha vadat genom nässlor och snår för att nå fram till härligheten, behövdes det bara en liten tugga för att inse att det var frågan om något slags litet plommon.

Tur att man har Internet och kunniga kollegor att rådfråga! Vi har klurat ut att sorten heter mirabell, eller körsbärsplommon på ren svenska. De smakar bra, men mest av allt är de vansinnigt vackra att titta på, där de växer i mängd på grenarna.

Om någon har något tips på om man kan använda dem till något speciellt, så mottages det tacksamt!

Välkommen på punsch!

Att ha en nyrenoverad punschveranda förpliktigar. I lördags var sambon och jag och inhandlade en flaska Flaggpunsch, som nu ligger på kylning i väntan på rätt tillfälle.

Till min stora glädje berättigade punsch-planerna även ett litet inköp på Erikshjälpen i Glesbygd, - en fullkomligt delikat och näpen karaff med sex tillhörande glas:

Och ja, jag erkänner utan omsvep... - Hade grejerna inte varit gröna hade de nog inte fått följa med hem, hehe!

Päronrost

Det läckraste inslaget på hela vår tomt är ett lutande päronträd, som står på södra sidan av huset. Det är stort och lite trollskt, där det tronar med mossbeklädda, otuktade grenar.

Två sensomrar i rad har vi fått enorma päronskördar! Frukterna är små och krispiga och smakar riktigt gott! Nackdelen är alla mogna päron som ramlar i backen, blir liggande och ruttnar. Jag tycker att fåglarna samarbetar dåligt där...

Det som är annorlunda i år är att bladen fått orangefärgade fläckar på sig. Jag har läst mig till att trädet är drabbat av något som kallas päronfrost.

Päronfrost är visst en svampsjukdom, som mestadels smittar via drabbade enar. Först tänkte jag att vi inte hade några enar på tomten, men sedan slog det mig att jag faktiskt grävde ner de två enbuskar vi hade som prydnad utanför ytterdörren i julas. De tog sig aldrig, men har stått kvar på tomten tills alldeles nyligen.

Tack och lov är päronfrost en ettårig sjukdom, - om trädet inte blir smittat på nytt nästa år, så slipper vi de prickiga bladen. Det ska visst inte heller vara farligt att äta av frukten, så länge den ser OK ut.

Nu återstår att Googla fram ett bra recept på inlagda päron!

BFF*

Förra söndagen levererade mina föräldrar en massa fiffiga trädgårdsredskap de inhandlat till oss på utförsäljning på Coop Bygg i Karlskrona. Allt såldes för halva priset!

Vår nya bästis är den här sportiga gula kompostkvarnen. Den var ett rent helvete att montera ihop (varför stämmer aldrig ritningar och förborrade hål på sådana här grejer?), men när den väl var ihopsatt visade den sig vara ett riktigt litet mirakel!

Den här helgen har den fått jobba både lördag och söndag. Den tuggar i sig kvistar som ingenting, och spottar ut dem finmalda och klara för kompostering. För oss som samlat på oss högvis med gamla grenar under över ett års tid är den en riktig liten frälsare!

*Best Friends Forever!

Vägvisare i nöden

På Åhléns hittar man roliga små emaljskyltar för 25 kronor, bland annat den här fina badrumsskylten:

(Kan ju vara bra att märka ut viktiga ställen så att det inte händer olyckor i klädkammaren!)

När olyckan är framme...

... kan man ju iallafall trösta sig med att man har ett fint plåtskrin för förvaring av plåster och diverse meidkamenter!

Vår lilla medicinlåda är dessutom full med skojsiga plåster med Star Wars och Batman-motiv! Vem har sagt att vuxna inte också kan få ha lite roligt som kompensation för svidiga småsår!?

(Plåtskrinet är inhandlat tidigare i år på Nivaldos i Eslöv.)

Tick tack, tick tack

Jag har ett kluvet förhållande till klockor. Mitt armbandsur tar jag av mig så fort jag kan när jag kommer hem och är ledig, och väckarklocka har jag avskaffat helt, till förmån för alarmmöjligheten på mobiltelefonen som iallafall är lite mer dämpad än en skrällande väckarklocka.

Trasiga väckarklockor är dock en helt annan femma... När jag springer på loppisar plockar jag gärna på mig gamla sådana, och hemma i lägenheten i stan har jag en hel hylla ovanför sängen som är full med mina prima fynd:

Väggklockor är också något jag gillar. På Solhäll har vi tre stycken, alltså så gott som en i varje rum. På Solhäll är vi ju mest när vi är lediga, så där känns det plötsligt helt OK att omge sig med tidvisare!

