Grön liten man

Får jag lov att presentera en av de två männen i mitt liv, - en stelbent, närsynt norrlänning, vars väg korsade min på Österlen för ett par år sedan. (Den andre är en dansant, livsfilosoferande "skålänning", med tillika taskig syn, men det är en helt annan historia...)


En sensommarhelg hamnade svärmor, sambon och jag på en parkloppis i Simrishamn, efter en äppelrunda i Kivik. Och där låg han på ett bord, - en liten trägubbe i grön chaufförsuniform, som fångade min uppmärksamhet och mitt hjärta meddetsamma. Både svärmor och jag klämde på honom ett bra tag, innan svärmor gjorde slag i saken och köpte honom. (Hon är inte lika snål som jag...)

Säljaren, som var en äldre man, berättade att trägubben var inhandlad uppe i Norrland många år tidigare. Han berättade också att Hasse Alfredsson kommit förbi och klämt på honom tidigare samma dag. (Men han var förmodligen lika snål som jag...)

Under hösten hälsade jag på den lille mannen hemma hos svärmor, och ångrade mig lite mer för varje gång att jag varit så snål och inte köpt honom först. Så till jul samma år fick jag honom inslagen som julklapp. Tänk vilken lycka, och tänk vilken insiktsfull svärmor jag har!

Nu är han en av mina allra käraste ägodelar, och som så mycket annat har han fått smygflytta till Solhäll. Börjar det brinna är det honom jag räddar först! (Nja, näst efter han den andre...)