I köket på Solhäll har vi en retroklocka, som av en märklig händelse har nästan exakt samma färg som det gamla originalkaklet ovanför diskbänken! Den kostade bara 35 kr i en fyndlåda på Jysk. (Inbyggd äggklocka har den med, så där fick jag minsann TVÅ klockor för priset av en!)

Vi har en riktig gammal "gubbklocka" på väggen i gröna rummet, som inhandlades för några hundralappar på Erikshjälpen förra året. Den tickar högljutt, slår med dånande klang på både hel och halv timme, och man får vrida upp den med en nyckel en gång i veckan för att hålla den vid liv.

Konstigt nog så tänker vi inte längre på att den låter, inte ens när den dingdångar mitt i natten. Nattgäster, däremot, ber vänligt men bestämt att få stanna pendeln. Min väninna A säger att klockljudet känns som om livet självt tickar iväg, men jag tycker att det är ett väldigt hemtrevligt ljud!

För någon månad sen hittade vi en klocka i gammal stil på en loppis/antikaffär i Everöd. Den är allt annat än antik, men den passar jättebra på träväggen i röda rummet, och den var allt annat än dyr.

Summa summarum:

Armbandsur och fungerande väckarklockor = Stressande...

Tickande väggur och trasiga väckarklockor = Avkopplande!

Vårt dagliga bröd giv oss idag...

Om man, som vi, är berikade med en husmus som gör nattliga besök i och på köksbänken, går det inte att låta något ätbart ligga framme. Sopåsen är placerad i en hink med lock, kompostpåsen bärs ut varje kväll, och så mycket som möjligt av specerier och annat gott förvaras inne i skafferiet.

Brödet vilar säkert i det här läckra brödskrinet, som jag hittade på Svens Flyttningar/Möbelcentralen i Hanaskog.

Ja, färgen behöver jag väl knappast kommentera?! - Tänk så fiffigt att det råkade vara grönt!

Plask för pippi

Redan förra sommaren köpte vi ett gammalt grönmålat fågelbad i gjutjärn, i en antiklada längs E22:an mellan Tollarp och Sätaröd. Det fullkomligt andades så där härligt praktfull engelsk trädgård, och bara tanken på att placera det någonstans i vår allt annat än välansade trädgård, gjorde att vi kände oss manade att köpa det.

Under vintern slarvade vi med att ställa undan fågelbadet, och lagom till vårkanten insåg vi att den gröna färgen inte riktigt tålde svenskt slaskväder. Färgen släppte helt sonika i stora flagor, och blottlade den tidigare färgen som visade sig ha varit knallblå. Inte så tjusigt...

Att måla om fågelbadet har sedan stått på sommarprojekt-listan, och för två veckor sedan fick jag så äntligen "tummarna ur". Ny grön färg införskaffades från den lokala Färgmacken i Glesbygd, - den här gången vattenbeständig metallfärg. Nyansen kommer från Alcros kollektion och heter Skog.

Nu är det rena lyxbadet för söta små pippifåglar, eller hur? Vår tomt är visserligen fortfarande långt ifrån engelsk trädgård, men det är ju iallafall ett steg i rätt riktning!

Awakening

I Glesbygd har vi haft sommarens kallaste helg, regn och rusk hela lördagen. - Kanske lite försmak på höst, rentav.

Trädgården är dock grönare än någonsin. Gräsmattan är saftig och frodig, nästan i irländsk grön nyans. Kaprifolen växer så det knakar mot de nya väggspaljéerna, och tomaterna är redo att ätas.

Vackrast i hela trädgården är vår lilla Awakening-ros, som jag skrev om vid planteringen tidigare i somras. Den har växt sig riktigt hög och fin, och både blommor och knoppar är ljuvliga att titta på.

Knopparna är i en mörkare ton än vad själva blommorna blir. Jag älskar rosa i en trädgård!

Det kommer dessutom MASSOR av knoppar på båda plantorna, så vi får nog njuta ett bra tag till in i höst.

Nutcracker

Som 19-åring åkte jag till USA för att jobba som au pair under ett år. Jag har många värdefulla minnen därifrån, bland annat var det väldigt spännande att få ta del av de amerikanska traditionerna i samband med de olika högtider som inföll under året.

Att fira jul i staterna är onekligen en upplevelse som har gjort outplånliga intryck på mig, - är de något jänkarna kan så är det att juldekorera! De har till och med affärer som säljer fantastiska juldekorationer året runt!

Min amerikanska familj hade flera s.k. nutcrackers, nötknäppargubbar, under sin gran. De var olika stora och klädda i olika slags uniformer, och såg himla lustiga ut där de stod på rad under de barriga grenarna. Vad de egentligen hade med julen att göra vet jag faktiskt inte, men de har fastnat i minnet på mig. När jag tänker på amerikansk jul tänker jag på dessa små soldater.

Det blev aldrig av att jag köpte med mig någon egen nutcracker när jag åkte hem, men så i julas förde jag saken på tal när min svägerska, som bor i Los Angeles, var hemma och firade jul. Hon lovade att köpa en till mig på julpyntsrean efter nyår och ta med den hem till Sverige vid nästa tillfälle. I maj i år kom hon hem med ett avlångt paket, som hon gömde i ett skåp hemma hos min svärmor.

Så kom det sig att jag idag, på min 38:e födelsedag, fick min alldeles egna nutcracker! Han är så gräll och tjusig, lagom hög, och trycker man på en spak baktill så gapar han stort, redo att knäcka nötter.

Givetvis längtar både han och jag till i december, då han ska få stå i givakt under julgranen på Solhäll och bidra med lite amerikansk jultradition mitt i den svenska idyllen!

Tack C!

Gott gottigott gott

Det verkar vara inne just nu med glaskupor av olika slag. Helst ska man väl ha en färsk gräddtårta, eller lockande muffins med glasyr, stående framme i köket för jämnan, om man får tro inredningstidningarna.

Någon bagerska är jag inte direkt, men när jag hittade den här lilla glasskålen med kupa och fot för fem kronor på en loppis i helgen, så blev jag lite inspirerad att försöka hitta på en egen variant av smaskig installation.

Efter en tur till lösgodishyllan i vår lokala Konsumbutik föll valet på härligt pastelliga mintgodisar. (Kallas de Peps, eller hur är det nu?)

Med två obotliga gottegrisar i huset blir det nu intressant att se hur länge min fina inredningsdetalj får stå orörd, hehe!

Lilla lampa lys i mörkret...

I förra veckan hittade jag den här söta lilla lampan på en av välgörenhetsloppisarna i Glesbygd:

För 45 kronor blev den min, och nu har den fått ersätta en liknande lampa som redan stod på fönsterbrädan i "gröna rummet" på Solhäll. Den gamla lampan har varit helt OK (inköpt för ett år sen i samma affär, för övrigt), men foten har varit lite för "guldig" och modern, så det kändes inte alltför vemodigt att förpassa den ner i en låda på vinden.

Det visade sig iallafall att kuporna på den nya och den gamla lampan är näst intill identiska. Skönt att veta att man har en i reserv ifall olyckan är framme! (Vilket händer emellanåt i ett hem med två klumpedunsar...)

Slut på lata dagar...

Idag har jag packat ihop väskan med alla mina kläder, lagt SodaStreamern i bagageluckan på bilen och tagit mig tillbaka till Storstaden. Om två dagar är det dags att börja jobba...

Det känns allt lite vemodigt att de lata sommardagarna är över för den här gången, och visst undrar man var all tid tog vägen. En hel del loppisar har det blivit, en och annan bok, och några dagsutflykter här och där. Mycket tid har också gått åt till att göra absolut ingenting, åh så skönt!

Listan med sommarprojekt på Solhäll är dock bara delvis avbockad. Vi var duktiga i början av sommaren och målade om baksidan, och några andra mindre målarpyssel har jag också hunnit med. Fönstren är dock fortfarande sorgligt flagnande, och eterniten på gavelspetsarna får förbli omålade ett tag till...

Men dåligt samvete har vi inte, - det kommer ju en ny sommar nästa år!

Bänk

Tidigt i våras hittade jag (som tidigare rapporterats) en spinkig liten pall/bänk på en loppis. I väntan på uppfräschning har den stått framför huset och fallit lite i glömska.

Igår (lördag) slipade jag av de få gamla flagnande färgfläckarna som fanns kvar på den, och gav den ett par omgångar med valnötsbrun bets. Den fick också ett lager bivax, och hux flux blev den riktigt piffig!

Tills den hittar sin permanenta plats flyttar jag runt den och testar olika ställen. Just nu har den semester på baksidan av huset.

Och ja, den håller att sitta på!